Hungergames roll [SÖKER DELTAGARE!]

( hallå ? kan jag få svar av dig då Luna_rav? , Är jag med alla andra karriärister ?)

Om du vill så är du det :')

Okej joinar random
_____________________________
Shakline

Jag tittade på dom andra , deras olika vapen dom hade runt sina midjor och i händerna såg livsfarliga ut, ett hugg och man skulle falla ner död . Mina tankar snurrade omkring i huvudet . Kunde jag lita på dessa mäniskor ?
Den enda jag visste namnet på var Avline , tjejen från distrikt 2 . Jag försökte hålla mig så nära henne som möjligt . Även om hennes vapen såg livsfarling ut .
När jag tittade ner på mig själv så hade jag ett sätt med knivar runt midjan och ett svärd i handen . två säkra drag från min sida . Men när det kommer till sitt slut så hade alla säkra drag ett tag ...

Jag stängde långsamt väskan och började resa mig upp så tyst jag kunde, men trampade snett och ramlade ner i vattnet och förde riktigt mycket oljud. Smärtan i fotleden var brände och det kändes som om en nål åkte runt i blod ådrorna och skavde. Bubblor flöt upp mot ytan när jag skrek innan jag satte mig upp på grundare vatten. Tårar rann ner för kinden en efter en och mitt hår uppsatt i en "inbakad" fläta var dyngsurt. Den här smärtan var annorlunda. Det måste ha varit en riktigt rejäl stukning.

(Jag har inte läst någon av böckerna men sett filmerna, bara en snabb fråga. Varför samarbetar karriäristerna? De måste ju ändå döda varandra sen ju...eller?

Och skulle vi inte kunna ha en ordning för att jag vill inte råka tappa bort mig för att ni rollar ju flera sidor och det blir ganska rörigt ibland. )

Nicole var livrädd. Allting kändes så overkligt. Långsamt höll hon sin båge och gjorde en pil redo ifall någon skulle komma för nära.

"Wade Rivendell." Det ekar i huvudet på honom för tillfället. Hans namn som ropades upp, herregud, det kommer aldrig sluta. Det borde inte ha blivit så. Seriöst, en dag. Han trodde han var så gott som säker. Men inte alls. Wade hade till skillnad från många andra lyckats med att ta sig in till mitten. Han hade siktat in sig på ett svärd och en kedja. Men i mitten hade han bara fått fatt på en väska, en mindre påse och en yxa. Det är fortfarande något att hurra för i för sig. Han hade kunnat gå därifrån utan någonting. Just nu har han placerat sig, efter att ha hittat vatten hade han börjat bege sig mot öknen. Redo att mörda i princip vad eller vem som helst som kommer i hans väg.

Fellrendión: karriäristerna samarbetar för att få bort spelare från planen, då blir dom ju starkare och för ett bra övertag, och sedan, när det bara är dom kvar så dödar dom varandra.
-
Alviis: Går det bra ifall jag hittar dig? Skriver det nu, men kan förstås ändra om du vill .
Skulle vi förresten kunna jobba tillsammans?
-

"Nej. Jag tänker inte alliera mig med någon."
Han svingade sitt svärd och precis i rättan tid hoppade jag undan från det. Jag tänkte inte dö för ett svärd. Eller... Jag ville egentligen inte dö alls, så klart.
Jag visste att det skulle bli surt för mig ifall jag inte stack, men jag plockade ändå fram en av mina knivar och svingade ett hugg mot hans nu oskyddade bröstkorg.
Han parerade skickligt slaget och en hård stöt for upp genom handleden och vidare till axeln.
Jag stönade till. Han var för duktig. Jag tvärvände och började springa, och jag hörde ett slag komma bara några centimeter från mitt huvud.
Jag rusade bort mot skogen och mot vattnet, även fast jag inte kunde simma.
Eftersom jag inte var särskilt långt bort från vattnet, eller snarare närmare än jag först hade trott, så var jag snart nära.
Jag stannade när jag märkte en tjej som satt i det grunda i vattnet.
Hon verkade gråta, för hennes axlar skakade.
Jag närmade mig henne.

Liz

"Om ni låter bli att mörda mig" började den rödhårige killen. "så lovar jag att låta bli att döda er" Det lät in särskilt varnande tyckte Liz men hon tänkte ändå att hon skulle gå med på det.
Plötsligt trillade den lilla flickan i vattnet, hon förde riktigt mycket oljud när hon plaskade omkring. Flickan skrek under vattnet så bubblor kom upp till ytan. Vad skulle hon göra? Skulle hon hjälpa henne eller låta henne drunkna? Men så kravlade sig flickan upp på grundare vatten. Tårarna rann ner för hennes kinder och hennes långa hår som var inbakad i en fläta var dyblött. Liz tittade upp från flickan och då såg hon en flicka i 16-17 års åldern. Hon hade svaga lockar i sitt långa mörkbruna hår. Hon var ganska söt.
Den 16åriga flickan kom närmare, hon tittade på den gråtande flickan i vattnet.
"Hej" sa Liz osäkert och började gå närmare flickan i vattnet och flickan på land. Hon tog ett hårdare tag om sitt svärd i fall flickan på land skulle attackera.

(Vet ärligt talat inte vad jag kan skriva om ingen hittar mig eller jag någon...)

Nicole hörde sedan att ljudet av människor tystnade bort. Bara för säkerhets skull och för att det skulle bli lättare att komma åt frukterna så klättrade hon tre grenar högre upp. Där var det gott om frukter.

Hon visste att hon var tvungen att klättra ner förr eller senare när frukterna tog slut, men de skulle nog räcka ett tag till.