Smutsskallarnas beskyddare

kul

Taaaack alla ♥ Hann inte skriva något igår, men nu lägger jag upp nästa kapitel till er! Hoppas att ni gillar det!
Kapitel 12
Allting snurrar runt mig, en suddig värld som som jag inte känner igen och jag känner en stark smärta i ena knäet, om det är vänster eller höger kan jag inte bedömma.
- Katya, är du vaken? frågar en välbekant röst. Världen blir lite skarpare och slutar att snurra. Jag noterar att personen framför mig är Anthon och jag mumlar något ohörbart till svar. Allt blir svart igen.
Nästa gång jag vaknar står madam Abbot framför mig och mäter upp någon mörk sörja med en otrevlig lukt. Hon droppar ner lite vätska på en sked och stoppar, utan att jag hinner protestera, in det i min mun. Det smakar förfärligt. Jag känner hur världen glider bort igen.
Tredje gången som jag vaknar så förstår jag att jag befinner mig i sjukhusflygeln och en snabb blick på mitt högra knä får mig nästan att svimma igen. Det är ett djupt hack, men det ser ut att vara rentvättat. Jag minns svagt ett stor fiskliknande djur som jag tror kan ha tagit ett bett. Hur jag skulle kunna ha kommit i kontakt med det, vet jag inte ...
Nu ser jag att professor McGonagall ser ner på mig, med inte det minsta medlidande i blicken. Jag hör henne väsa: "Blodsförrädare, rätt åt dig!"
Jag ser förvirrat på min rektor och minns att jag och Anthon misstänkt att hon blivit utsatt för Imperiusförbannelsen. Hon vänder sig om utan ytterligare ord och stegar stelt ut från salen.
- Vad bra, säger Abbot och jag rycker till över hennes plötsliga närvaro. Nu har jag precis lagat det värsta och lagt på ett bandage. Du kan hänga med som vanligt på de flesta lektioner under tiden som det läker.
Jag reser mig på darrande ben och går ut ur sjukhussalen. Utanför dörren väntar Anthon.
- Hejsan, mår du bra nu? frågar han oroligt.
- Jag antar det, svarar jag med ett litet leende. Vi går under tystnad mot källarvåningen, nerför de hårda marmortrapporna där Anthon ramlade och slog ut tre tänder för ett år sedan.
- Vilka är det? viskar jag till Anthon när jag får syn på fyra personer som smyger ut genom köket. De ser inte ut som elever.
- Vet inte, svarar Anthon och jag slår på tunnorna i takt med "Helga Hufflepuff" och den tunga porten öppnar sig med ett gnissel.
- Hejdå, säger Anthon och försvinner med en liten vinkning uppför marmortrapporna.

jag gillade mest 2 raden men din ff äger, du skriver ba kapitel

bra som vanligt

grym

ASBRA!

Den är så himla bra

Jag älskar denna ff!!

Grym