Det här är jag

Nä! Fy vad taskig Zabini var nu

SUPERBRA!!

*älska älska älska kapitlet*

Jättebra

MERAAAAAAAAAAA

Nej, inte *hata* *hata*! *Awesome* *Awesome*!

Gillar inte Blaise!

Aa, precis. Fyyyy på dig Zabini!!

Btw, bra kapitel!!!!!

vad betyder btw
hehe har alltid undrat men har inte vågat fråga

By the way

aha tack

Egentligen fick jag inte skriva något alls på mugglis förens imorn (gällde ett vad) men jag kan inte hålla mig! Här har ni ett nytt kapitel!


Kapitel 14

Vi kom inte längre än två korridorer innan Mertha bröt ihop och började gråta. Jag stönade och sade åt henne att skärpa sig. Sedan ledde jag henne till våran sovsal där hon direkt lade sig på sängen och började storgråta. Jag satte mig bredvid henne och strök henne över håret. Sedan tog jag tag i en mörkröd hårlock och började tvinna den genom fingrarna.

Efter ungefär fem minuter så lugnade hon ner sig och låg bara och snyftade i kudden.

”Hördu Mer, Lyssna inte på vad Zabini säger. Han är en idiot. Ryck upp dig nu och möt världen rakryggad.” sade jag till henne och log. Hon vände på sitt huvud och tittade på mig med tårdränkta ögon.

”Det är bara det… Innan jag kom hit så retade alla mig för mitt namn, och jag hatar det… Jag vill byta, i mugglarvärlden kan man byta namn.”
Jag tittade lite chockat på henne.
”Är du helt säker på det?” frågade jag och hon nickade häftigt och satte sig upp.
”Absolut! Fast jag får inte för mina föräldrar, de tycker mitt namn är fint, pyttsan också. Jag kommer ihåg när…”

Men jag lyssnade inte längre, en gråspräcklig uggla satt på fönsterbläcket och tittade på mig. Jag gick fram till fönstret och öppnade det. Ugglan flög in och satte sig mjukt bredvid Mertha. Mertha slutade genast prata och tittade istället på mig. Jag ryckte på axlarna och knöt loss brevet sin var bundet vid ugglans ben.

Hej Evene!
Jag hoppas du har det bra på Hogwarts, jag saknar dig förstås, det gör vi alla.

Jag har dåliga nyheter, så jag kör dem direkt. När du först kom till oss sov du och låg i ditt rum ett par dagar, kommer du ihåg det? Under de dagarna var jag och några polismän ute och letade efter din pappa, för att sätta fast honom. Vi kom till ert hus och tog fast honom. Men nu har han rymt från fängelset (för de satte honom där direkt, i väntan på rättegången). Det hemskaste är att inuti hans cell låg ett papper med denna mening: ”Du ska få betala, Evene.”

Jag fick veta detta igår, och skrev snabbt ett brev. Sedan dök ugglan upp, och jag kom ihåg vad du sagt om ugglorna som kan bära post.

Det jag vill säga är att du måste vara försiktig. Din pappa mördade din mamma, och han har tydligen planer på att låta dig ”betala”. Jag har skickat ett brev till rektorn på Hogwarts, Dumeblod heter han väl? För jag är rädd att jag stavat fel.
Ta hand om dig, var försiktig och lämna inte skolområdet.

Älskar dig.
Från;
Leo

Jag tittade upp från brevet och mötte Merthas ögon.
”Vad står det vad står det?” frågade hon lite förskräckt. Jag räckte henne brevet utan ett ord och hon läste snabbt hela. När hon var klar så tittade hon skrämt på mig.

Jag kände mig mest illamående, och för att ha något att göra så läste jag brevet igen. Det fick mig att må ännu mer illa och jag var tvungen att lägga mig ner på sängen.
”Evene… detta är väldigt… VÄLDIGT allvarligt.”
Jag nickade mot henne, det var klart det var. Sedan vände jag ryggen åt henne och kopplade bort världen.