Hungerspelen 74 - Cato Hutcher

Jag längtar!!!

Gratulerar!
Du har en ny läsare^^
Den är verkligen jättebra♥

O.o jag ÄLSKAR din profil-bild!!!!!

Min... vadå? O.o
Ja, jag antar att jag också gillar din^^

Vad kul!!


Början på Kapitel Fyra
Huvudstaden
Cato stod vid det stora fönstret längst bak i tåget och vinkade mot de löjliga människorna som täckte hela hans synfält utanför fönstret. Nästan varenda en av dem hade löjliga, färgglada hattar och peruker, de var överdrivet sminkade och vissa av dem hade långa färgglada ögonbryn som fastnade i deras håruppsättningar. Egentligen skulle Cato inte ha brytt sig om dem, men Akko hade sagt åt honom att försöka göra sig till vän med folket. Han brukade inte direkt anstränga sig för att försöka göra sig till vän med någon, men att hälsa kunde väl aldrig vara fel. Clove stod på andra sidan fönstret och vinkade glatt till församlingen. Cato la märke till att det mest var män som vinkade tillbaka till henne.
Någon timme tidigare hade han bestämt sig för att välja Akko som sin handledare. Dels för att han inte orkade gå igenom hela högen med gamla vinnare, dels för att han inte gärna ville ha en handledare med massor av komplicerade planer och tänkande, Cato föredrog handling och raka instruktioner.
Äntligen fick de iallafall komma ut ur det förbannade tåget. Cato hade börjat avsky det under det eviga resan. Huvudstaden var, trots Catos motvilja att medge det, mycket imponerande. Men han ansträngde sig verkligen för att inte visa hur imponerad han var. Han försökte anlägga en min av igenkännande, som om det såg ut så hemma också, och en min av likgiltighet. Samtidigt. Resultatet blev att han såg måttligt dum ut där han stod bredvid Clove i dörröppningen. Hon log iallafall inte heller mot huvudstaden, utan hade blicken fäst på modeslavarna under dem med en överlägsen blick.
Efter ett tag när de hade stått där började Cato känna sig rastlös, han funderade på ett sätt att smita in i tåget och hämta sina grejer. Men Akko löste problemet åt honom. Han kom utkånkande på Catos helkroppsrustning, man fick ju ha med sig någonting från sitt Distrikt.
Till Catos förtjusning flämtade och flåsade Akko där han banade väg genom mängden bredvid dem. Bakom dem gick Clove och hennes handledare Doshy. Cato hade redan döpt om henne, han kallade henne i sina tankar ”Hippie”. Eftersom hon var en efterbliven, långhårig galen kvinna som Cato tyckte passade bra i det namnet. Clove gillade henne tydligen, men Cato tyckte att hon var en riktigt idiot. Fast det förstås, han hade ju valt Akko som handledare...
När de några minuter senare kom fram till hotellet där alla spelarna skulle bo så kunde varken Cato eller Clove dölja sin förvåning och tittade imponerat på byggnaden. Hela hotellet såg ut att vara gjort av glas. Stora fönster som täckte hela väggar, dörrarna var gjorda av glas, balkongernas golv var genomskinligt, alla dörrkarmar och fönsterkarmar såg ut att vara gjorda i äkta silver. Byggnaden sträckte sig högre upp i skyn än de trott var möjligt. Hela hotellet såg ut som om de puttsade det dagligen, vilket de förmodligen gjorde.
Akko muttrade:
”Ni har våningar efter ert Distrikt, så ni har våning nummer Två. Bäst att ni tar hand om ert bagage själva.” han räckte hastigt över rustningen till Cato. Cato gav honom en mörk blick, men tog emot rustningen. Utan att låta sig skrämmas tittade Akko på honom med höjda ögonbryn, och sa trotsigt.
”Det där kommer inte att hjälpa dig inne på Arenan.” sedan försvann han uppför trapporna till sin våning, förmodligen för att ta en dusch eftersom klenisen tydligen blivit lite varm av att bära Catos bagage. Då återstod för Cato att följa med Clove och Hippie in. Det var bara två, raka vita marmortrappor upp till deras våning. Kanske inte så konstigt eftersom de var andra våningen. Hippie förklarade att Clove skulle sova i rummet till vänster efter trätrappan och lät Cato förstå att han alltså skulle ta den till HÖGER ifall han skulle tappa bort sig. Cato var nära att slå till henne, men hejdades av rustningen som han hade i famnen.
Han nöjda sig med att fnysa åt henne, ge Clove en sista blick om släntrade in på sitt sovrum.
Där dumpade han rustningen på golvet innan han satte sig på den stora sängen i mitten för att se sig omkring. Det var ett förfärligt tråkigt rum. Ena väggen var ett stort fönster, som visade skyskraporna ovanifrån. Bredvid sängen stod en lite byrå med någon slags fjärrkontroll på, Cato såg sig om efter en tv. Nehej, inte det. Rummets andra tre väggar var mörkt blåa utan någonting annat än en lite krukväxt som stod i ena hörnet. Här skulle Cato alltså bo? Var det den spelarlyx som de fick unna sig?
För att distrahera sina arga tankar försökte han koncentrera sig på fönstret. Till hans förtret gjorde det honom bara ännu mer fundersam. Det var någonting som inte stämde, men han kunde inte komma på vad. Det är ovansidan av skyskraporna, det är bara ett fönster som jag ser ut genom. Inget konstigt. Sen kom han på det. Fönstret! Det var det som var tvn! Självklart så kunde han ju inte se alla skyskrapor ovanifrån, för han var bara på andra våningen i sitt rum. Det måste vara en skärm. Han raffsade åt sig fjärrkontrollen och tryckte på den smala plattan, det fanns inga knappar. Nu var det istället skog utanför hans fönster, lite lik den hemma i Distriktet. Ett klick till, nu såg han en gata full med hippien från huvudstaden. Ett klick till och han befann sig ute på havet. Tillbaka över hustaken igen. Han lät den vara där. Han började bli otroligt rastlös igen. Han såg nästan lika mycket fram emot
träningen innan Hungerspelen som han längtade att få komma in på arenan.

Det var suuuuperbra!!! ♥

NY LÄSARE DU SKRIVER SÅ JÄVLA BRA JAG ÄLSKAR DENNA FANFIC OCH SKA ALDRIG SLUTA LÄSA DEN!

Åh!
Fantastiskt! ♥

LOVE TOO U! ♥♥♥
Alltså:
♥

TACK SÅ SJUKT MYCKET ALLA! ♥♥ Love u!

Helt obeskrivligt bra.♥