Drella

Om du menar mig eller den riktiga Jones kan jag inte avgöra. Men kan lova dig att vi båda är lyckliga. Hah.

Bra Gabi. ♥

OHMYDRACO! Äntligen romans!

Okej, det här med nutidsform är inte min bästa sida så jag kommer börja skriva i dåtid. ^^

Kapitel 12: Sade du drakar?

Dammet åkte av från boken när jag smällde den i bordet med en duns. Hermione tittade upp på mig och gav mig en menande blick, som jag viftade undan. Vi satt inne i biblioteket och jag hoppade nästan på stolen av iver för att få berätta om kyssen för henne.
"Jag har något att berätta för dig.", sade jag och Hermione samtidigt, tittade förvånat på varandra och jag lutade mig fram.
"Du först.", sade vi, återigen i munnen på varandra. Hermione placerade några hårslingor bakom örat och suckade. "Du först", upprepade hon.
Mina kinder hettade och jag log.
"Vi kysste varandra."
"Vänta lite, va? Du och vem?" Hermione tittade oförstående på mig, en min som jag oftast inte var van vid.
"Draco och jag.", berättade jag. Hermiones ansikte ändrades från oförstående till en äcklad grimas, men ändå kunde hon inte dölja den lilla nyfikenhet som gömde sig i hennes ögon.
"Låt mig tillägga, euw.", sade hon först och stängde igen boken. "Men hur var det?"
Jag tittade ner på mina fingrar och skrattade.
"Underbart."
"Vänta bara tills Ha-"
"Nej!", avbröt jag henne, lite högre än jag väntade mig. "Håll det hemligt, snälla. För mig."
Hon tittade allvarligt på mig och stönade sedan av missnöje. "Okej.", sade hon lågt. Sedan tittade hon allvarligt på mig och lutade sig fram över bordet.
"Vi har fått veta vad första turneringsuppgiften är för något.", viskade hon nervöst. "Drakar, Ella. Det är drakar."
"Drakar?!", utbrast jag innan hon hann täcka för min mun med handen.
"Är du galen? Det är inte meningen att vi ska veta det!"
Jag nickade och hon lyfte bort handen. "Så, vad var det vi skulle skriva om igen?", frågade hon, mer till sig själv än till mig, och slog upp boken ännu en gång.

Jag är på väg till Stora salen när jag kände hur någon greppade tag i min handled och drog mig därifrån - drog mig till en dold trappa vid sidan om.
Jag lutade mig mot väggen och de leende ögonen tittade ner på mig. Jag lade handen mot hans bröst och kände hjärtat rusa under handflatan. Jag vilade pannan mot hans axel.
"Pansy är efter mig. Som en blodhund.", viskade Draco och hans andetag kittlade mig i örat. Jag log.
"Du kanske borde ge henne ett ben, så att hon lugnar ner sig, menar jag."
"Bara det inte blir något av dina.", skrattade han och lyfte upp min haka. Han kysste mig ömt. Hans läppar var mjuka, som fingertopparna som vandrade till min hals och drog mig intill honom.
Allting var perfekt tills någon spräckte bubblan jag levde i det ögonblicket. Vi hörde någon hosta till och vi släppte taget om varandra.
Bredvid oss står Professor McGonagall som betraktade oss med bister uppsyn.
"Ms Jones.", sade hon och tittade sedan bort mot Draco. "Mr Malfoy, jag tror er middag är serverad. Och då menar jag inte den här sorten.", säger hon och lägger armarna i kors. "Det är bäst att ni skyndar er medan det finns något kvar."
Mina kinder blir varma av rodnad och vi lämnar omedelbart trappan, med Professor McGonagalls brännande blickar i ryggen.
-
Det är inte ett bra kapitel men jag hoppas att ni gillar det!
Och långt blev det inte, haha.

Haha McGonagall

BRA. Hahah dog i slutet cx

Haha så bra!

BRA!!!

såå jävla braa!

Underbart.

Mera nu!