Exchange [SV]

Jätte bra!!!!

När kommer det mer?

Jättebra

Tack!

Jag ska förklara den första meningen i förra inlägget så att alla förstår, en gång för alla.
När Zam gick upp till sovsalarna var klockan bara strax efter sju. Han bestämde sig för att gå och lägga sig, och där slutade första delen av kapitlet. Den andra delen börjar med att konstatera att han inte somnade den tid han hade tänkt. Istället somnade han inte förrän efter tio.

Hoppas ni förstod. Nu kommer det mer.
(Vissa karaktärer kommer inte att beskrivas så mycket, så ni får fri fantasi att föreställa er dem själva)
***

Kapitel 2.2

Zam granskade Cory där han satt vid det avlånga bordet. Pojken åt sina ägg utan att lägga notis om honom. Han tittade ner i tallriken och tog upp små bitar av ägget i taget. Han verkade försjunken i tankar. Likaså var Zam. Han kunde knappt släppa blicken från Durmstrangpojken och vid det tillfället kände han att han kunde göra vadsomhelst bara för att få möta hans blick. Det kändes nämligen så obekvämt att Cory inte visade några tecken på att någon annan var i närheten. Det var som om det var han, och bara han, som satt där i den stora salen, fastän det var fyllt med hundratals elever.

"Du kanske ska äta lite", sa Richard från Zams sida.

Zam vred lite på huvudet och mötte Richards blick. Ingen av dem visade någon känsla alls i sina ansikten. Zam var ändå medveten om att Richard antagligen oroade sig för honom. Det sättet Zam betedde sig på var inte likt honom, det visste han själv. Han hade bara petat i sin frukost, inte sagt ett ord även ifall både Julian och Patrick startat upp livliga diskussioner. När Julian förklarade för Patrick vad basket gick ut på - eftersom Patrick inte hade någon aning om hur mugglarsporter gick till - hade han frågat om Zam ville vara med och spela en match samma eftermiddag. I vanliga fall skulle Zam ha sagt ja direkt - med sin längd skulle han lätt kunna sätta några mål - men han hade bara ryckt lite på axlarna.

"Jag är inte hungrig", mumlade han fram för att svara på Richards mening. Han placerade armbågen på bordet och spetsade gaffeln i ett par baconstrimlor.

Richard verkade inte vilja ge sig in i ett försök att övertala Zam till att äta, så han lämnade honom ifred. Zam visste att det var bäst om han klämde i sig lite mat i alla fall, eftersom han annars inte skulle klara av mer än halva dagen, men det var som om hans huvud låg i dvala. Han ville inte ha något med omvärlden att göra. Det dumma var att han inte visste varför.

-
Första lektionen för dagen var en dubbeltimme i Örtlära tillsammans med Slytherin. Zam hade till en början varit rätt skeptisk till Slytherins elever, men vid den här tiden hade han vant sig och han tyckte inte längre att det kändes konstigt att ha lektion tillsammans med dem. Javisst fanns det dryga människor där, som det alltid verkade finnas, men det fanns dryga människor i varje elevhem och de flesta som kom till lektionerna i Örtlära var faktiskt rätt trevliga. Det som gjorde honom nyfiken nu var Durmstrangeleverna - både från Slytherin och Ravenclaw - som skulle påbörja sin första, riktiga dag på Hogwarts med lektioner och läxor. Ett par killar hade kommit fram till Zam på väg ner till växthusen och trots sin annorlunda dialekt förstod de varandra och satte igång ett samtal. De var mest nyfikna på hur lektionerna gick till och vad de hade fått lära sig hittills så att de kunde hänga med lite bättre. Zam hade lust att fråga dem om hur det hade känts att gå på Durmstrang när försvinnandena pågick, men han bestämde sig för att det var bäst att hålla tyst. En av killarna föreslog - mest på skämt - att han och Zam skulle jobba ihop om man skulle vara i par. På så sätt skulle de lära sig mer än om de varit två Durmstrangelever. Zam tackade ja, vilket killen antagligen inte varit beredd på med tanke på att han såg rätt förvånad ut, men Zam såg det som ett tillfälle att lära känna de nya eleverna. Vänner var något han alltid hade haft gott om. Det som var bra var att man inte kunde ha för många.

Nu stod han vid en bänk med den nye Ravenclaweleven bredvid sig och försökte lära honom några grunder i att plantera Locobönor; små, grönblåa bönor som aldrig var stilla. Killen, som hade sagt att han hette Adrik Bulatov, verkade väldigt osäker på vad han skulle göra.

"Har ni Örtlära på Durmstrang?" frågade Zam då, samtidigt som han tryckte ner en böna i jorden och försökte täcka över den med ett Goliablad* för att den skulle ligga still.

"Nej, inte sådan här", sa Bulatov. Ett par bönor hoppade iväg från hans hand och vidare över golvet.

Zam kunde inte hindra ett svagt skratt då pojken försökte få tag på dem igen.

"Bry dig inte om dem", sa han leende. "De hoppar säkert tillbaka hitåt någon gång så att du kan ta dem."

Bulatov log snett och gick tillbaka till Zam vid bänken, men han verkade ändå inte ha tappat tankarna om de omkringhoppande bönorna då han slängde blickar bakom axeln hela tiden.

-
Timmarna gick fort. Zam kände sig nästintill utmattad av att ha hållit på med Locobönor och förtrollade granrötter, men han var på mycket bättre humör nu till skillnad från samma morgon.

På väg upp till slottet igen kom Gabrielle Addison fram till honom, Richard och de två Durmstrangkillarna. Hon stoppade Bulatov mitt i ett steg och tryckte ner något i hans hand.

"Jag tror att de här är dina", sa hon, lite lagom munter. "De gillar visst att attackera folk."

När hon gick iväg med bestämda steg tittade Zam efter henne och sedan tillbaka till Bulatov som hade blivit alldeles röd i ansiktet. I hans hand kramade han några Locobönor i ett fast grepp. Zam brast ut i ett kort skratt. Han klappade Bulatov lite vänskapligt på axeln och fortsatte sedan gå bort mot slottet för nästa lektion.
***

* Goliablad = blad från en påhittad Goliaväxt; en köttätande planta som innehar ett gift som bedövar sina offer (växter som djur). Bladen bär på giftet på deras ena sida. På så sätt kunde Zam röra vid det utan att själv påverkas.

Awesome! D

Jättebra!

Awesome kapitel ♥ ♥

Superawesome!

Bra

Än en gång ett välskrivet kapitel ^^
Det kommer att bli intressant att se hur Zams och Corys vänskap utvecklar sig, inte bara för att Cory har svårt att kommunicera, utan också då Zam redan påverkats av honom.
Gillade delen med lektionen i Örtlära väldigt mycket. Tycker alltid omd et när författaren kommer på något nytt (så som Goliabladen), och inte använder de saker Rowling nämnt i böckerna. Speciellt åd det är trovärdigt, så som nu och med den där "bomben" som fanns i Durmstrang.

Jag tror jag gillar Zam, han skulle vara en bra vän att ha enkel att börja tala med. And me likey Bulatov, även om jag gärna skulle ha en beskrivning på hans utseende, är han den typiska Viktor Krum -typen, eller inte (;

Och slutligen, jag startar ett uppror (för mig själv här i Finland) om jag inte får läsa mer om Sebastian snart! You have been warned!



(Nonej, bry dig inte om mig, älskar den här ff:n hur som helst ♥)