Bifrost, en Svensk trolldomsskola (Roll)

"Vet inte" säger hon ser alla blickar och känner att hon vill vända om. Som vanligt slår hon ner blicken, även om det inte funkade lika bra nu. Hon hade dragit till sig uppmärksamheten och hon avskydde att stå i centrum i alla fall när det hade med henne att göra. Inte när det var lektioner eller Quidditch, snabbt går hon ut och lämnar alla bakom sig. Rädd och skrämd utav alla blickar.

Damon suckade då han märkte ändringen i Alex, och skyndade efter henne. Han tog tag i hennes arm och ställde sig framför henne.
"Sluta skämmas. Du är vacker", sade han mjukt och sökte hennes blick. De var ensamma i korridoren och kunde tala i lugn och ro.

Hon rodnar och ser osäkert på honom. Menade han det eller var det bara något han sa? Hon mer eller mindre äcklades avsin kropp. Hon avskydde sitt utseende och trodde att alla gjorde det med. Särskilt efter alla övergrepp Thomas hade gjort mot henne. Hon såg ner i marken rädd för att möta hanns blick som sa henne att han ljög.

Damon lyfte upp henes haka med ett finger och tvingade henne att möta sin blick.
"Du skulle kunna göra vilken flicka som helst hä avundsjuk och få vilken kille du än ville", fortsatte han, för Alex verkade behöva upplyftande ord. Han insåg att det han sade var sant och strök bort en hårslinga ur hennes panna.

Hon ser chockat på honom men hanns ögon bekräftar det han säger. De säger något mer som hon inte vet. När han stryker undan hårslingan, känns det inte som när Thomas gjorde något utan bättre mer äkta och hon var inte rädd Damon skulle inte göra henne illa. "Tack" säger hon och ler lätt.

Damon nickade och släppte taget om hennes arm.
"Kom så går vi till lektionen, vi blir snart sena", sade han med ett leende och gjorde en svepande gest mot den tomma korridoren.
De gick under tystnad till trollformellektionen. Damon hann ta tag i dörren i sista sekunden innan den skulle ha slagits fast. Han höll upp den åt Alex och följde sedan henne in i klassrummet.

Alex nickar förvirrat. Sena fick de inte bli, hon hade aldrig vart sen snarare en halvtimme i förväg. De hann precis i tid och klassen ser dem förvånat över hennes klädsel, hennes leende och att hon var nära att komma försent. Alex vanliga sätt att göra en omärklig entré funkade inte som förr. Hon sjönk tyst ner i en av bänkarna med Damon vid sig.

Damon kunde inte låta bli att le att de undrande blickarna. Inte ens Suzie kunde slita sin blick från Alex. Då Damon satte sig bredvid Alex, lutade hon sig mot sin väninna och viskade hätskt.
Damon sken under den lektionen. Trollformler var hans bästa ämne, och även då han bara gav uppgiften en del av sin koncentration var han lysande, då han försökte var han exceptionell. Med ett lätt leende utförde Damon besvärjelserna overbalt och vickade lugnt på stolens bakben.

Alex såg roat på honom det märktes att han gillade och kunde detta. Hon utförde det läraren bett om lika autentisk som vanligt. Hon gjorde allt perfekt som det stod i boken men var inte särskilt bra att komma på något själv. Då hon endast tränade formlerna för sig själv och aldrig diskuterade med andra.

Vid lektionens slut lovordade läraren Damons talanger. Damon ryckte på axlarna åt komplimangerna, han gjorde det inte för lärarens skull. Damon lämnade klassen med Alex och hoppades att hon inte skulle sjunka ihop igen vid blickarna. Suzie skuffade till henne då hon passerade.
"Desperat efter en man?" Frågade hon och skrattade elakt. Damon fick en obehaglig känsla att det här handlade om honom, och han skulle tala med Suzie senare.