Ynken

SUPER! ♥

SUPER BRA!
Underbart-Mera än fantastigt-Super-Mega-Awesome-Bäst-Bättre än bäst- Alldra bäst- ASASUPERMEGAAWESOMEBRA!

Bra!

jättebra

KAPITEL 8: Luckrummet

Den smala gången bakom luckan var väldigt lång.
Hon kunde höra ljudet av skrikande barn snabbt tystna bort, och mörkret började bli svartare.
"Tror ni att det är långt kvar"? Frågade Clementine och tittade på eleverna bakom sig. "Nä...eller jag vet inte riktigt, Hogwarts tunnlar kan ju gå flera kilometer under marken", sa de.
Sedan kom de ut till ett cylinder-format rum som gick uppåt, likt ett torn. Och högst upp i rummet fanns en dörr som såg ut som en utgång från Rowenas klassrum.

När de klättrade så fick Morgana hålla sig fast runt Clementines nacke för att inte ramla ner.
"Puh, äntligen uppe", utbrast Clementine när hon kunde få fatt i handtaget.

Efter ett par dagar så kom Clementine och Kayla överens om att de kunde använda Rowenas klassrum som ett hemligt rum där de kunde prata om vad de ville utan att någon skulle höra på.
(Kayla lyckades komma undan med att kasta en glömskeförtrollning över barnen som hade varit instängda där.)

BRA! Snälla meeer!
(Vet vad du har skrivit men ändå, den är så bra!

Du vet om att det kommer mer, även om det inte blir varje dag!
___________________________________________________

KAPITEL 9: Dementorerna anländer till Hogwarts

Nästa morgon vaknade Clementine som hade somnat i Rowenas klassrum när hon hade suttit och pratat med Kayla hela kvällen.
"Ånej! Mc Gonagall kommer att bli så arg! Det är ju förvadlingskonst om två minuter", sa Clementine och kollade på sitt armbandsur samtidigt.
"Ta det lugnt"! Sa Kayla och reste sig från katedern som hon tydligen hade somnat vid. "Okej, vi går tillbaka till våra sällskapsrum och äter lite kräkkarameller och bertie botts bönor med smak av sjukdom så att vi kan hålla oss sjuka för dena lektionen så att ingen misstänker oss", sa Kayla.


"Suck"! Sa Clementine ledset.
"Vadå? Var det inte en bra idé"? Frågade Kayla osäkert.
"Jo...men jag känner mig plötsligt helt kall och stel...som om jag aldrig skulle kunna bli glad igen...", sa Clementine.
"Åh nej! Dementorerna måste vara i närheten"! Sa Kayla och skyndade sig tillbaka till luckrummet.
"Det kanske är bäst om vi leder ner våra kamrater ifall dementorer skulle kunna vara nära skolans område", sa Clementine.


"Okej, vi ska berätta för rektor Mc Gonagall så att hon kan skicka ner eleverna hit", sa Clementine.
"Är du galen"? Sa då Kayla irriterat. "Mc Gonagall kommer säkert skicka oss på någon korkad straffkommendering eller något sådant, så ska du verkligen riskera att vårt ställe går förlorat eller"?

"Om dementorerna är i närheten så kan vi väl inte låta så många liv gå till spillo! Jag har hört att ända sen Lord Voldemort besegrades så har dementorerna blivit vilda varelser som lever på att suga ut själen ur folk, de skulle genast döda oss alla om de kunde komma in i slottet"! Sa Clementine.

"Äsch, vem bryr sig om dem? Vår vänskap är bättre", sa Kayla surt och vände om tillbaka genom tunneln och låste dörren. "Nej, sluta! Mina bröder går på denna skolan! Jag tänker inte lämna dem åt sitt öde", sa Clementine.
"Och vad ska du göra åt det"? Sa Kayla hånflinande och låste luckan. "Du vet nog inte om att sedan jag hittade Rowenas amulett så har jag kunnat trolla", sa Clementine och tog fram sin trollstav och samtidigt pekade på sitt halsband.

"Äsch, vem bryr sig? Jag går nu, bara så du vet så är vår vänskap härmed avslutad", sa Kayla och stack.

Meh, vad taskigt av Kayla...

SUPERBRA!♥

Förlåt om jag inte skrev så mycket men jag har inte haft så mycket tid idag! (Jag fyller år idag bara så att ni vet.)

Grattis i efterskott Bra kapitel.