Om Malfoy fick en dotter!

SÅÅÅÅÅ BRA!!!! MEEEEER PLEASE?!! Bra att du inte ändrar tempus!

AWESOME!!!

Det känns som om jag säger samma sak varje gång men jag är verkligen glad att ni gillar det jag gör! Det som jag hittat på i mitt huvud och som jag sen bara skrivit ner på ett dokument ♥ Det e helt fantastiskt egentligen! så TACK!!

Men jag kommer inte att skriva på ett tag.... i alla fall inte de kommande 3 dagarna för då har jag en hel del framför mig Men som jag sagt innan, TJATA på mig!!! peppa och tjata på mig att skriva mer så ska jag försöka se till att ni får en till del innan helgen e slut ♥ LOVE YOU ALL

Jag vill inte tjata på dig, för jag vet hur stressigt det kan vara ibland, men:

Superduper!

Förlåt för att det tagit sådan tid och för att jag inte gav er någon del innan helgen var slut Men bättre sent än aldrig
Och tack för era underbara kommentarer!! Och kom ihåg, att om inte ni hade läst så skulle jag aldrig fortsatt att skriva ♥

Del 14 Vad kan jag göra?!

”Hej då, vi ses i Januari!” ropade Melanie till mig efter att hon gett mig en hej då kram och en present som jag skulle spara till Julafton. December hade startat och det hade även jullovet. Melanie skulle hem till sin familj över julen medan som jag stannade kvar på Hogwarts. Jag visste inte om Draco skulle åka hem eller inte men jag brydde mig inte heller. Just nu höll jag på att ta en paus från min familj, åtminstone tills sommaren. Jag lyfte upp paketet i mina händer. Det var rött med guldiga och silvriga snörren som bet mig om jag försökte öppna det och de bildades bokstäver i luften: Öppnas endast på Julafton!

Efter att ha försökt göra läxan som professor Snape gett oss över lovet om dödliga trolldrycker, så gick jag ner till Stora salen för att äta lunch. Då såg jag Harry, Ron och Hermione sitta längst bort på Gryffindor bordet. Jag gick mot dem. Jag och Melanie hade suttit med dem de senaste veckorna. Det kändes bra. Men när jag kom närmare så kunde jag höra deras konversation.
”Jag fattar inte hur han kunde göra det! Hur kunde han!” sa Harry förtvivlat.
”Ta de lugnt, Harry...” försökte Hermione och la sin hand på Harrys axel men Harry skakade bort den samma sekund.
”Nej Hermione, jag tänker inte ta det lugnt! Han förrådde mina föräldrar!”
Jag stannade till några meter ifrån dem. Jag hade aldrig sätt Harry så där, han var verkligen arg. Vem var det han talade om? Voldemort?
Jag bestämde mig tillslut att ta saken i egna händer.
”Hej” Jag gick fram och satte mig jämte Ron, mittemot Harry. ”Jag hörde er prata om någon men förstod inte riktigt vem...”
Hermione tittade på mig och sen på Harry, som nickade.
”Jo... Harry råkade höra professor Mcgonnagol med flera, prata om något. Han...” Hermione tvekade men fortsatte. ”Han hörde dem tala om Harry och... om Sirius Black”
Jag blev chockad när namnet lämnade Hermiones läppar. Hade Sirius Black föråt Harrys föräldrar?
”Förrådde han dina föräldrar, Harry?”
Harry tittade upp och nickade.
”Han var deras vän och min gudfar” Harrys min var sammanbiten och ilsken. ”Och nu vill han avsluta vad han påbörjade”
Jag tänkte efter på vad Harry menade. Avsluta vad han påbörjade? Menade han.....
”Så han har kommit hit för att....för att...” försökte jag med hopp om att Harry inte skulle svara det jag visste att han menade.
”... för att döda mig! Men jag ska döda honom först!” sa Harry, tog sin trollstav och stormade ut ur stora salen.
Stunden efter att Harry lämnat bordet så stack jag också. Men inte till uppehållsrummet. Jag hade något annat i tankarna. Jag mindes att Dumbledore hade kallat mig till sitt kontor i början av läsåret. Och han hade bett mig om att skydda Harry, men varför hade han inte berättat varför!
Jag sprang genom korridor efter korridor tills jag kom till trappan till Dumbledores kontor. Men då kom jag ihåg att professor Mcgonnagol hade sagt ett lösenord för att få trappan att snurra. Men helt plötsligt så började den snurra av sig själv. Då märkte jag att någon var på väg ner. Jag tänkte snabbt och såg en skrubb stå öppen lite längre bort. Jag sprang ditt och gömde mig.
När jag hörde fotsteg lämna platsen så tittade jag fram och såg en svartklädd man med svart hår hängandes till axlarna. Det var professor Snape, vad gjorde han hos rektorn? Då kunde jag höra han mumla:
”Jag ska allt sätta dit den där byrackarn, Dumbledore vet inte vad han har gett sig in på!”
Jag förstod inte vad Snape menade med det men jag visste att nu hade jag chansen att ta mig upp till Dumbledores kontor, så jag hoppade in i trappan samtidigt som den sakta rörde sig uppåt.

När jag kom fram till dörren så knackade jag men dörren öppnades av sig själv. Då såg jag professor Dumbledore stå vid sin röda fågel och kolla mot mig när jag steg in.
”Inez, vilken ära” sa han och fortsatte klappa fågeln som om inget hänt. ”Har du något speciellt på hjärtat”
”ehm...ja” sa jag nervöst, men jag tog ett djupt andetag. Jag tänkte inte vara den blyga lilla tjejen längre som inte sa ifrån! ”Du sa till mig att skydda Harry Potter professorn! Men varför sa ni inget om Sirius Black, eller att han var Harrys gudfar!”
Jag lät arg och bestämd och jag kände inte igen min egen röst, precis som den gången jag skällt ut Harry i sjukhusflygeln. Men Dumbledore bara log och gick fram till mig.
”Jag visste att du skulle lista ut det själv” sa han med lugn röst och en glimt i ögat.
”Men vad vill ni att jag ska göra? Om Sirius Black vill döda Harry, vad ska då jag göra?” frågade jag oroligt. Jag visste att jag inte var någon läskig person som skulle kunna stå emellan en mördare och dess byte.
”Jag vill, Inez, att du ska hjälpa Harry på det sätt som DU tycker är bäst” sa han lika lugnt och tog sedan med mig till dörren.
”Men, professorn jag vet ju inte hur!”
”Åh jo, det tror jag du vet. Och vet du inte det nu, så kommer du veta det när du behöver” sa Dumbledore log och stängde dörren bakom mig.

Jag stod utanför hans kontor en lång stund och såg ut som ett stort frågetecken. Jag började bli trött på alla gåtor. Varför kunde folk inte bara tala klarspråk med mig någon gång!

Jättebra!

jättebra!

Tack så jättemycket!! Det e väldigt kul att ni redan läst
Idag gick det så lätt att skriva så jag har skrivit en del till men vi får se när ni får den
Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge ♥

LOVE YOU

Jag har redan läst! *räcker upp handen* jag läste direkt när det kommit! Kommenterade bara inte!