Pokémon - Nuzlocke

*Detta inlägg är skrivet för att Vare-kun ska kunna lägga ut ett nytt kapitel, så det är INTE spamm*

Union Cave var en storslagen grotta som sträckte sig ända från route 32 till route 33, nästan ända fram till Azelea. Det sades att den fortsatte djupt ned och på bottnen vilade storslagna sjöar, lugna och spegelblanka. Det gick även rykten om att det fanns vägar för att ta sig till hemliga kammare i Ruins of Alph här..
Om det var sant eller inte visste han inte, men han sköt undan en impuls att vilja utforska grottorna. För tillfället hade han ett mål. Azelea. Grottutforskare fick han leka senare.
Längst med marken flöt små kristallklara rännilar av vatten. Från en av dem hörde han ett högt plaskande. En Magikarp plaskade däri. Han ryckte på axlarna. Magikarp var förstås inte känd som den starkaste pokémon som fanns, men han hade hört att om man tränade den så fanns det potential.
Han fångade snabbt och enkelt in den med hjälp at Banshee, och höll sedan upp pokébollen. Han hade redan sex pokémon med sig, så han skulle vara tvungen att skicka in den i systemet. Han började rota runt i sin ryggsäck och fann till slut en liten vit kub. Han placerade pokébollen i kuben och tryckte på en knapp märkt med send.
Kuben var en utökning av PCsystemet som fanns att tillgå i pokémoncentren och hade förmågan att sända in en infångad pokémon i systemet, men ingen annan funktionalitet. En mobil digitaliseringsteleportmodul som fungerade för tvåvägskommunikation skulle inte vara... medtagbar.

De fortsatte in i grottan. Runt dem slöt sig mörkret, men till skillnad ifrån mörkret i grottan de stött på i närheten av Violet fanns det fortfarande lite ljus som blänkte i denna grotta. Det gick alltid att se någonting i alla fall.
Djupare och djupare gick de. Här och var fanns det små utmarkeringar som berättade att de gick på leden mellan Violet och Azelea. Vid varje sådan utvmärkning pustade han lättat ut. De var i alla fall på väg åt rätt håll.
Vid en sådan markering delade sig gången i två distinkta grenar. Enligt skylten skulle den vänstra föra honom mot Azelea. Den andra leden var inte utmärkt. Dock verkade det som att den högra gången även den höll lite ljus i sig, så han bestämde sig för att ta sig en snabb titt.
De följde den högra gången. Långsamt fördes de djupare in i grottan, men trots det fanns det fortfarande tillräckligt med ljus för dem att se. Men gången tog abrupt slut. Inför dem spärrade en stor hög av stenar vägen. Det såg ut att ha skett ett ras här nyligen, stenarna verkade skarpa och trots att det droppade ned vatten längst med dem hade det ännu inte hunnit runda av dem.
I det svaga ljuset lade han märke till en liten ljuspunkt inklämd mellan stenarna. Han grävde försiktigt in i stenhögen och lyckades få tag i den lilla glimmande saken. Det var en skiva. En TM skiva. Nummer 39, Rock Tomb för att vara exakt. Han visste att det fanns många sätt den kunde ha hamnat där, men han ville verkligen inte tänka på det.
Han ryste och skakade på sig och skyndade sig sedan tillbaka till vägskälet.


Ah, union cave. Gillar den mer än många andra grottor i pokémon världen. Lugn, fin och har en del trevliga pokémon i sig (för att inte tala om vad som väntar på en på nedre botten ♥)

Hur tror ni transportsystemet när man infångar mer än sex pokémon fungerar? Ska man över huvud taget försöka blanda in logik i det hela? :p

Japp, Union Cave är en väldigt trevlig grotta. Lätt att hitta i, och med utmärkt träning för gräs- och vattentyppokémon.
Rolig att utforska vidare också sen när man lärt sig Surf.
Om jag minns rätt från animen försvann pokémon bara mystiskt ur sina bollar när Ash hade för många.

Union cave är cool! Har klarat hela Unown pusslet, men inget speciellt händer ju!

Den utmärkta leden fortsatte att föra dem mot Azelea.
Ut ur mörkret framför dem började de höra låga... röster? Definitivt röster.
"Skynda.." urskiljde han. "Boss Pro... kommer... glad om vi... skynda!"
Det dröjde inte länge förren han hörde steg närma sig. Det var en liten grupp som kom emot dem. De flesta, klädda i mörka uniformliknande utstyrslar, bar på något som såg ut att vara fryslådor, och ett par till som verkade agera guider. De hade ännu inte sett honom.
"Oy," ropade en av guiderna mot de mörkklädda. "Skynda på, de håller inte för evigt, inte när de är färska!"
Han mindes att sjuksköterskan hade berättat att det ryktades att någon smugglade Slowpokesvansar genom Uniom Cave. Det verkade som att det fanns ett mått av sanning i det. Han greppade en pokéboll och gled tyst in bakom en stor sten som till hälften blockerade en liten sidotunnel.
Tyst sände han ut Quiller och gestikulerade mot Quilavan att hålla sig gömd bakom stenen.
De närmade sig, stegen ekade högre och högre. De gjorde sig redo, så passede den första guiden.
"Ember!" skrekade han ut, Quiller lydde hans kommando och sköt iväg en svärm av glödade partiklar.
Det följde en del svärande och en stor oordning, men det verkade inte som om överraskningsattacken hade lyckats göra mer än förvirra och skrämma upp dem. Han kastade sig över till andra sidan gången och gömde sig där, drog nytta av att de blev något förblindade av glöden. Snabbt kallade han tillbaka Quiller och skickade ut Banshee.
Det var en av guiderna som samlade sig först och skickade ut en geodude. Från mörkret omring den slogs plötsligt hundratals ögon upp, röda, bloddrypande. Geodudens tränare vända sig mot sina kumpaner.
"Fort! Härifrån, vi är upptäckta!"
Hans geodude föll i hopp i en livlös hög stenar, den klarade inte av att ta Banshees attacker och lyckades aldrig träffa spökpokémonen där den gled runt bland grottans skuggor.
Den andra guiden skyndade sig att knuffa undan de andra i gruppen samtidigt som han sände ut sin Koffing som genast lade ut en tjock rökridå.
Han kallade tillbaka Banshee och sände ut Quiller för att besegra den svävande giftblobben.
Det gick fort, men inte tillräckligt fort. Smugglarna hade hunnit smita iväg, antingen genom någon annan gång, eller tillbaka dit de kommit från.
Han suckade och skakade på huvudet, fortsatte att följa leden mot Azelea.

Ledsen för att jag inte uppdaterat på... jättelänge D:
Har vart lite upptagen med tentor och så... och sedan när tentorna var klara med White 2... ♥
Det spelet var fint. Lite roligare rent spelmässigt än gamla Black&White, men storyn var inte riktigt lika bra tyvärr...
Har någon annan skaffat dem? Vad tycks om dem? :3
Aja, ska försöka att börja uppdatera lite oftare igen ^^'

Okej... dags för en fråga relaterad till Nuzlocken.
I pokémonvärlden verkar Slowpoke svansar vara en delikatess... Vad tror ni en sådan smakar egentligen?


När du gör pusslen i Ruins of Alph släpper du lös flera olika unown-bokstäver har jag för mig. När du gjort alla pussel kan du fånga hela alfabetet samt utropstecken och frågetecken c:

Det har jag gjort. Jag tror att slowpokesvansar smakar lite som bläckfisk och kött...

Nevilleloo: Jag har alltid tänkt mig att de smakar som bläckfisk, jag med! Lite sega, och lite vattniga och fiskiga sådär.

Ja, eller hur!

De stapplade ut ur grottan, ut i ljuset igen, ut på route 33. Han hade skyndat sig och försökt hinna ifatt smugglarna, men hade inte lyckats, de hade sprungit för snabbt. Vart de tagit vägen visste han inte, men han gissade att svaret väntade på honom i Azelea.
Det duggade lätt, och tunna moln täckte himlen. I väst höll solen på att gå ned, vilket fick molnen att se ut som flygande sockervadd. Av någon anledning gillade han den iden.
Vägen förgrenade sig en aning och det gick att ta sig ut på fälten. Han visste att det fanns en del pokémon där, men var för trött för att bry sig.
Inga pokémon fanns på vägen mot Azelea, och de tog sig snabbt och enkelt till staden.

Det var en liten stad, den sydligaste i Johto, inklämd mellan Ilex forest i väst och bergen i öst. En enkel stad där invånarna försökte leva enkelt i harmoni med naturen. De flesta byggnaderna var enkla och traditionellt byggda hus av trä och med halmtak. Det var en mysig stad, eller hade varit det om det inte hade varit för den mörka och oroliga stämning som rådde i staden.
Precis öster om staden låg en gammal brunn kallad Slowpoke well, där, precis som namnet antydde, det fanns många familjer med slowpokes. Det var en stor turistattraktion, läste han i broschyren, men just nu var hela området omkring brunnen avspärrat av höga stängsel.
Han frågade lite om det i pokémoncentret, men det enda svaret han fick var att det visst var en fara med brunnen eller att Slowpokes hade fått någon slags sjukdom. Ingen visste riktigt.

Staden låg tyst, invånarna skyndade sig fram längst gatorna, stannade inte för att prata. Hela tiden verkade de se sig över axeln, som om någonting förföljde dem.
Det var... skrämmande att se hela staden uppföra sig så.
Han var på väg mot Kurt, visste att han var en av de få kvarvarande mästarna som kunde skapa pokébollar från apricorns.
För länge sedan var det så man gjorde - man använde frukternas skal för att hålla pokémon inkapslade. Det sades att det fanns en viss gnutta magi inblandat i det hela.
Hur det än var så närmade han sig den gamla mästarens hus. Det var, precis som många andra hus i Azelea traditionellt och enkelt. Halmtak och träväggar. Han skulle precis stiga upp på trappan och öppna dörren till den lilla affären, eller hemmet, eller vad det nu kunde räknas som, då dörrens slogs upp och en kraftig äldre herre kom ut.
Innan han hann säga något slog mannen igen dörren, låste och vände sig först efter det mot honom.
"Schas," muttrade han. "Har inte tid med det här."
"Kurt?" undrade han försiktigt.
"Det är jag det," sade mannen och synade honom noggrant. "Ingen försäljning idag grabben, om det är det du vill."
Han suckade.
"Jag förstår."
Kurt såg bort, ned mot stan. "Ledsen grabben, har lite annat att göra." Han trängde sig förbi och började gå. Han hörde honom muttra någonting om Slowpokes, brunn och någonting som liknade en grov svordom.

Han gav Kurt några minuters försprång innan han själv satte av mot Slowpoke well, att gamlingen skulle dig var inte så svårgissat.
Synen som mötte honom var... överraskande. Stängslen runt brunnen var helt nedrivna, och det fanns spår av strid överallt.
Han sprang fram och klättrade snabbt ned i brunnen.

Återigen, ledsen för seg uppdatering, har haft en väldigt trött vecka >.<
Har inte orkat skriva så mycket som jag velat...

_{Skrivet av Nevilleloo:}
Jag tror att slowpokesvansar smakar lite som bläckfisk och kött...

Det... verkar faktiskt rätt vettigt. Lite sådär halvkonstig smak som, om man presenterar det på rätt sätt, kan övertyga folk att det är jättegott xP

Superbra kapitel! Det gör ingenting att du uppdatrerar sent.