Det 74:e Mugglisspelet![SV]

Jättebra skrivet! Har en känsla av att detta Mugglis Gamet blir bra!

Det kommer det bli, ni två skriver awesome ♥

Awesome!

Gud, vad kul att ni gillar spelen - so far!
Hoppas att det fortsätter så, och att ni fortsätter läsa!
Nu kommer andra delen, jag hoppas att ni gillar det också!

PLATTORNA


LolFeelings rätade på ryggen och tittade ut på de andra spelarna. Vissa såg ruskigt farliga ut, medan andra såg ut som att kunna falla av plattan vilken sekund som helst. Det var en flicka som hennes ögon fastnade på. Det gick inte att släppa henne med blicken. Hon var liten, bara 13 år, men såg ändå ut som att hon inte kunde göra annat än att döda. Hon hade hört hennes namn på någon träning, och hon hette Matilda weasley. LolFeelings rös av tanken att flickan var 13 år och anmält sig som frivillig. Hon sneglade in mot ymningshornet och försökte tyda vad som fanns där. Med hennes dåliga syn uppfattade hon tyvärr ingenting. Något som såg ut som ett svärd, men om det verkligen var det visste hon inte. Hennes syn var inte mycket att lita på. En limpa bröd låg några meter framför henne och den var hennes. Hon tänkte inte lämna arenan utan den. ’’Limpan, sen sticker jag.’’ Tänkte hon och fortsatte försöka tyda vad som fanns runtom henne i arenan.

Incendios röst ekade över arenan, och hon förklarade de 74:e Mugglisspelen invigda. Nedräkningen började, och om mindre än en minut kunde någon inne på arenan ligga död. Om mindre än en minut, skulle familjer gråta över att deras barn försvunnit. För underhållningens skull.

54, 53, 52, 51… Corriiz nästan skakade på plattan där hon stod. Vad gjorde hon här? Varför tog inte någon hennes plats? Förtjänade hon att stå på plattan? Tankar ven genom huvudet på henne och hon förstod inte vad hon gjort för att få stå här och vänta på döden. Corriiz sneglade bort mot saganda, hon såg osäker ut och verkade inte ha någon aning om vad hon skulle ta sig till. Trots att hon såg så rädd ut, så såg hon ändå perfekt ut. Hennes långa, bruna hår var flätat i två vanliga, ordinära flätor som hängde ner över hennes axlar. För en sekund fick de ögonkontakt, men Corriiz avvek från hennes blick. Tänk om de kunde bli bundsförvanter? Och tänk om saganda kunde få veta att Corriiz fallit för henne under de få dagarna de känt varandra? Corriiz sköt undan tankarna och fortsatte vela mellan blodbadet och skogen.

45, 44, 43… Måntass tittade ut över arenan. En stor sjö i närheten av ymningshornet, ett fält lite längre bort och massvis med skog. Sjön vågade hon inte satsa på att springa mot. Skogen var det säkraste alternativet, trots att de flesta som drog sig bort från blodbadet skulle dra sig ditåt. Hon såg i ögonvrån hur Dracomalfoy1 vinglade till på plattan. Hon fäktade i luften i hopp om att få något grepp om något, men misslyckades. Dracomalfoy1 slungades ner mot marken och träffade landminorna som smällde innan hon ens nuddat marken. Alla spelares uppmärksamhet drogs mot det som bara var slamsor av det som för 10 sekunder sedan varit en spelare. Måntass, som inte alls var beredd på händelsen flög upp i luften av kanonskottet som ljöd när Dracomalfoy1 dött, och höll på att själv flyga av plattan. Hon var tvungen att hålla sig kvar. Hon behövde komma hem igen. Hennes familj behövde henne. Hennes man, hennes barn. Hur skulle Linnea och Marcus klara sig utan henne? De skulle aldrig klara av att leva med bara en pappa, och faktumet att deras endast 17 år gamla mamma dog i en lek.

37, 36, 35… Goizans uppmärksamhet drogs bort mot den kraftiga smällen på andra sidan av arenan. Slamsor flög åt höger och vänster, och det var då det gick upp för henne att någon dött. Fallit av sin platta, eller något i den stilen. För en spelare mindre var de i vilket fall. Hon tittade desperat in mot ymningshornet och såg en stor väska som förmodligen innehöll massvis med nödvändiga saker för att överleva inne på arenan. Blicken fortsatte att vandra över spelarna, och hon fick ögonkontakt med celina. De två hade bestämt sig för att springa rätt in i blodbadet och leka med resten av spelarna. Båda hade anmält sig som frivilliga, båda ville döda och båda ville en sak – att komma hem. Kanske var det så att det enda riktiga hotet här inne var celina.

Nedräkningen fortsatte, och de var nere på 30. ’’Snart kan jag vara borta.’’ Tänkte melindaa, men sköt snabbt iväg tanken. Så fick hon inte tänka. Hon och hennes syster, celina skulle klara det här tillsammans. De var bundsförvanter med Goizan och Dramione99, som hade stora fördelar i spelen. För många år sen vann Dramione99s föräldrar Hungerspelen, och de var älskade av Huvudstaden, vilket hade gjort att hon också är populär. melindaa sneglade bort mot sin storasyster, som var helt fokuserad på att spana in vapen. celinahade förklarat kvällen innan att de skulle in i blodbadet och avnjuta det till max. ’’Sånt händer ju inte varje dag!’’ Hade hon sagt och kört armbågen lätt i melindaas sida. Hon visste att hon inte hade något annat val än att följa med sin syster in i blodbadet. Hon kunde inte lämna henne ensam här. Med celina var hon trygg.

16, 15, 14…. JosefinFini tänkte dra sig ifrån blodbadet så snabbt som möjligt. Hon kunde inga vapen, så att försöka få tag i något sådant hade hon ingen nytta utav. Men… Den där medicinlådan som låg 15 meter framför henne… Var den kanske något att ha? Ifall hon skulle bli sjuk, eller något… Var det värt att riskera livet för den? Tankarna rusade genom huvudet, och JosefinFini kunde knappt hantera alla känslor och tankar. Det här var för mycket. 10 sekunder kvar, och hennes beslut var långt ifrån färdigt. Hon kastade en snabb blick mot skogen, och sedan på ryggsäcken.

10, 9, 8… M.Potter var beredd på att springa ut i skogen. Hon skulle inte överleva blodbadet. Det hade alla hon pratat med sagt klart och tydligt. Alla andra spelare såg ut att stå på tå och steppa, antingen av nervositet eller för att de visade hur mycket de älskade det här. Hon tittade bort mot sin distriktskamrat, LunaLovegood99, hon såg rädd ut och förmodligen så var hon det. Egentligen så var väl alla rädda, vem fruktade inte döden? Hon såg hur karriäristerna tittade på varandra och nickade snabbt innan de återgick till fokus på ymningshornet.

3, 2, 1… Gonggongen ekade över arenan och de 74:e Mugglisspelen hade nu börjat.
---

Förlåt för dåligt kapitel, men jag ville bara få lägga upp den här delen.
Vi får se när nästa del kommer!

DÖDA!

┏━━━┓
┃┏━┓┃
┃┃╋┃┣┓┏┓┏┳━━┳━━┳━━┳┓┏┳━━┓
┃┗━┛┃┗┛┗┛┃┃━┫━━┫┏┓┃┗┛┃┃━┫
┃┏━┓┣┓┏┓┏┫┃━╋━━┃┗┛┃┃┃┃┃━┫
┗┛╋┗┛┗┛┗┛┗━━┻━━┻━━┻┻┻┻━
men jag dog

Förlååååt

Det gör inget, för det var ändå

┏━━━┓
┃┏━┓┃
┃┃╋┃┣┓┏┓┏┳━━┳━━┳━━┳┓┏┳━━┓
┃┗━┛┃┗┛┗┛┃┃━┫━━┫┏┓┃┗┛┃┃━┫
┃┏━┓┣┓┏┓┏┫┃━╋━━┃┗┛┃┃┃┃┃━┫
┗┛╋┗┛┗┛┗┛┗━━┻━━┻━━┻┻┻┻━



jag kommer enndå fortsätta läsa detta mugglisgame! jag älskar att se hur folk skriver!

haha! jag är typ taggad på forsättningen ! det är jättebra!!

Hm... fick jag tag på limpan? xd