Vägen till döden [THG]

Bästa ff som jag läst på länge!

Vad kuuul att du tycker det!!! ♥

Detta var sista gången, sista gången jag skulle se mitt distrikt. Distriktet som har gett mig så många bra minnen. Detta var sista gången jag skulle se och lukta de gråa och stilla fabrikerna. Han satt bredvid mig och sakta gick det upp för mig att han var den ända jag hade från mitt distrikt. Han stirrar på mig med de där finurliga ögonen och ger mig fundersamma blickar.
Varje natt när jag var liten brukade min mamma sitta vid min säng och alltid berätta samma historia om hungerspelen. Hon berättade allti historian med de exakt samma orden. Hon berättade att hungerspelen var något som aldrig skulle hända mig. Hon strök mitt hår och sa:
"HUngerspelen är något som finns långt borta, så långt borta att det nästan känns som att det finns i ett annat universum. Mannen med det vita håret och de stränga ögonen är en hemsk man, godnatt nu min ängel" sa hon och höll upp fingret mot munnen och jag nickade tillbaka.
Det kändes så långt borta, hela min värld höll på att bryta sönder.
Vi satt där i vagnen, jag och Carl Corlett. Utan förvarning tog han tag om min hand och log mot mig. Vanligtvis skulle jag ryckt min hand från hans, men i denna stund, denna märkliga stund log jag mot han och la mitt huvud på hans axel.

Jag kände inte han och han kände inte mig. Men ibland händer märkliga saker, kanske var det den kväva luften i vagnen som fick oss att ta i händer eller så var det tanken om att det är bara oss från distrikt åtta, jag visste inte och inte han heller.

När vi går på tåget som ska leda oss till huvudstaden kommer en kvinna och en man ut och presenterar sig. Mannen, som bär ett par runda röda glasögon och lappade byxor säger:
"Jag är lino och kommer vägleda och hjälpa er genom hungerspelen"
"Jag med! säger kvinnan och ler mot mig och carl.
"Jag är Charlie" säger jag med en butter röst och kliver på tåget och ignorerar lino och kvinnans utsträckande händer.

Jag blir nästan bländad av allt det blåa som finns i tåget, blåa bakelser, borden, cafevagnen och tapeterna. Jag vänder mig om mot fönstret och ser röken som kommer ut från fabrikerna. Mitt hem som sakta åker bort.


TACK SÅÅÅÅ MYCKET FÖR ATT NI LÄSER!!! ♥ ♥

Bäääääääst ♥

Bättre än bäst!

TACK! ♥ ♥



TAck så mycket! ♥ ♥

JÄTTEBRAA!♥ ♥

Tack så mycket! ♥ ♥




TACK!!! ♥ ♥

Så bra ff!!! *Bevakar*

FÖRLÅÅÅÅT FÖR ATT JAG INTE HAR SKRIVIT ÄN!
Det är bara det att det har vart JÄTTEMYCKET i skolan den här veckan, fyra prov och massa plugg och allt sånt där. Men kapitlet kommer idag eller imorgon, hoppas jag! ♥