Livets eviga lek [Hungerspelen, SV]

Omg Kattpiss ♥

this is so freaking awesome ♥
Kattpiss Haha! xD

Superdupermegabra!!!

när kommer det mer? :3

Jag skriver på nästa kapitel, men det är rätt mycket i skolan nu osv som jag måste prioritera! Det kommer iaf ett kapitel innan jul!

Incendio - skriv när du har skrivlust och känner för det. Vi väntar, alltid. För det är värt väntan. För du är bäst och skriver azum. Jag förstår att det är mkt i skolan, det är lugnt. ♥

Snyggt tomteluvan sitter på dig förresten! xD.

Åh, du är bäst Hillevi. ♥

Den sitter ju preciiiis på huvudet Men detsamma!

Ja, Jag är bäst.

Hej igen! Nu kommer jag med det tionde kapitlet som omfattar intervjun med Ceasar Flickerman, jag hoppas att ni gillar det! Och om ni gör det, så kan ni alltid lämna en tumme upp eller en kommentar!

Kapitel 10

Klockan var åtta på morgonen och ikväll är det dags för intervjuerna. Idag är sista dagen i huvudstaden. Jag log för mig själv samtidigt som jag hoppade i gårdagens kläder. Vid frukostbordet satt redan mina handledare och doppade jordgubbar i smält choklad. De log brett när de såg mig och Enobaria kom och mötte mig med öppen famn.
’’Godmorgon!’’ Sa hon och log mot mig.
’’Godmorgon.’’ Svarade jag sömnigt och klev rätt in i hennes famn.
’’Idag är sista dagen här och du och jag kommer spendera hela förmiddagen med att förbereda dig inför intervjuen ikväll, okej?’’ Hon var väldigt entusiastisk och jag skymtade hennes guldtänder då och då. Grejen med oss tvåor var att vi var väldigt snälla mot varandra, vi var verkligen en familj när ingen såg, men framför kamerorna var vi alla blodtörstiga varelser som var som gjorda för Hungerspelen av Huvudstaden. Jag nickade till svar och gick med raska steg mot den stora frukostbuffén. Min tallrik fylldes snabbt med jordgubbar, två croissanter och ett stort glas apelsinjuice på sidan.
’’Någon är hungrig.’’ Konstaterade Brutus och nickade mot min tallrik. Jag fnittrade och nickade.
’’När kommer Cato?’’ Undrade jag och tittade på Brutus och Lyme. I bakgrunden skymtade jag en avox som iakttog oss. Lyme och Brutus tittade på varandra och Lyme ryckte på axlarna.
’’Jag går och väcker honom.’’ Svarade jag på deras kroppsspråk och studsade iväg mot Catos sovrum. Utan att knacka klev jag in och möttes av höga snarkningar. Jag skrattade till och gick och satte mig på sängkanten. Han reagerade inte alls, så försiktigt la jag min hand på hans kind och strök den försiktigt. Han var så vacker när han sov. För en sekund påminde han mig om vårat första möte, han var så liten då, och nu såg han ut precis som han såg ut då. Försiktigt lutade jag mig framåt och lät mina läppar möta hans. Cato slog upp ögonen i chock, men när han såg att det var jag så besvarade han kyssen ömt.
’’Dags att äta frukost.’’ Sa jag och log samtidigt som jag strök mina fingrar genom hans blonda, tjocka hår. Han såg yngre ut när han sov. Ansiktet var avslappnat och håret var rufsigt. Hans var verkligen perfekt. Han såg sömnigt på mig och log lätt samtidigt som han satte sig upp och gav mig ytterligare en kyss.
’’Intervjuerna är ikväll… Ska vi komma ut med vårat förhållande?’’ Frågade jag försiktigt.
’’Vi sa ju att vi skulle hålla vårat förhållande lågt, eller hur gumman? Jag vill också visa upp för hela Panem hur mycket jag älskar dig, men det kan förstöra våra chanser att vinna i spelen.. Förstår du?’’ Svarade han och strök bort en hårslinga från min kind samtidigt som jag nickade svagt.

’’Okej, ikväll gäller det. Din tredje chans att verkligen kunna dra till dig sponsorer. Vi tänker slå på stort.’’ Förklarade Enobaria och började rita en tankekarta på ett litet papper. ’’Hur vill vi att du ska framstå på scenen? Som en gullig flicka, sexig, mystisk eller mördarmaskin?’’ Fortsatte hon och ritade upp fler alternativ. Jag såg på henne och det var tydligt hur mycket hon ansträngde sig. Efter ett tag började hon prata igen. ’’Okej, jag har kommit fram till det här. Du ska vara en öppen mördarmaskin. Precis som Cato. Du ska berätta hur kul det är att vara här då du väntat på det här i hela ditt liv, och ja. Ditt syfte är att döda.’’ Sa hon och la huvudet på sne. ’’Låter det bra?’’ Undrade hon sen.
’’Ja, det blir nog bra.’’ Svarade jag och log svagt. En mördarmaskin var mitt sanna jag från och med nu. Och jag hade förändrats sen jag kom hit. Jag ville döda. Alla spelare utom Cato.

’’Vi har kommit fram till att du ska bära den här klänningen…’’ Började min stylist, Rossy och höll upp en vacker, orange, axelbandslös klänning. ’’Vi bestämde axelbandslös så att dina muskulösa armar syns, och den ska också visa dina ben, så att man ser hur muskulösa de är. Vi vill skrämma de andra spelarna med din skönhet och visa att du är en fara, trots att du är liten.’’ Sa han pedagogiskt, som att han pratade med en utvecklingsstörd. Jag nickade och log för mig själv, för att han gjorde det så bra för mig. Mina chanser inför spelen var verkligen bra nu. Jag hade också blivit bra, jag hade blivit kaxig och skulle vinna. Med Cato.
’’Det blir jättebra!’’ Utbrast jag glatt efter ett tag och kastade mig om Rossy. Hans vitpudrade ansikte gneds mot min svarta topp och jag skrattade lätt när jag såg att jag också blivit vit.
’’Ska vi prova den?’’ Undrade han och log entusiastiskt samtidigt som han sträckte fram klänningen mot mig. Jag tog emot den i famnen och vände mig snabbt bort från Rossy och började klä av mig. Tyget som den eleganta klänningen var gjord av smet åt runt kroppen och jag märkte snabbt att det var något speciellt med det, så att om jag frös, blev den varm, och om jag svettades, blev den sval.
’’Den är… Perfekt!’’ Utbrast jag och vände mig om så att Rossy fick se mig.
’’Du är perfekt! Nu saknas bara skorna.’’ Svarade han och vände sig om och öppnade ett stort skåp som var fullt med vackra skor, ljusa, mörka, heltäckande, sandalliknande, verkligen allt. Han plockade fram ett par svarta högklackade skor som såg ut att skina lite. Försiktigt tog jag emot dom och satte på dem på fötterna, de satt perfekt, och var lika sköna som klänningen. Jag visste hur man skulle gå i högklackat, det hade jag gjort hemma i Distrikt 2 några gånger. Försiktigt gick jag fram till honom och log. ’’Du är bäst.’’ Fick jag ur mig och log brett mot honom. Jag befann mig i ett rum i en lång korridor, i de 23 andra rummen i korridoren befann sig de andra spelarna. Någon vrålade svärord, någon skrattade, och jag gjorde allt annat än det. Jag försökte tänka ut en taktik att köra till med inne på arenan.

Glimmer från Distrikt 1 dansade upp på scenen och vinkade till publiken. Alla vrålade som galningar, visslade och klappade händer. Det märktes att hon njöt av att ha hela Panems ögon på sig. Tiden tickade iväg, och jag var nästa in på scenen. Samtidigt som Ceasar Flickerman skickade ut Marvel så välkomnade han ’’Den kvinnliga deltagaren från Distrikt 2, Clove Whisheart!’’ Jag föstes in av en kille som jobbade där och med självsäkra steg klev jag fram till min snurrstol. Publikhavet jublade och när jag vinkade till dem så blev de som galna.
’’Hej Clove. Hur finner du Huvudstaden?’’ Undrade han och log snett mot mig.
’’Åh, hej Ceasar!’’ Började jag och nervositeten slog till mig som ett slag i magen när jag skulle svara på frågan. ’’Jag trivs riktigt bra här, hela dagarna får jag göra det jag älskar – Att träna! Och just att jag ska in på arenan imorgon gör det hela ännu mer spännande!’’ Jag log brett mot Huvudstadens befolkning som blev galna vid minsta ord jag sa till dem.
’’Du låter som en riktig kämpe! Har du någon taktik du tänker köra med?’’ Undrade han och gav mig en nyfiken blick.
’’Jag har ingen speciell taktik, eller jo, att döda och vakna upp varje morgon.’’ Sa jag kaxigt och flinade mot kamerorna.
’’Ojoj, det låter som att vi har en som kommer dra åt sig sponsorer här!’’ Sa han och körde lätt sin armbåge i sidan på mig. ’’Du fick en tia som omdöme efter att ha visat upp vad du kan. Hur kändes det?’’ Undrar han och släpper mig inte med blicken.
’’Att få en tia kändes verkligen som en ära. Alltså, jag är ju här för äran, och än så länge har det verkligen gått bra känner jag.’’ Svarade jag och log belåtet.
’’Och nu till sista frågan. Jag har fått veta att du och din distriktspartner, Cato, har varit bästa vänner sen ni var små…’’ Börjar han, och det knyter sig direkt i magen på mig. Han kommer fråga om vi är kära, tänker jag. ’’Om finalen stod mellan er, vem skulle vinna?’’ Undrar Ceasar och ler belåtet mot mig. Det blir svart för mig och jag vet inte vad jag ska svara. Åh, varför händer det här? Tänkte jag.
’’Både Cato och jag är ruskigt tränade, vi kan båda hantera alla vapen man kan tänka sig, men om jag ska vara ärlig, så tror jag inte att finalen kommer att stå mellan oss…’’ Svarade jag osäkert och undvek både Ceasars ögon och kamerorna.
’’Okej, jag förstår, jag förstår.’’ Jag hör i bakgrunden hur klockan ringer, och Ceasar ställer sig upp med mig i handen. ’’Tack så mycket för de underbara svaren på dina frågor, och lycka till i spelen!’’ Säger han på samma sätt som han alltid säger till någon. Han kysser min hand, sen kommer slutklämmen. ’’En stor applåd för den första, ljuvliga spelaren från Distrikt 2, Clove Whisheart!’’ Jag ler och vinkar mot publiken. När jag kommer tillbaka till väntrummet står Cato och ska strax gå in. Jag ger honom en ledsen blick och i en kort sekund tar han min hand i sin och ler ledsamt. Catos intervju går som smort, han framstår som en mördarmaskin och jag märker hur spelarna börjar viska. Inga frågor om mig, det känns bra, för Catos svar skulle kunnat såra mig, tror jag. Han kommer tillbaka och jag kastar mig om honom och han ger mig en kyss på kinden. Utan att tänka mig för besvarar jag hans kyss på min kind med en kyss på hans mun. Några spelare såg oss, men ingen brydde sig. Några viskade lite, inget mer. Vi stod kvar i väntrummet och kollade klart på intervjuerna. När det var Katniss tur så kunde jag inte hålla mig för skratt. Hon var oförskämd och lyssnade inte ens på vad Ceasar sa. Men sen, när hon ställde sig upp och började snurra, försvann allt mitt hopp. Igen. Hennes klänning stod i lågor. Hon var vacker, det var hon, och därför skulle sponsorerna välja henne. Kattpiss hade gjort det igen.

sjukt bra!! Som vanligt c:
Kattpiss did it again ;P