Dödens bal

"Ja och vi måste alla vara lugna, det blir inte bättre ifall alla springer runt i panik". Säger Eliz.

"Nej, det blir det verkligen inte", höll Alice med.

Eleverna stod fortfarande blickstilla, och Eliz undrade vad dom skulle säga nu då.

(Ingen annan en vi har skrivit på över en vecka, borde vi tagga dom?)

(Ja, det borde vi nog)

Plötsligt släcktes ljuset.
Innan man hann säga lumos hörde man skrik.
Alice tände ljuset igen med sin trollstav.
En mörkhårig flicka i en gul klänning låg död på marken. Blod rann från hennes hals.

(Vet att man inte blöder om man dödas men magi men jag vill ändå skapa lite skräck runt det hela, namnet heter ju trots allt DÖDENS BAL)

Mördaren var bland dem.

Eliz stirrade på flickan, hon visste vem det var, flickan var hennes syster! Hon sprang fram till henne och sjönk ner på knä brevid henne. Hon försökte stoppa blodet som ran från hennes hals men det var redan försent, hon var död.
Tårar började rinna ner från Eliz kinder, det här fick inte vara sant. Hon fick inte vara död.

(Bree Smith Corriiz)

Alice kände medlidande och satte sig ner hos Eliz och försökte trösta henne. Men det dröjde inte länge förrän ljuset slocknade igen.
Nu dog ytterligare ett offer för mördarens massaker.
Det var en rödhårig pojke denna gången. Precis som Eliz syster hade han blivit skuren i halsen till döds.

Eliz förstod att dom inte kunde vara kvar länge till. Eleverna började att fly i panik och det skulle inte dröja länge innan mördaren utsåg sitt tredje offer.
Hon knäppte loss halsbandet med ett silver hjärta (ja nu låsas vi att hon har ett sånt halsband) och hängde det runt systerns hals innan hon reste sig upp. Troligtvis var dom inte trygga någonstans på Hogwarts men dom måste bort från stora salen.

"Vi måste försöka ta oss ut ur slottet", ropade Alice medan alla skrek av panik. "VI ÄR INTE SÄKRA SÅ LÄNGE VI STANNAR HÄR"! Ropade hon högre.

Eleverna verkar totalt ignorera vad Alice säger. Ljuset slocknar igen.

När ljuset tänds igen så har tre elever till dött.
En flicka och två pojkar.
Det värsta av allt var att det var Alice gamla vänner.
Nu grät hon våldsamt.