Dramione - A love story. [SV]

Amaanda - Tacktack!
Serien heter Primeval och är ett måste för alla "Prehistoric- freaks" som jag själv. ♥

^Tack Det ska jag kolla in någon gång

Gör så!

Åh, älskar det, de är SÅ SÖTA!!! ♥ 83

Oh, hoppas att det nt bryter deras relation det där m sanningen :'(

Plz, skriv mer, vi älskar det!!! ♥

Sååå bra! Hoppas bara det löser sig mellan dem.. Super bra!

Vill bara varna er om att detta kommer att vara ett konstigt kapitel, är inte riktigt helt nöjd med det, men jag kände att det var dags för en uppdatering. Jag vill också säga att när skolan drar igång nästa måndag så börjar jag åttan, och jag vågar knappt ens tänka på hur mycket läxor och prov vi kommer att ha, så jag kan nog inte lova mer en ett kapitel per vecka, tyvärr. ♥

Kapitel 9.
Hermione:

Hermione ville bara rusa upp till Gryffindortornet och kasta sig i famnen på Harry eller Ron. Hon ville berätta allt för dem, och sedan berätta hur idiotisk Draco var som inte trodde på Harry, för det var han. Men eftersom ingen av dem hade någon som helst aning om att hon och Draco hade dejtat (ordet kändes fortfarande konstigt, även att tänka) och hon inte hade lust att bli utsälld över hur dum hon hade varit som ens tänkt tanken, så lät hon bli.
Hon bet sig i underläppen och satte sig ned på en stenbänk i korridoren. Hon önskade att hon hade haft Harry’s onsynlighetsmantel så att hon kunde få vara ifred, eller gömma sig för Draco ifall han beslöt sig för att leta upp henne, men manteln hade Harry i sin sovsal.
Hon lutade huvudet mot det kalla, hårda ryggstödet och blundade. Hon ville verkligen vara med Draco, men Harry var hennes bästa vän och hon kunde inte vända ryggen mot honom genom att vara tillsammans med en av de idioter som tog The Daily Prophet på allvar. Med en våg av skuldkänsla insåg hon att hon ändå svikit Harry genom att kyssa hans värsta fiende, killen som tills för en vecka sedan varit deras värsta fiende.
Hon trängde bort känslan och reste sig upp. Hon beslöt sig för att spendera morgonen genom att plugga i flickornas sovsal, något som hon inte ofta gjort tidigare. På så vis skulle hon förhoppningsvis slippa se Harry och Ron, och andra elever för den delen.

Korridorerna hade varit betydligt mer tomma när Hermione hade varit på väg till biblioteket än från det, men ändå så var det inte lika mycket liv och rörelse som på vardagarna. De flesta elever hade passat på att ta sig en rejäl sovmorgon och de andra var nu på väg ner till frukosten eller satt någonstans och pluggade.
Hon passerade två Ravenclaware som var fullt upptagna av att kyssa varandra att det högg till i magen på Hermione när hon gick förbi dem. Hon lyckades i alla fall omvandla längtan efter Draco till ilska innan hon mumlade lösenordet till Den Tjocka Damen och klev in genom porträtthålet.
De Gryffindorelever som var samlade i uppehållsrummet underhölls av Fred och George. Som vanligt så stod de i centrum för all uppmärksamhet och de verkade fullkomligt älska det.
Parvati vinkade åt henne från fåtöljen där hon trängdes tillsammans med Lavender, som viftade med sina långa ögonfransar mot någon stackars sjätte årselev, och Hermione log ursäktande till henne medan hon skyndade upp mot trappan som ledde till sovsalen. Hon visste att Parvati ofta blev bortglömd av sin bästa väninna när någon snygg kille råkade ha vägarna förbi, och Hermione var innerligt glad över att varken Harry eller Ron var särskilt flirtiga av sig.
Hon slängde sig på sängen och ålade sig ur skorna. Hennes axelbandsväska damp ner på golvet bredvid nattduksbordet och det klirrade högt när bläckflaskorna slog i varandra.
Den följande dagen spenderade Hermione alldeles ensam med näsan begravd i ett par enorma skolböcker, förutom vid lunchen och middagen som hon spenderade i Stora Salen utan att så mycket slänga en blick mot Slytherinbordet.

Nästa morgon klev hon inte ens upp ur sängen för att äta frukost, utan spenderade morgonen med att skriva färdigt sina uppsatser.

När klockan slog 11.30 avbröts hon av ett plötsligt pickande på fönsterrutan närmast henne. Hon skrek till av förvåning och hoppade upp ur sängen med trollspöet i högsta beredskap. När hon såg att det bara var en uggla slappnade hon av och stoppade tillbaka sitt trollspö i bakfickan.
Hon öppnade fönstret flög kattugglan in och slog sig ned på hennes axel. Den lät henne knyta av pergamentstycket som satt fastknytet på dess högra ben, men flög inte ut igen när hon befriat den från medelandet.
Hon vecklade ut brevet och lästa snabbt

”Hermione,

Jag vet att Harry talar sanning, tro mig!
Jag vet inte om jag kan berätta varför, men jag kan i alla fall försöka.
Snälla, kan vi träffas?”

D.M”

Hon krafsade ner ett kort ”OK” på andra sidan av pergamentet och gav tillbaka den till ugglan.
”Draco Malfoy” sade hon bara till dess undrade ansiktsuttryck och den bredde sina vingar och flaxade ut genom det fortfarande öppna fönstret.
Mindre än en kvart senare återvände ugglan med ett nytt pergamentstycke.

”Biblioteket kl. 12.00?”

Hon svarade samma sak som vid förra brevet men den här gången behövde hon inte upplysa ugglan om mottagaren.
Hermione stod och tittade länge efter den innan hon slängde väskan över axeln och gick ner till Stora Salen med en kurrande mage.

Öw maj godd! Asbra♥♥♥♥

I love it ♥
Naw, älskar Dramione 8} ♥

JÄTTEBRA! som alltid! Älskar!

grymt!