Den mörka konsten att spela quidditch [SV]
Forum > Fanfiction > Den mörka konsten att spela quidditch [SV]
| Användare | Inlägg |
|---|---|
|
Ms.Markus
Elev 
|
Eventuellt nytt kapitel ikväll
 Tack för era superfina kommentarer! ♥ ♥ 
22 apr, 2012 17:02 |
Borttagen
|
Tactacktacktacktack så jättemycket! Ni är helt awsome ♥ ♥ 22 apr, 2012 17:08 |
|
Borttagen
|
Jippi. ♥ 22 apr, 2012 17:10 |
|
Borttagen
|
^^Jippie !! ♥ ♥ ♥ ♥
  22 apr, 2012 18:20 |
|
Ms.Markus
Elev
|
Ett nytt kapitel kommer här!
 Kapitel 11 (Theresa) Dagen efter att de två sista skolorna anlänt till Hogwarts vaknade Tess en aning nervös. ”God morgon…” Mumlade Carla bredvid henne. ”God morgon.” ”Så idag gäller det, ni ska mötas på planen.” Sade Carla och log mot Tess som bara kände sig mer nervös. ”Ja, men du tror väl inte att vi ska flyga eller något sånt?” Undrade Tess en aning orolig. ”Nej, det tror jag inte. Ni skulle ju bara ha dräkten på, ingen kvast med er.” Sade Carla och började klä på sig. ”Hmm… Juste.” Sade Tess och drog på sig sin quidditchdräkt. Uppe vid uppehållsrummet stod Scorpius och väntade på Tess. ”Vi ses.” Nickade Carla och försvann med några andra Slytherinare. ”Varför sticker hon hela tiden så fort jag kommer i närheten?” Undrade Scorpius och vinkade hejdå till Carla. ”Ingen aning.” Svarade Tess helt ärligt. Och de båda började gå mot frukosten. ”Hur går det föresten med James?” Frågade Scorpius oberört och Tess tvärstannade. ”Hur… vadå James?” Frågade Tess lite nervöst. ”Jag märker att du gillar honom Tess.” Tess svor i tyst åt att han kommit på henne med en sådan genant sak. ”Jo, lite kanske…” sade Tess tveksamt, ”men det är inget som… Han är för fåfäng för mig.” Sade Tess undvikande. ”Hmm, ja det är han sannerligen. Men jag ser att du gillar honom ändå.” Retades Scorpius. ”Jaja, jag kan inte hjälpa det. Du tycker ju föresten om Xenia Lovegood.” Retades Tess tillbaka. Nu var det Scorpius tur att bli röd i ansiktet. ”Hur vet du…?” ”Det märker jag.” Avbröt Tess och log. Scorpius skrattade. ”Ja, vi känner väl varandra så bra kan jag tänka mig.” log han, ”Men James? Verkligen?” ”Ja, Luna Lovegoods dotter då? Du kan ju skicka ett brev till din pappa och fråga vad han tycker om Luna.” Log Tess. ”Jaja, jag vet att han tycker att hela deras släkt är skum, men jag tycker annorlunda. Och jag skiter i hans åsikter, han har ändå för många.” De två skrattade kort tillsammans. ”Ja, men hur går det med henne då?” Frågade Tess, uppriktigt nyfiken. ”Nja, sådär. Hon blev lite sur på mig när vi pratade igår… för att jag pratar för mycket med dig” mumlade Scorpius, ”och sen sa hon något om att du inte är den jag tror att du är…” ”Va?” Utropade Tess och avbröt Scorpius. ”Vadå?” Frågade han. ”Näe… ingenting.” Ursäktade sig Tess och insåg hur mycket hon hade skrikit. ”Alltså, ni två. Det känns som om ni känner varandra.” Suckade Scorpius en aning förvirrat och ville inte riktigt släppa ämnet. Men till Tess fördel så klev de just då in i stora salen och det blev omöjligt att höra vad Scorpius sa. De satte sig vid Slytherins bord och Tess passade på att ge en varnande blick till Xenia, fast Tess visste inte om hon såg den. ”Scorpius.” En röst bakom dem två fick Tess att hastigt vända sig om. En sjätteårselev med mörkt hår stod bakom dem. ”Har du hört att Caspar som du är kompis med är son till Professor Nott?” Viskade sjätteårseleven och verkade riktigt upprymd själv över nyheten. ”Va? Hur kan du vara så säker på det?” Svarade Scorpius. ”Jo, jag och en polare gick förbi några lärare som stod och pratade om ”Professor Notts barn. GET år redan, tänk vad tiden går.” Så därför måste det ju vara någon i er årskurs. Alltså den som är mest lik en vampyr. Och det är Caspar.” Sade killen enkelt och verkade en aning stolt över att ha kommit på det helt själv. Men Scorpius bara fnös och viftade iväg eleven på ett nonchalant sätt. ”Vad handlade det där om?” Undrade Tess och Scorpius skakade på huvudet. ”Ingen aning… Nämen kolla, här kommer ju vampyr-avkomman.” Skrattade Scorpius och fick se Caspar lunka fram till dem två. ”Äsch, knip käft. Har ni också hört ryktet?” Frågade han och satte sig bredvid Tess. ”Jo minsann. Varför sa du inget?” Drev Scorpius. ”Ha ha, väldigt roligt.” Sade Caspar sarkastiskt. Tess drog på munnen och Caspar blev helt plötsligt generad av någon anledning och tystnade tvärt. Frukosten flöt på och Tess, Scorpius och Caspar såg hela tiden elever från de andra skolorna som kom gåendes in i salen. De stack ut i mängden från alla svarta Hogwartsklädnader så varje gång det kom in en ny elev vände sig många om och kollade. Tess kom på att även hon stack ut en aning eftersom hon var klädd i guld. Hon sökte med blicken runt i salen och fick syn på Albus vid Gryffindorbordet. Med ett skutt i bröstet såg hon också James. Nervositeten kom tillbaka och Tess svalde hårt. ”Ska vi gå?” Undrade Scorpius och Tess nickade. Caspar hängde på dem och tillsammans gick de ner till planen. Tess insåg att hon egentligen var nervös över att träffa James, och inte för att träffa de andra lagen. Danielle och Carla kom gåendes mot Tess och de grep tag i henne och drog henne milt år sidan, Scorpius fortsatte med Caspar. ”Lycka till.” Sade Carla. ”Men… du sa ju att vi inte skulle göra något speciellt på planen.” ”Näe, men ändå, man säger väl så?” Både Tess och Danielle nickade. ”Åh, jag fattar inte att du jämt får vara omgiven av killar.” Suckade Danielle och såg längtansfullt bort mot Scorpius och Caspar. ”Äh, överdriv inte nu, Danielle.” Försvarade jag mig. ”Jomen, det är säkert. Se bara hur dem flockas kring dig vid frukosten.” Suckade Danielle igen och lyste med sin desperata längtan att få en pojkvän, hon var särskilt förtjust i Scorpius. ”Jaja tre killar på en frukost, men låt henne gå nu”, sade Carla, ”Vi ses sen.” Och så var de borta. Tess funderade ett tag på det Danielle hade hasplat ur sig. Men det kunde ju inte stämma. Det var ju bara Caspar och Scorpius, plus den andra killen som hade pratat i två sekunder med Scorpius. Det var bara hennes bästa kompis och någon annan som var så blyg att han inte ens vågade prata med henne öga mot öga. Visst hade hon haft ett par seriösa förhållanden på Hogwarts, men hon var inte omgiven av killar. Och särskilt inte av… ”James.” Fick hon ur sig när hon fick se James stå vid ingången till deras omklädningsrum. ”Hej där.” Log han, han betedde sig helt normalt. Som om ”nästan-kyssen” aldrig ägt rum och Tess kunde inte låta bli att känna sig lite besviken. ”Okej, samla er allihop.” Ljöd James röst genom rummet. Alla satte sig tysta. ”Stora leenden nu, det gör ett gott intryck.” Var det enda han sa och så nickade han menande till dörren in till planen. Terry och Adam tätt följd av Jennifer, Albus och Texas började gå ut mot planen. ”Redo?” Viskade James i Tess öra så hon hoppade till och så tog han hennes hand och tillsammans gick de ut på planen hand i hand. Som ett äkta par. Tänkte Tess förvirrat och hängde på de andra. Publiken, en blandning av fem olika skolor, jublade och hurrade. De grova eleverna från Winnipegs i Kanadas lag stod redan där med kappor av något som liknade kanin-päls och även Nya Zeelands lag stod en bit ifrån med kläder i alla möjliga former och förger som inte passade ihop alls. ”Jag slår vad om att Vit-Ungarna från Australien kommer ha vitt på sig.” Sade James till Tess och i nästa sekund klev även deras lag fram, och mycket riktigt var de vita och kläderna skiljde sig inte så mycket ifrån de som eleverna hade till vardags. Sist klev Salem-häxorna ut och de bar alla smidigt skulpterade kläder som formade deras kroppar på ett vackert sätt. Färgen var röd med inslag av blått lite här och var. Tess såg att de två vaktarna Terry och Adam stirrade efter Salemhäxorna när de nätt skuttade ur på planen. ”Oj, det ser bara ut som om vi och Australiensarna är ordentligt utrustade för en riktig quidditch-match.” konstaterade Jennifer och McGonagall klev ut på planen i följd av madam Hooch. Alla lag klev närmare de vuxna. ”Ursäkta mig, men ert lag måste ha matchande dräkter.” Sade Madam Hooch en aning besvärat till laget från Windsoray, Nya Zeeland. De samlades efter några sekunder i en cirkel och började diskutera på något infött språk. Tillslut så verkade de ha bestämt sig och den som såg äldst ut sade en formel som resulterade i sju identiska, regnbågsfärgade, quidditchdräkter. ”Bra.” Sade McGonagall kort. ”Dåså! Alla elever och lärare! Här har ni quidditchlagen!” Basunerade McGonagall ut över planen och eleverna hurrade. Tess log och märkte att James fortfarande höll henne i handen. Hon vände sig mot James och såg att han log mot henne. McGonagall ropade upp alla namnen på spelarna och Madam Hooch gick sedan igenom reglerna, alla lagkaptener fick också skaka hand (en diskussion bröt ut i Windsorays lag eftersom de inte hade valt en kapten, men det blev till sist killen som hade förtrollat deras dräkter) sedan tog McGonagall till orda en sista gång. ”Match-schemat kommer sättas upp på samtliga anslagstavlor i slottet, och så vill jag slutligen önska alla lag lycka till.” Sade hon med förstärkt röst. Eleverna på läktarna jublade lite till och så var det hela över. Tess och de andra i Potters League tog sig tillbaka till deras rum och fortsatte sedan upp mot slottet en och en. ”Nå, vad tycker du om våra motståndare?” Undrade James när de tog sällskap ut från omklädningsrummet. ”Dem från Kanada verkar en aning tuffa, och Vitingarna från Aurstralien skrämmer mig mest. Medan Nya Zeeland verkar vara helt bortkomna.” Sade Tess sanningsenligt och James skrattade instämmande, hans leende slocknade med ens när han såg vem som skyndade emot dem två. ”Åh, vad bra att jag hittade er två.” Hörde Tess Bigbutts röst. ”Vi ska ha möte ikväll, i prefektrummet. Direkt efter middagen.” Sade hon snabbt och skyndade sig sedan därifrån på en gång efteråt. ”Jaha”, suckade James, ”där rök den lediga kvällen.” Tess gav honom ett strålande leende och de begav sig upp mot slottet tillsammans. Hon skulle få träffa James senare på kvällen! Dagbok Är det något fel på mig? För det känns som om mitt hjärta endast slår för James! Ikväll ska jag få träffa honom igen (i formella sammanhang såklart), men ändå! Kanske jag vi prata lite efteråt? För nu när Scorpius vet hur jag känner för honom så… Nej vad pinsamt egentligen! Att jag har fallit för den kille som alla tjejer faller för… och Scorpius vet om det. Jag är inte en tjej som alla andra. (Fast James kanske tycker det?)……… Men så ska jag också fråga Xenia om vad hon menade med att ”jag inte är den som Scorpius tror att jag är”. Hon måste sluta avslöja oss sådär! Scorpius har blivit misstänksam och jag har fått skuldkänslor för att jag undanhåller allt från min bästa vän. (För Scorpius ÄR min bästa vän). Knepigt
22 apr, 2012 23:07 |
|
Borttagen
|
Jättemega awesome!
22 apr, 2012 23:13 |
|
95mas
Elev 
|
Jättebra!
Alltid Redo.
Läs min FF "Den bortglömde marodören"
23 apr, 2012 06:37 |
|
Borttagen
|
Awesome
 D23 apr, 2012 14:22 |
|
.:Elise:.
Elev 
|
Jättebra
23 apr, 2012 14:22 |
|
Borttagen
|
Awesome!
23 apr, 2012 15:25 |
Forum > Fanfiction > Den mörka konsten att spela quidditch [SV]
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen