Close your eyes and dream (Sv, One Direction)

_{Skrivet av Borttagen:}
Hej! Jo jag har missat kapitlet *skäms skäms* men här kommer båda två,


Det ringde på dörren.
”Hi! We’re your new neighbors! Me and my daughter Lucy is living in that house”, sa en kvinna från nedervåningen. Jag hörde hela samtalet för att jag för tillfället inte lyssnade på musik.
”Hi, I’m Lucy”, sa en ljusare röst.
”Oh sorry, I haven’t presented me yet! I’m Sarah Heathcliff
“Hi, I’m Petra Nordgren. How old are you? My daughter Linda is 18.”
“She is? How fun!”
Snälla mamma säg inte att hon ska gå upp, bad jag. Hon låter som en riktig tönt…
”You can go upstairs to her room if you want to. It’s that one with the opened door.”
Damn you!
“Hi! I’m Lucy. You’re Linda isn’t it?”
“Yes”, muttrade jag.
“I’m Lucy”
“I’ve heard that.”, muttrade jag.
“I’m 18”
“So am I. And?”
“Please! Don’t be so! We haven’t even met yet”
“Sorry”
“Do you like One Direction?” frågade jag i ett försök till att lätta upp stämningen lite.
”I love them!”
”I have 97 posters on them”, avslöjade jag. Hennes ögon blev stora.
”Want to help unpack some things?” frågade jag.
“I’d love to!”
Jag släpade fram en av lådorna. Vi plockade upp saker och skruvade fast hyllor och spikar och hängde upp tavlor.
”Wait a minute.” Hon klättrade ut genom fönstret och klättrade i det stora äppelträdet mellan husen. Jag stod och gapade lätt av förvåning. Så ska jag göra någon gång, tänkte jag och stängde munnen och log. Hon kom tillbaka med en tavla på en flickas ansikte som riktades mot solen. Den var riktigt vacker.
”I’ve painted that yesterday”, sa hon och log. “Keep it if you want to”
“My god! You painted that? It’s really good! Thank you so so much!”, utbrast jag.
Jag hängde upp den vid sängen och Lucy såg förtjust ut.
”Glad you liked it!” sa hon och log så att varenda liten tand i munnen syntes.
”Of course”
Vi hörde skratt nerifrån köket och kände en doft av äppelpaj.
”Want some? Let’s search the pie. Here, borrow my sunglasses”, sa jag och log mystiskt. ”Miss Heathcliff, find the apple pie!”
Vi smög ner för trappan och var allmänt barnsliga. Vi gömde oss bakom några stora blomkrukor. Sedan kröp vi fram på mage och hoppade upp och skrämde våra mammor. De skrattade och sedan hämtade mamma två tallrikar som vi la lite äppelpaj på. Vi tog upp tallrikarna på rummet och pratade om allt mellan himmel och jord. Det var underbart.
Två timmar senare skulle Lucy och hennes mamma hem. Jag följde med Lucy ner och sa hejdå och vinkade.
”Bye Linda”
”Bye” sa jag och log. De gick ut och dörren stängdes efter dem.

Nästa kapitel (som redan är ute

Det ringde på dörren.
”Hi! We’re your new neighbors! Me and my daughter Lucy is living in that house”, sa en kvinna från nedervåningen. Jag hörde hela samtalet för att jag för tillfället inte lyssnade på musik.
”Hi, I’m Lucy”, sa en ljusare röst.
”Oh sorry, I haven’t presented me yet! I’m Sarah Heathcliff
“Hi, I’m Petra Nordgren. How old are you? My daughter Linda is 18.”
“She is? How fun!”
Snälla mamma säg inte att hon ska gå upp, bad jag. Hon låter som en riktig tönt…
”You can go upstairs to her room if you want to. It’s that one with the opened door.”
Damn you!
“Hi! I’m Lucy. You’re Linda isn’t it?”
“Yes”, muttrade jag.
“I’m Lucy”
“I’ve heard that.”, muttrade jag.
“I’m 18”
“So am I. And?”
“Please! Don’t be so! We haven’t even met yet”
“Sorry”
“Do you like One Direction?” frågade jag i ett försök till att lätta upp stämningen lite.
”I love them!”
”I have 97 posters on them”, avslöjade jag. Hennes ögon blev stora.
”Want to help unpack some things?” frågade jag.
“I’d love to!”
Jag släpade fram en av lådorna. Vi plockade upp saker och skruvade fast hyllor och spikar och hängde upp tavlor.
”Wait a minute.” Hon klättrade ut genom fönstret och klättrade i det stora äppelträdet mellan husen. Jag stod och gapade lätt av förvåning. Så ska jag göra någon gång, tänkte jag och stängde munnen och log. Hon kom tillbaka med en tavla på en flickas ansikte som riktades mot solen. Den var riktigt vacker.
”I’ve painted that yesterday”, sa hon och log. “Keep it if you want to”
“My god! You painted that? It’s really good! Thank you so so much!”, utbrast jag.
Jag hängde upp den vid sängen och Lucy såg förtjust ut.
”Glad you liked it!” sa hon och log så att varenda liten tand i munnen syntes.
”Of course”
Vi hörde skratt nerifrån köket och kände en doft av äppelpaj.
”Want some? Let’s search the pie. Here, borrow my sunglasses”, sa jag och log mystiskt. ”Miss Heathcliff, find the apple pie!”
Vi smög ner för trappan och var allmänt barnsliga. Vi gömde oss bakom några stora blomkrukor. Sedan kröp vi fram på mage och hoppade upp och skrämde våra mammor. De skrattade och sedan hämtade mamma två tallrikar som vi la lite äppelpaj på. Vi tog upp tallrikarna på rummet och pratade om allt mellan himmel och jord. Det var underbart.
Två timmar senare skulle Lucy och hennes mamma hem. Jag följde med Lucy ner och sa hejdå och vinkade.
”Bye Linda”
”Bye” sa jag och log. De gick ut och dörren stängdes efter dem.
_______________________________
Förlåt örlåt förlåt förlåt förlåt förlåt