Septimus Heap (Privat roll)

Menja nickade och la undan frukostbrickan. "Kan jag besöka henne?" sa hon och ställde sig upp och kände hur det snurrade i huvudet. "Bra, lite yr bara, antar att det beror på att jag sovit i två dygn?" sa hon frågande och slöt ögonen för att kontrolera yrseln.

Kamir skyndade fram och tog tag i Menjas högra arm och såg oroat på henne"ja det är nog därför, vad sägs om det här? Vi tar en promenad så att du får lite frisk luft och får röra på dig sedan får du besöka Elenya."
Kamir ansåg att det nog var den bästa kuren för Menja just nu.

Menja nickade öppnade ögonen och såg på honom. "Ja, du har väll rätt." sa hon och de började gå, det var tur att han stödde henne för hon kände att hon inte skulle klara av att hålla sig uppe själv.
De kom ut och gick runt magikertornet, Menja kände hur liksom orken började tryta. Hon blev vitare i ansiktet men sa inget, hon ville inte erkänna hur hon mådde. Hon ville inte att de skulle lägga tid på henne då Elenya var värre därann. Särskilt inte Elenyas fader, som borde ägna sig åt sin dotter istället för henne.

Kamir som inte märkte hur illa däran Menja var fortsatte gå och till slut var dem uppe hos Lizza som vid en enda snabb blick på Menja tog henne ifrån Kamir och satte henne ner på en stol"ta djupa andetag och lugna ner pulsen lilla vän" sade hon vänligt och sedan vändes hennes blick till Kamir som ryggade bakåt av hennes raseri.
"Vad har du gjort" sade hon lågmält men det var nästan värre än om hon hade skrikit åt honom. "Jag tog med henne på en promenad, jag trodde att det skulle hjälpa henne!" sade han, upprörd över fientligheten i hennes röst.
"Såg du inte hur utmattad det stackars flickebarnet var! Hon har för bövelen precis vaknat upp efter 2 dagar i sömn!" hon höll inne med en hel del andra fula ord.

Menja satt på stolen och koncentrerade sig på att andas. Hon hörde deras samtal som i en dimma och hon försökte hålla sig från att svimma och att hålla sig uppe på stolen. Hon undrade varför hon gått med på att gå ut. Men hon hade litat på Kamir och han hade gjort det för hennes eget bästa även om resultatet blev en annan.

Lizza viftade bort Kamirs ursäkter och kallade på sjuksköterskan medan hon viskade till kamir"senare".
Sjuksköterskan kom in i väntrummet och lyfte upp Menja medans hon kollade förebrående på Lizza och Kamir.

Sjuksköterskan bar iväg Menja till sjuksalen och la henne i en säng en bit bort från Elenyas. Hon muttrade något om utmattning, och vansinigt att gå på prommenad. Menja föll mjukt ner mot madrassens stoppning och gav efter för somnen, eller svimmade hon? Hon visste inte, men hon var totalt borta när Kamir och Lizza kom in i rummet och såg på flickorna.

Lizza och Kamir hade diskuterat färdigt innan de gick in i sjukhus salen eftersom att sjuksköterskan inte tolererade höjda röster inne i sjukhus salen så länge hon jobbade där som hon hade uttryckt det.
Så nu stod dem där hand i hand och kollade på Menja som en aningens vit i ansiktet sov fridfullt tre sängar bort från Elenyas bädd.
Just som dem stod där och kollade på Elenya som hade dropp fäst till en apparat så jämrade hon sig och rörde lite på huvudet. Lizza och Kamir skyndade sig fram till Elenyas bädd och knäböjde bredvid den.
Hon jämrade sig igen och slog upp ögonen.
Lizza och Kamirs ansikten var först suddiga och gled in och ur fokus tills Elenya hade vaknat ordentligt och dem hamnade helt i fokus.

Menja sov ovetandes om vad som skedde runtomkring henne. Men hon började drömma. Otäcka drömmar och skuggan, om mörkret om allt. Om att Elenya dog om att hon misste sin familj. Oroligt började hon röra sig fram och tillbaka i bädden, tills hon vaknade tvärt, kallsvettig och rädd.

"Mamma? Pappa? Var är jag? Varför har jag en nål i armen? Var är Menja någonstans?" hon tystnade när minnena började komma tillbaka "Skuggan!" Elenya försökte sätta sig upp men blev genast nertryckt och Kamir.
" Du är i sjukhusflygeln i magikertornet älskling och vi har redan tagit hand om skuggan, du förlorade mycket blod därför har du dropp och Menja är här" hon gestikulerade mot Menja som satt upp i sängen med sjuksköterskan som kom mot henne.
"Menja vad tusan har du gjort med ditt hår!?" utropade Elenya med en blick på det som för henne såg ut som ett hönsbo och hon började flina för det såg ganska komiskt ut.