19 år senare (Privat Roll)

Roxanne bara skrattar gott och sätter sig åter vid Lysander. Inget kunde förstöra hennes dag nu. Hennes små fans hade blivit bortskrämda och hon umgicks med en person som behandlade henne normalt. Och den personen var konstigt nog inte Fred, den hon brukade umgås med.

Scorpius gav Al en frågande blick när Roxanne satt vid Ravenclaw bordet, men Al bara ryckte på axlarna när de satte sig ner vid bordet och Scorpius såg på maten men han var inte det minsta sugen på mat. han hade för mycket att tänka på, Albus hade precis erkänt att han gillade honom, det var nästan för mycket för honom.

Roxanne och Lysander lämnade salen, hon skulle ha örtlära och han skötsel och vård av magiska djur, så de kunde göra sällskap på vägen. Hon kastar en snabb blick på Slytherinbordet, Scorpius såg ut att vara i en annan värld...vilket inte var så konstigt. Men Al såg ut att vara i sjunde himelen eller något, hon undrade om han.....nej, det var bara något hon hade tänkt på.

"Scorpius du måste äta" sa Al allvarligt
"Mat är något som man bara förtär när ens kropp så begär" sa Scorpius bestämt och reste sig upp och Albus himlade med ögonen
"Ja du kan ju knappast bli smalare" sa Al retsamt och Scorpius gav honom en mördande blick men sa inget när de gick ner mot örtläran och när de var ensamma såg Albus på Scorpius
"Är du rädd för vad andra skall tycka?" frågade han och Scorpius stannade
"Inte människor på skolan, de skvallrar om mig ändå. men jag är rädd för vad min familj skall göra" sa han sorgset
"Mot dig?" frågade Albus oroligt
"nej inte emot mig. mot dig! de kommer se det som ditt fel och jag vill inte att något skall hända dig" sa Scorpius sorgset och såg in i Albus gröna ögon och fortsatte sedan gån innan han hann säga något mer

Lysander fortsatte mot skötsel och vård av magiska djur och Roxanne satte sig lutande mot den varma växthusväggen och njöt. Att vara själv och höra tystnaden, det borde flera prova på. Hon slöt förnöjt ögonen och lät solen skina på hennes uppvända ansikte. Det var det bästa hon gjort, att skrika åt de irriterade personerna so trodde sig tillhöra hennes vänkrets. Eller som de flesta ville tillhöra hennes fankrets.

Scorpius såg på Roxanne när de kom fram men sa inget.
"Scorpius jag uppskattar omtanken men jag vill fatta mina egna beslut och om jag är villig att ta den här chansen är inte du det?" frågade Albus och såg på sin kusin och Scorpius gav honom en mördande blick inte bara för att Roxanne kunde tänkas förstå utan även för att Al tvivlade på honom.
"Jag har aldrig förnekat att jag inte har tänkt tanken många gånger. men jag vet även om riskerna och att min familj inte är några helgon är sedan länge känt" sa han varnande till Al
"Jag struntar väl i det. de kommer inte in på Hogwarts ändå!" sa Al hoppfullt
"Nej men Hogwarts kan inte alltid skydda oss! Vet du vad du begär av mig? du ber mig inte bara riskera mitt egna liv utan även ditt" sa Scorpius och såg allvarligt på Albus "Kan jag åtminstone låta tanken gro och få fundera på det" sa han och log svagt mot Al för att visa att det inte hade något med honom att göra

Roxanne hörde dem, mycket tydligt men hon öppnade inte ögonen. När de slutat sitt samtal fick Roxanne mycket av sina misstankar bekräftade och hon tyckte det var ytterst underhållande. Även om det där med Scorpius familj oroade henne, hon ville varken att Al eller för den delen Scorp skulle skadas. Men hon öppnade ändå munnen och sa. "Kärleken är ju ändå något att kämpa för eller hur?" sa hon allvarligt och väntade på deras reaktioner.

Scorpius såg på Roxanne och gav henne en arg blick, han ansåg att det inte angick henne.
"Någon borde lära dig att man inte har rättigheter till att lägga sig i saker som inte angår en" sa Scorpius vasst och Albus såg på honom. han visste att hans kusin var smart. men han visste inte riktigt vad han skulle säga till henne, han hade inte räknat med att hon skulle förstå.
"Ja den är ju det" sa Albus och log emot Scorpius som blängde på dem. han gillade inte att Roxanne la sig i eller att Albus försökte övertala honom, han gillade Albus det var därför han tvekade. så länge hans känslor inte hade varit besvarade hade han inte behövt oroa sig men nu var han orolig.
"du har ingen rätt att lägga dig i Roxanne och Albus jag har ingen lust att se dig brytas ner av min familj" sa han
"Men jag är villig att ta chansen" sa Albus
"orr du lyssnar inte! du är lika envis som din far! jag borde lyssnat på min far och inte börjat umgåtts med fel sida" sa han och tog sin väska och lämnade dem båda kusinerna bakom sig. det var hans sätt att försöka skydda Albus! han styrde stege mot vattnet

Roxanne bara höjde på ögonbrynen åt Scorpius. "Jag la mig inte i, jag bara sa min mening och det gör jag jämt." sa hon enkelt och såg sen oroligt efter Scorpius när han försvann.
Hon ställde sig upp vid Al och såg efter honom. "Han har det inte lätt stackarn." sa hon och gav Al ett bekymrat ögonkast. "Nej, men han innser inte att jag inte bryr mig om det." sa Al lite upprört. "Kan hända, men du måste se från hans sida med, han vill skydda dig." sa Roxanne och log lite.

Vattnet låg lugnt när han slog sig ner vi en skymd inbukt. ingen från slottet kunde se honom och det betydde att han fick vara ifred. han suckade, han ville hellre inget annat än att få vara med Albus men han ville inte se honom bli torterad eller dödad. hans familj kunde aldrig acceptera att han blev kär i en kille och absolut inte i Potters son. Scorpius totalt hatade sitt liv just nu. när Albus erkände att han kände samma sak kunde han inte få vara med honom. och sedan att Roxanne visste gjorde det hela inte bättre