Alex-Den kvinnliga deltagaren från distrikt 7

Nu kommer det mer!

dimma. Jag kan inte se något annat än den vita dimman och mörka skuggor som ropar mitt namn.
”Alex, kom hit!”
”Alex, jag kommer inte över dig!”
” Alex, jag hatar dig!” alla röster låter bekanta. Caspian, Dani, Mamma, pappa och lilla Siri.
Plötsligt ligger jag på en äng med blommor, och tittar hjälplöst på medan Dani dödar Caspian. Sedan kommer hon mot mig och säger;
” Nu slipper vi honom!” och så sprutar mitt eget blod ner på dom vackra blommorna, eftersom att den döde Caspian har stuckit mig med sin kniv där. Plötsligt ligger alla jag känner blodiga och döda på marken, med vidöppna ögon som inte ser något. Alla döda reser sig sakta upp och omringar mig.
” Det är ditt fel”, väser alla samtidigt och börjar sakta masa sig fram mot mig. Jag kan se Siri, Caspian och Dani bland de levande döda. ” Ditt fel. Du är ensam nu. Det är rätt åt dig.”
Dom hugger tag i mig samtidigt, och dom jag älskar mest börjar plåga mig. Lilla Siri skrattar lyckligt när hon sliter loss min arm, och Dani petar glatt ut mitt ena öga.
”Ditt fel.” är det sista jag hör i drömmen.
Jag vaknar och spärrar upp ögonen, för det första jag ser är Caspians ansikte. Men jag slappnar av när jag ser att han inte ser död och anklagande ut.
”Mardröm?” Han ser trött på mig.
”ja,”lyckas jag få fram och tar ett djupt andetag. ”En hems sådan. Du då?”
”Ja, fast den var inte så hemsk. Det var bara att jag satt fast i en grotta och inte kunde komma ut.” han ler lite, ooch jag kan inte låta bli att le, jag med. Jag klär mig och sedan tittar vi på klockan. Halv tio. Dags för frukost.
Vi äter snabbt(som vanligt är maten underbar) och åker sedan ner till träningscentret. Det är bara Lucy och Finn där, och vi småpratar en stund innan fler kommer. När klockan är tio så får vi börja med träningen, och jag och Lucy går tillsammans till metkroks stationen. Där lär vi oss att göra en metkrok, och jag får ett sår på fingret av att jag gör fel. Jag får ett plåster av en stum slav, och sedan går jag och Lucy till stationen för vattenrening. Jag och Lucy lär oss hur mycket jod man måste ha för att kunna rena en deciliter vatten. Det är blött och så, men nödvändigt.
Under dagen lär jag mig fäktning, styrketräning, hur man gör en latrin, hur man döljer röken från en eld och hur man klättrar i träd. Jag tycker det är svårt med fäktningen och klättringen, även om det gick ganska bra. Caspian komme och är med oss vid latringrävningen, och Finn kommer vid rök-döljandet. Det är faktiskt ganska kul.
När vi är klara för dagen så säger vi hejdå till Lucy och Finn, och åker upp till våning 7. Det är ganska fiffigt, eftersom att det bara är att trycka in distriktsnumret i hissen, och det är enkelt att komma ihåg. Vi kommer i alla fall upp, och där så tar jag ännu en dusch. Jag undrar hur många gånger jag duschat sedan slåtterdagen. Hemma brukar jag duscha typ tre gånger i veckan. Här hhafr jag duschat... många gånger.
Som vanligt är maten i huvudstaden utsökt, och efter den så sticker jag och Caspian in i tv-rummet och tittar en stund medan vi äter popcorn och dricker läsk. Det är mysigt, tills det kommer en repris på det 25 hungerspelet. Vi bläddrar snabbt från den kanalen. Olyckligtvis så finns det bara andra dåliga och hemska saker att titta på, och tillslut så stänger vi av tv:n på grund av det.
Vi går in i mitt rum istället. Där sitter vi och tittar ut genom fönstret. Huvudstaden glittrar väldigt vackert, även om den är väldigt hemsk. De färgglada byggnaderna tycks vara målade med självlysande färg. När klockan börjar närma sig halv tio så går Caspian in till sig. Jag byter om till ett mjukt, varmt men samtidigt svalt nattlinne med ljusgröna vackra fjärilar på. Sedan så kryper jag ner bland som mjuka kuddarna och filtarna. Jag somnar inte på länge, och när jag väl gör det så drömmer jag en mardröm, som alltid.
”Alex!” skriker Siri efter mig. Hon försöker hinna ikapp mig på sina knubbiga småbarnsben, men jag fortsätter att springa. Jag vill stanna och krama henne, men mina ben vill inte stanna. ”Alex, Vänta på mej!” Hon försöker verkligen, men jag vänder mig bara om. Jag känner plötsligt att jag är arg på henne, och jag ger henne en iskall blick. Hon stannar upp och ser ledset och rädd ut. Hon backar försiktigt. Sedan springer hon ifrån mig. Sedan känner jag hur någon sticker en kniv i mig bakifrån.
_______________________________________
Ja, vad tyckte ni?

jättebra! Blir så ledsen när mardrömmarna kommer!

Tack!
ja, jag tycker själv att dom är läskiga... O.o och sorgliga...

jättesorgliga!

DU.ÄR.SÅ.DUKTIG.SÅ.HIMLANS.BRA.

Du är jättebra!!!!!

Awezome

Den ee super duper bra. Men jag tycker att det är lite för mycket kniv hugg i drömmarna, bara min mening...

Tack so mycket allihopa! ♥
Tack, jag vet. jag ska dra ner po det...
bara so ni vet, so kan jag inte skriva nu fur att jag e utomlands. det e even derfur jag inte kan skriva med prickboksteverna. alla stavfel, ni vet. vissa bokstever finns inte po datan.

Haha! Du skulle se din skrift genom mina ögon! LOL!!