Du kan rädda mig (THG)

smörbyttan och Wira TACK!!!

Min mamma har lika humor som Ceascar

Haha

Hrm... Caesar ...

SUUUUUUUUUUUUUUUUPER

Superjättebra!

Nu börjar Hungerspelen! Jag kommer att ha lite bilder och beskrivningar på hur arenan ser ut i spoilern!







Kapitel 11

Jag sitter på sängen i pyjamas och stirrar framför mig. Imorgon är det Hungerspelen. Jag kommer antagligen att dö då. Jag stirrar på klockan 23.56. 4 min och elva timmar kvar. Fyra minuter och elva timmar kvar att leva. Sen dör jag. Jag går ut i korridoren och sätter mig på Distrikt tretton balkong.
Jag stirrar ut över huvudstaden. Mina ögon blir tunga, så tunga att de trillar ihop.

När jag vaknar sitter Linus mittemot mig. Han tittar undrande på mig.
”Jag bara… jag kunde inte sova…”, säger jag.
Han nickar tyst. Jag vet att han inte heller kunde sova. Det syns på hans ögon och påsarna under dom.
”Hur mycket är klockan?” Frågar jag, rädd för att veta svaret.
”Halvsju, så det är tre och en halv timme kvar”, säger han.
Jag nickar och reser mig för att gå ner och ät frukost. Jag går ner för trappan och in i matsalen och upptäcker att Casper och Tanja sover. Jag sätter mig ner vid bordet och börjar äta. Jag tittar undrande på en gul vätska. Den liksom bubblar. Jag tar forskande en klunk. Något starkt sticker mig i näsan och mina ögon tåras.
”Jag tycker också att det är lite starkt men det är verkligen inne här i huvudstaden”, säger Tanja och sätter sig mittemot mig.
Jag stirrar på drycken och ser i ögonvrån hur Linus och Casper sätter sig vi bordet och börjar äta.
När jag har proppat i mig så mycket jag orkar går jag till mitt rum och står länge, länge i duschen.
Jag spolar så varmt vatten så att det börjar kännas som att min hud skrumpnar. Min blick styrs hel tiden till klockan. 08.00. Jag går ut ur duschen och virar en handduk runt kroppen. Jag sitter på min säng och väntar tills klockan blir nio. Jag drar på mig byxor och tröja och går ner till de andra. Jag får min spårsändare och går ut igen där min Stylist möter mig och vi går ner i ett underjordiskt rum där han drar ner kläder från galgar och lägger dom på bordet framför mig.
Jag drar tyst på mig; ett mörkgrönt linne som räcker mig ner till knäna, ett par mörkgröna tajta shorts, ett par tjocka byxor, en grå kofta och en grå vindjacka. På fötterna få jag ett par rejäla kängor.
Han delar mitt hår på mitten och gör två flätor av det.
”Det är tio sekunder kvar”, säger en röst från taket samtidigt som ett plaströr som är tillräckligt stort för att jag ska kunna stå i det hissas upp.
”10, 9, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2,1”, säger den och jag ställer mig i röret och hissas upp.
Jag tittar mig omkring. Arenan värkar vara uppdelad i fyra delar. Jag ser speltornet i mitten där en gigantisk kub snurrar över.
”Fem, fyra, tre, två, ett!”

Jättebra! Och spännande! Längtar till nästa kapitel!

Supermugglismegafantastiskt!!! SOM VANLIGT!!!!
Like OMR!! Vad ska häääääända???♥

Ouuuu! JÄTTEBRA! LÄNGTAR


Ett litet tips: stanna upp ibbland och beskriv miljön liiite mer men annars r det jätte bra!

Jättebra!


Du skulle kunna tänka på att beskriva lite mer och att ha med lite utförligare tankar.

T.ex hur huvudpersonen reagerar på arenans miljö, kanske lägger märke till att solen speglar sig i sjön i "öknen" eller annat som just är typiskt för din karaktär. Många person kollar exempelvis på en speciell sak när de t.ex möter personer första gången.



Okej, det här börja låta som om jag blir liiiiiiiteeeeee överentusiastisk, men (nästan) varje gång jag skriver om något som skulle kunna utvecklas blir jag alldeles exalterad och idéer bara sprutar!




Ja..




Men verkligen jättebra!

Hoppas att det blir bättre med beskrivningar nu. Har gått igenom flera gånger .
------------------------------------

Kapitel 12

Jag börjar springa över gräset fram till starthornet som glänser i solen. Jag rycker åt mig en helsvart väska, en vit plastlåda med knivar och något mer hårt och plastigt och jag börjar springa. Tindra från Distrikt ett dyker upp framför mig. Hennes långa blonda hår är uppsatt i två tofsar. Hon flinar och drar upp en kniv ur ett bälte och kastar den. Jag hinner hoppa åt sidan men kniven träffar mig i armen och min jacka färgas mörkröd. Jag kvider till och vänder mig om och springer. Jag hoppar över lådor, väskor och kroppar och kutar in i en tät granskog. Jag hinner inte titta på skadan utan springer och springer och kastar mig in under en stor gran. Jag drar ut kniven och armen och öppnar väskan för att se vad som finns i. Jag drar ut en liten påse kött, en tom vattenflaska, rep, en silvrig burk och en till jacka. Jag lägger ner allt och tar upp burken med knivar i. Jag granskar dom och stoppar ner dom i väskan och tar upp en påse med mörkgrönt konstigt tyg. Jag öppnar den och drar ut förstahjälpen saker. Jag suckar lättat, det är det här jag är bra på och kan. Jag drar av mig jackan och lägger den på den barr täckta marken och drar av den ljusgråa koftan. Jag drar fram en liten brun flaska med en gul etikett och drar upp korken och luktar på den. En starkt doft som säger att det är allsårsprit når min näsa och jag häller ut lite på såret som lyckligtvis inte är så djupt. Jag drar på ett vitt bandage över såret och sätter på mig koftan och jackan igen. Jag kryper ut under granen och börjar gå. Jag vet inte vart jag är och alla träd ser lika dana ut. Gröna, höga och barriga och solen tränger genom grenarna. Jag fortsätter att gå tills mina ben viker sig och jag försöker klättra upp i ett träd men granarna lossnar så fort jag snuddar dom. Jag ger upp och kryper ihop under en gran men vågar inte somna. Jag lägger väskan mot trädet och lutar mig mot den. Efter en stund med tysta tankar om Katniss och värme prasslar det till i en stor buske framför mig och jag flyger upp. Linus kommer ut ur busken han ser mig men bryr sig inte. Han ler snett och försvinner igen. Jag lutar mig mot väskan igen och stirrar upp mot himlen när nationalsången spelas upp och bilderna av alla som dött dyker upp. Det ända jag minns är alla från huvudstaden och Grace.

När himlen återgår till helt svart stirrar jag upp i granen tills jag somnar och sover i några få timmar. När jag vaknar är det gryning och solen kastar ett orangefärgat ljus över hela arenan. Jag drar av bandaget och tittar på såret och ser till min lättnad att det har blivit bättre. Jag lindar på nytt bandage och packar ner allt igen och suddar ut alla spår efter att jag har varit här och börjar gå igen.
Jag går och går och känner hur törsten börjar smyga. Jag tittar på marken som är helt grön. Jag faller ner på knä och känner på marken. Fuktig. När man har tittat på så många Hungerspel måste man ha lärt sig något. Jag börjar sakta gå med böjd rygg och en hand i gräset. Det blir blötare och blötare. Tillslut ser jag ett litet tjärn men det är inte tomt. Där sitter Tindra och de andra karriäristerna! Tindra skriker av förtjusning och flyger upp från sin mossiga sten och drar fram en kniv. All rädsla som en människa någonsin kan känna stiger i mig som lågor. Jag hindrar ett gällt skrik och börjar springa. Lustigt nog springer jag mot det hållet jag var på väg mot och inte tillbaks.
Nu antar jag att huvudstaden hoppas att det ska bli blodigt och tortyr innan jag dör.