Min syster Katie

Något otroligt bra, mer spänning! Undrar om de hittar mördaren snart eller om Beth dör först.

Kapitel 23
Jag står med lappen i handen. Stryker med fingret över de skrivna bokstäverna. Det knackar på dörren bakom mig och jag lägger snabbt ner lappen i kofferten.
- Kom in, säger jag.
Det är mamma som kommer in. Jag har fortfarande inte vant mig vid hennes bleka, sorgsna uppsyn.
- Har du packat klart? undrar hon och torkar sina händer på kökshandduken hon håller handen.
Jag nickar.
- Kommer pappa och säger hej då? undrar jag.
Hon suckar och böjer skakande på huvudet. Jag nickar. Det kommer inte som en överraskning.
- Vart är han nu? På puben eller ligger han avsvimmad inne på hans kontor? undrar jag bittert.
- Bethany! Din systers död har tagit väldigt hårt på din pappa, säger mamma.
- På mig med men du ser inte mig se på världen ifrån botten av en whiskeyflaska, säger jag.
Mamma snyftar och lämnar rummet. Jag suckar. Slår igen kofferten och drar ner den till vardagsrummet. Mamma skramlar med disken i köket. Intill vardagsrummet ligger kontoret. Dörren är stängd. Jag ställer kofferten intill eldstaden och går fram till dörren. Lägger kinden mot dörren och en hand på handtaget. På andra sidan är det tyst. Jag känner på handtaget, det är olåst och jag går in. Kontoret luktar unket och instängt. Gardinerna är fördragna för fönstren och jag kan se att ett tunt lager damm på de pappren som ligger på skrivbordet. Och i soffan ligger min pappa helt utslagen. På hans golv ligger det inte en tom flaska utan flera. Jag suckar och ska precis lämna rummet när han börjar röra på sig. Jag tittar på honom och han tittar tillbaka på mig med kisande ögon.
- Om du bara kunde ha varit som din syster, väser han hest och somnar sedan om.
Jag suckar. Att min oskyldigt söta och lilla kusin förväxlar mig med min döda tvillingsyster gör inte lika ont som när min fulla pappa gör det. Jag lämnar rummet och stänger dörren efter mig. Mamma har kommit ut ur köket. Hon tittar sorgset på mig.
- Jaa ,han är ju inte på puben i alla fall, säger jag.
- Beth, börjar mamma men jag håller upp min hand i en avslutande gest.
- Jag måste åka nu, säger jag och ställer mig i elden med min koffert.
Min mamma suckar men räcker mig den lilla krukan med flampulver, som står på spishyllan. Jag tar en näve av pulvret och tar ett djupt andetag.
Hogwarts! säger jag och släpper pulvret.
En kort resa senare står jag och i eldstaden inne på Professor McGonagalls kontor.
- God dag Miss Springer. Försök att inte få någon aska på mattan, säger hon.
- God dag Professorn, säger jag.
Flera av eleverna har redan kommit tillbaka ifrån sin ledighet. Ljudet av koffertar som dras genom korridorerna hörs överallt. Men även viskningar och pekanden fyller korridorerna. Speciellt bakom min rygg. Jag antar att det inte kommer sluta på ett bra tag.
- Beth! ropar någon bakom mig.
Jag vrider på huvudet. Fan också. Ethan kommer springandes mot mig.
- Hej. Vad roligt att se dig igen! säger han och kramar om mig.
- Hej Ethan, säger jag och tar mig ur kramen.
Lite för opassande gest för vår situation.
- Vad fin du är, säger han och ler brett.
- Tack, säger jag.
Ethan ler och plockar fram någonting ur fickan. Det är en liten ask.
- Din julklapp. Öppna, säger han och lägger asken i min hand.
Jag tittar på den lilla asken i min hand. Det här är så fel. Men jag öppnar den. I asken finns det en silvrig ring med den största diamant jag har sett.
- Ethan, jag kan inte ta emot den här, säger jag och stänger asken.
- Det är bara en ring Beth. Jag hade tänkt ge dig den innan lovet men då gjorde du slut så jag fann inget bra tillfälle men nu hittade jag ett, säger Ethan och vägrar ta asken.
Jag suckar. Det är väl lika bra att ta den.
- Okej, tack. Jag måste gå nu, säger jag och stoppar asken i jackfickan.
Sen går jag därifrån.

Superbra!

Superdupermegabra!

Man kan ju inte annat än tycka att Ethan är gullig!

Jättebra!

Kapitel 24
Jag drömde att jag låg på en mörk äng. Gräset kittlade mina bara armar och ben. Det var sent och varmt. Som en sommarkväll. Himlen var klädd i svart och full av blixtrar. Ingen av blixtarna nuddade mig men jag kunde höra hur nära de slog ner. Blixtarna sitter kvar framför min blick vid frukost.
- Vad har vi första lektionen? undrar Ellie och slevar i sig sina flingor.
- Förvandlingskonst, säger Marcus.
Jag blinkar ett par gånger. Försöker bli av med blixtarna men de fortsätter att blinka framför min iris.
- Har du fått någonting i ögat Beth? frågar Marcus och ler lite snett.
Jag skakar på huvudet.
- Jag drömde om blixtrar i natt och jag kan fortfarande se dem, säger jag.
- Sluta att tänka på dem. Då försvinner de nog, säger Ellie.
- Kanske det, säger jag och rycker på axlarna.
Marcus börjar fnissa lite för sig själv. Vi tittar på honom med höjda ögonbryn.
- Vet ni vad det betyder när man drömmer att man ser blixtrar? frågar han.
- Nej, men jag antar att du gör det, säger jag och himlar med ögonen.
Marcus ler brett.
- Det betyder att du kommer bli häftigt förälskad, säger han.
Jag suckar. Att bli häftigt förälskad är det alldeles fel tillfälle för. Jag behöver lägga all energi på att hitta min systers mördare. Det påminner mig.
- Jag fick det här under lovet, säger jag och lägger lappen på bordet mellan oss.
Mina vänner böjer sig fram och läser tyst för sig själva. Sen tittar de storögt på mig.
- Det är samma handstil, mumlar Marcus.
Jag nickar.
- Tror du att han bara vill skrämmas? undrar Ellie.
Jag rycker på axlarna och tar tillbaka.
- I så fall har han lyckats. Ska vi gå på lektion? undrar jag.
De nickar och vi lämnar matsalen. Uppe vid tornet står det en massa folk utanför dörren. Alla pratar högljutt och hetsigt med varandra.
- Örnen måste ha ställt en väldigt svår fråga. Det är minst tjugo personer, säger Ellie.
Jag nickar. En tjej får syn på oss och hon stöter till sin kompis. Kompisen stöter till någon annan och sen tittar alla tjugo på oss. Ingen säger någonting utan låter oss bara komma fram till dörren. Det känns som om jag ska falla baklänges. Marcus lägger en hand på min axel, som om han såg hur jag sviktade baklänges.
- Blixtarna, viskar Ellie hest.
- Han var inne i sovsalen, stammar jag.
Framför oss är dörren klädd utav bilder. Bilder av mig när jag sover.

Jag kunde ha stått och tittat på henne hur länge som helst. Precis som sin syster så är hon vacker när hon sover. Som tur hade jag med mig min kamera så att jag skulle kunna föreviga det där vackra ögonblicket och dela med av det till alla. Jag hoppas att hon inser att det inte är särskilt smart att leka med mig. Se bara vad som hände med Katie.

O.o
Awesome! Otroligt! (finner inga ord)

NY LÄSARE!!!! OMG OMG KMG OMG OMG VAD LÄSKIGT!!!!!!! Jag tror det är någon på Hogwarts, som man inte misstänker! Kanske Ethan? Han är ju schysst, men han skulle man aldrig ana! Eller flickan? De kanske har en komplott! Eller Jamie? Kanske han som Katie var ihop med! Vem vet? Snälla skriv mer! ÄLSKAR DENNA FF!!!!


EDIT: Är nu helt säker på Jamie! Ärligt, han sa ju att Katie hade spetsat honom i hjärtat, och då menar han att hon var ptrogenn0!

Åhhh guuud vad bra!

Det börjar verkligen bil väldigt spännande nu!

Ser spänt fram emot fortsättningen!

Maybe i mördaren? Oj! Det skulle inte vara så bra.......