Cup's första Mugglisgame ^^

Är gärna med
Namn (för och efternamn) : Alice Gillis
Kön: Tjej
Ålder (12-18 ) : 18
Distrikt: 9
Utseende:
Bra på (max 4) : Springa, simma, gömma mig och ljuga
Dålig på (minst 3) : hoppa, klättra och bli vän med någon jag inte känt sedan jag föddes
Favoritvapen: Kniv
Frivillig? I så fall varför?: Inte frivillig, jag skulle "lätt" vinna spelen, men skulle aldrig anmäla mig frivilligt.
Motivation till varför du ska vinna: Jag min mamma och pappa har redan förlorat mina tre syskon i spelen, vår familj är som dömda till att bli valda i spelen
Övrigt:

Kanske kan vara med! Mall kommer sen...

Snivillinus: Tack♥ ^^ Och btw, jag dör av hur söt din profilbild eller vad det heter är *-*

Tack för alla snälla komentarer♥ Och jag skriver nästa slåtter såfort någon har gjort mall till killen i dstrikt 3 ^^ Sen när jag har skrivit om honom så kommer jag att lägga upp de andra jättefort :3

Kan du inte lägga upp nåt kapitel nu?

Jag borde kunna lägga upp något imorgon, i och med att jag är supertrött nu ^^ Men se fram imot distrikt 4's slåtter imorgon då :3

Yay ^^

Distrikt 4 - Tjej - Fourma

Jag suckade, och rättade till min helsvarta slips. Idag var den där hemska dagen, slåtterdagen.
Jag slängde en blick ut i publiken, och såg mina tre småsyskon där. Mei, Rin och Rei. Jag kände hur mina mungipor pekade lite uppåt när jag såg hur Rin försökte sätta sig på Rei's axlar, och hur Mei otåligt väntade på att kunna klättra upp och sätta sig på Rin's axlar så att hon såg mig.
Jag vände min blick mot scenen där vår borgmästarinna, Rose Truskott, precis avslutade talet. Jag såg hur hennes vita klänning hade några slags diamanter på sig i nederdelen av kjolen, och hur de glänste i solljuset. När jag sen tittade ner på mina kläder så syntes det att jag inte kom från en rik familj. Jag var iförd ett par enkla svarta långbyxor och en svart kavaj med en vit skjorta undertill. Eller, skjorten var nu mer gråbrun, i och med att den var så sliten. Kläderna jag hade på mig hade en gång i tiden varit pappas, så de var ganska förstora för mig, men kostymen var ändå det finaste jag hade.
Jag såg hur vår eskort, Vladmir Rubikua, intog scenen. Hans ceriesa hår såg bara mer och mer ut som en peruk för varje år som gick, och jag började att ana att så var fallet. I år hade han tydligen testat att göra lite plastikoperationer, vilket verkligen såg hemskt ut på honom, och på hans högra överarm såg jag att han hade tatuerat in "All the Girls ♥ Vladmir", något som äcklade mig.
Vladmir strossade fram på scenen i sina vita tight åtsittande jeans och sin ceriesa t-shirt, och han vickade något så in i på höfterna när han gick. Han stannade vid kupolen vid flickornas namn, och spände sina muskler så att man såg hans tatuering ännu mer.
"Äheeeeeeeem, jag böerjar med fleckorna dåe" sa han, med någon konstig dialekt och väldigt tja... Målbrottsaktig röst.
Vladmir stoppade ner handen i kupolen, och drog upp ett lapp.
"Nikita Clavier" läste han upp med en förvånansvärt tydligen röst, och jag tog ett steg bakåt. Jag kunde väl inte bli dragen? Jag fick inte skickas till arenan! Vad skulle hända med mina småsyskon då..?
Jag svalde hårt och rätade på ryggen. Lugna dig Nick, tänkte jag till mig själv när jag gick mot scenen, det här är distrikt 4, eller hur? Någon anmäler sig alltid som frivillig, så det finns ingen anledning att oroa sig.
Jag intog min plats på scenen, och Vladmir vände sig mot mig.
"Uersääkta, men är due verkligen Nikita?" frågade han, och jag bara stirrade på honom.
"Jaeg menar, du har jue påe dig en kåstyem, och due är jue en tjej" förklarade han, och jag blängde på honom, även om jag inte svarade. Var han dum eller? Klart att en tjej kunde ha på sig en kostym!
Jag puttade bak mitt korta hår bakom örat, och Vladmir suckade.
"Jaha, och nue till poejkarna dåe!" sa han, och stoppade kvickt ner handen i kupolen med killarnas namn.
Vänta, killarnas tur!? Jag spärrade upp ögonen. Han frågade ju inte om frivilliga! Men varför? Man måste ju fråga om frivilliga! Eller?
Jag hörde fullt med klagorop från tjejerna i publiken som hade planerat att anmäla sig som frivilliga, men jag brydde mig inte. Det här var distrikt 4, den som blev dragen fick aldrig delta! Så var det bara. Min blick slängde sig hjälplöst ut i publiken, och där såg jag att Mei, Rin och Rei hade slutat klättra på varandra och le, de bara stod där. Uttryckslösa. Som att hela världen precis hade gått under.

Distrikt 4 - Kille - Mefour

Jag stirrade på tjejen, Nikita Clavier, som precis hade gått upp på scenen. Jag visste att Vladmir just i detta ögonblicket drog lappen med en pojkes namn på, men jag brydde mig inte. Nick var där uppe på scenen, och Vladmir hade hoppat över att fråga efter frivilliga. Nick fick inte delta, hon fick inte... Jag stirrade hjälplöst fram på scenen, och hörde hur hon ropade ut ett ända ord. Stop. Men det var försent, för i nästa stund sa Vladmir något namn som jag inte riktigt hörde, och en blond, bredaxlad pojke gick upp på scenen.
"Du måste fråga om frivilliga! Frivilliga!"
Jag hörde hur Nick's rop for igenom hela torget, och Vladmir vände sig om mot henne.
"Jaså, due pratar nue? Och tack föer påminnelsen!" sa Vladmir, och vände sig ut mot oss åskådare.
"Så, har vi nåegra frivilliga poejkar dåe?" frågade han, och jag såg min chans. Om Nick var tvungen att delta, så kunde jag i alla fall kanske rädda henne på spelplanen. Jag hade ändå inget kvar här, det ända jag brydde mig om var Nick. Och om hon skulle dö... Nej, jag ville inte ens tänka på det. Jag öppnade min mun och skrek ut orden som troligtvis betydde en säker död för mig, och slängde mig fram mot scenen.
"Jag anmäler mig som frivillig!"
Tydligen var jag den första att reagera efter att han hade frågat om frivilliga, i och med att de flesta verkade bli chockade av att Nick hade skrikit ut något om frivilliga, men Vladmir verkade nöjd med att jag hade anmält mig.
"Uetmärkt, lille poejk!" sa han, och gjorde tummen upp mot mig. Det var först nu som andra verkade reagera, men det var försent. Jag hade redan blivit vald.
Jag såg hur den utlottade killen klev ner från scenen, och jag tog hans plats.
"Och diett namn?" frågade Vladmir, och jag svarade.
"Alex Jordan."
"Uetmärkt! Årets deltagare; Nikita Clavier och Alex Jordan!"
Jag skakade hand med Nick, och önskade att jag hade kunnat berätta för henne att jag skulle göra allt för att få henne att komma hem igen. Berätta för henne att jag älskade henne. Men när jag såg in i hennes vackra chokladbruna ögon var allt jag såg tomhet och sorg.

_______

Så, jag lägger troligtvis upp distrikt 5's imorgon, men om någon gör mall om killen i 3:an idag så skriver jag färdigt distrikt 3's slåtter idag ^^

Superbra! ^^