Just a hollow sound [SV]

Jättebra

Älskar den sången

så jävla awzome

Awesome ♥

Jättebra, och spännande..
Den sången är så bra, men den får mig att känna mig förtvivlad.. och liten. Har nämligen suttit och sjungit på den i en halvtimma kanske, så jag känner mig lite bitter

Tack! Jag älskar också den sången, det var därför jag valde att ta med den, och jag älskar den sorgliga känslan i den. :3
Åh, jag är så sugen på att lägga upp alla delar jag har skrivit nu på direkten, men det skulle bli lite för mycket för er att läsa. x) Jag ska precis börja på Kapitel 3.6. Men än så länge får ni nöja er med kap. 2.4.
Here we go!
***

Kapitel 2.4

Zach stod vid relingen och såg vågorna lugnt bölja fram på vattnets svarta yta. Det var inte mycket vind och luften var varm och lugnande. Havet var inget som skrämde honom, men han var inte helt förtjust i det djupa blå heller. En duktig simmare var han, men det kunde vemsomhelst vara och ändå fanns det folk som drunknade där ute. Han hade fått gå ut från hytten efter det att de fått lite torrt bröd att tugga på som frukost. Chris hade fixat fram lite mer passande kläder till honom. Om han nu skulle vara en pirat fick han inte gå runt i fåniga rikemanskläder. Han kände sig nästan lättad av att slippa de åtsittande kläderna som Mrs Roseworths hade valt ut åt honom. Skeppet var förvånansvärt stort och hytten han befunnit sig i var så obetydligt liten i dess skala. Chris hytt låg bredvid kaptenens, vilken var ungefär dubbelt så stor, och de andra i besättningen hade sina sovplatser under däck. Zach hade inte fått någon rundtur, eftersom ingen antog att han skulle behöva gå ner under däck. Han skulle stanna inom lagom avstånd från hytten och han skulle alltid gå runt med sin tvilling. Det var reglerna. Zach var medveten om att Chris hade sagt att det inte längre fanns några regler att följa, men det var helt andra regler han hade syftat på.

Zach lutade sig framåt och lät den svala bris som då och då svepte fram över området gripa tag i hans hår. Frihet. Var det så här det kändes? Han var inte helt säker på om han gillade det, men han var fullt bekväm i att slippa hans faster. Kanske fanns det andra sätt att få frihet på. Att bli en pirat var kanske inte just hans kall.

Försiktigt masserade han ena armen under den långärmade, vita tröjan med sin hand och slöt fingrarna om hans bara hud. Han var tvungen att medge att han fortfarande kände sig som ett rikt barn som aldrig haft brister i ekonomin. Han kände sig fortfarande som den person som klädde sig i fina, rena kläder och som passades upp av tjänare dagarna i ända. Men det var inte så konstigt. Han hade blivit kidnappad. Han hade inte haft en chans att välja.

Han förstod inte varför han överhuvudtaget hade mottagit erbjudandet att bli en i besättningen. De ville ha honom där av en anledning, de hade dragit bort honom från hans liv och det betydde att de hade planer för honom. Han kunde inte lita på någon av dem. Inte Chris heller.

"Du funderar på något." Broderns stämma fann Zachs öron och bildade frågan i hans huvud.

Zach vände blicken åt Chris håll och möttes av en nyfiken, men lugn blick. Pojken lutade ena armen över relingen och höll fast handen med sin andra.

Zach försökte hitta ord. Han hade inte svårt med att prata med sin nästintill identiske spegelbild, men alla frågor kunde han inte svara på.

"Jag funderar över livet", sa han då.

Det blev tyst en stund. Chris visade inget uttryck i ansiktet, men synade den andre pojken noga innan han själv vände sig åt havets riktning.

"Vill du äta med de andra ikväll?" frågade han efter några tveksamma sekunder.

"Varför skulle jag vilja det?" Zach flyttade inte blicken från vattenytan framför honom. Hans tonfall hade varit nästintill neutralt.

"För att de är väldigt nyfikna på dig", svarade Chris lätt.

Zach kände sig genast obekväm av att höra det.

"Vilken god nyhet..." muttrade han lite motvilligt fram.

"Äsch, kom igen", försökte den andre pojken. "Du måste ju träffa dem någon gång."

Zach suckade uppgivet.

"Okej då."

-
Dagen flöt på långsamt, men Zach njöt av stillheten. Han hade tillbringat tiden uppe på däck och studerat havet eller också inne i hytten för att bara vila på sängen. De andra i besättningen hade sprungit lite av och an allteftersom deras tjänster vid segel eller roder behövdes. Zach hade undvikit att möta deras blickar, men kände att många tittade på honom. Visste de varför han var där? Antagligen. Men vissa såg faktiskt väldigt fundersamma ut.

Nu hade mörkret börjat inta himlen och några små stjärnor kunde skymtas i skyn. Chris gick före Zach över däcket och de rörde sig mot den till synes instabila trappan ner. Zach kände sig inte så säker och var rädd att han ångrade sitt val. Han ville inte träffa de andra piraterna. Inte öga mot öga.

Det var ingen lång trappa som ledde ner till det stora utrymme som skulle föreställa piraternas sovplats. De två pojkarna kom ner på några sekunder; Chris med sina lätta, oberörda steg, och Zach med sina aningen försiktigare. När de steg ner på det träbelagda golvet såg man alla de många hängmattorna som skulle föreställa sängar. De hängde i flera våningar, tätt ihop för att ge mer plats i mitten. På detta för övrigt tomma utrymme stod ett skrangligt gammalt bord med bastanta träben och en bred bordsbricka. Det var stort nog för att ge plats åt över ett dussin män. Och det var just vad det fanns där - män i olika åldrar, taniga som robusta, klädda i liknande klädsel som Zach och Chris. Deras blickar vändes åt de nyanlända så fort de märkte att de var där.

För ett tag såg det ut som om de försökte skilja på de två tvillingarna. Zach förstod varför. De var så lika att det var skrämmande. Om inte krullarna fallit på olika sätt skulle de lika gärna ha kunnat vara robotar. Men sen så stannade deras blickar ändå på Chris. Antagligen reflekterade Zachs ögon för mycket ljus för att fördunklas på det sätt som hans brors.

"Är det där rikemansungen?" Den första som yttrade sig var en man i medelåldern med brunt, tovigt hår och smala, mörka ögon. Han knyckte med huvudet mot Zach.

"Den före detta", sa Chris i en betydligt lättare ton än piraten. "Nu är han lika pank som oss."

Det hördes lite dämpade skratt runt bordet. Zach försökte ignorera kommentaren. Hans blick föll på en yngre man vars hår var råttfärgat, kortklippt och nästintill välvårdat. Hans nyfikna ögon granskade Zach så ingående att det kändes som om han såg rakt in i hans själ. Blicken var vänlig och inte så hånfull och blodtörstig som Zach ansåg att de andras var. Denne kunde inte vara mycket äldre än han själv. Bara några år. Och han såg bekant ut. Men han visste inte från vad.

Chris började gå mot bordet. Eftersom det var fullt förstod inte Zach hur de skulle få plats. Det fanns inga lediga stolar. Men så viftade Chris lite på handen som gest för att de närmsta piraterna skulle flytta på sig. Lite motvilligt reste de sig upp och lämnade två platser till tvillingarna. Zach blev förvånad. Hade Chris så hög ställning bland alla dessa män? Han var säkert hälften så gammal som de flesta av dem. Lite fundersam gick den andre pojken också fram till bordet och de slog sig ned ungefär samtidigt. Ett par tallrikar med lite mat på sköts fram mot dem och Chris stoppade dem med händerna. Tystnaden var kvävande, tyckte Zach, och maten såg inte heller så inbjudande ut. Han granskade det en stund. Lite fisk och potatis, om han inte såg helt fel. Plötsligt kom två bastanta trämuggar farandes mot dem över bordet. Chris fångade upp dem också och sträckte fram den ena till Zach.

"Har du smakat på rom förut?" frågade han med en lättsam stämma.

Zach kunde inte undgå att grimasera lite ogillande mot muggen.

"Bara fiskägg-sorten", sa han utan att bry sig om lite hånfulla småskratt runtomkring sig. Han tog ändå emot muggen från sin nyfunna bror och fingrade lite på handtaget.

Chris verkade vänta på att han skulle ta sin första klunk, men när han såg att han tvekade tog han själv en. Sedan ställde han lugnt ner muggen på det flisiga bordet och log lite retsamt mot Zach.

Försiktigt förde Zach muggen till munnen, nästan mer rädd över all smuts som fanns på det träiga glaset än själva innehållet i det. Sedan lät han den starka vätskan glida ner i hans strupe. Smaken var sur och besk. I jämförelse med det här så smakade vin mycket milt och gott. Det brände lätt i halsen och han gjorde en ofrivillig grimas då han tog ner muggen igen. Männen skrockade lätt med sina dova röster. Till och med Chris flinade lite när han mötte hans blick.

Vätskan fortsatte att bränna i magen och Zach var inte manad till att ta en ny klunk. Han tänkte precis skjuta muggen ifrån sig då han oavsiktligt hickade högt. Gapskratt utbröt bland piraterna. I sin skam såg Zach till och med att Chris var nära att trilla av stolen av skratt.

Vad trevligt att jag kan underhålla er, tänkte han muttrande. Antingen ger jag er bara orsaker till att håna mig, eller också så ger jag er en anledning till att ha mig kvar. Ja, min tid här kommer nog att vara den mest förödmjukande i mitt liv...

Haha, lika bra som förut!

haha vad bra längtar till nästa kapitel

Jag med^^

Superdupermegaawesomeochenmassamerjagintekommerpå ♥

Jättebra

Håller med jätterbra