Allt för popularitet

Stackarn!!! varför ska han vara taskig bara för det nu då???
jätte bra i alla fall! skriv mer!

Haha, älskar era kommentarer Mer kommer ikväll

Jag visste det... Jag visste att det var för bra för att vara sant...

Kapitel 7: Sabotage och dåligt samvete

Erica gick genom korridorerna, som vanligt med sina vänner, men hon skrattade inte längre. Hon och Terences blickar hade inte mötts en enda gång och de hade knappt talat med varandra. Annie verkade dock strålande glad, vilket irriterade Erica något otroligt. De flesta hade hört historien om Erica och det förvånade henne att hon fortfarande fick vara en i gänget. Hon insåg också att om hon skulle lyckas bli mer populär så kanske Terence skulle börja gilla henne igen. Hur skulle hon göra? Det fanns två alternativ som Erica såg. Antingen kunde hon följa Annies dumma plan och fortsätta trippa runt i klassrummet med ett par fula klackskor, eller så kunde hon ta någons plats. Någon man skulle kunna rubba, men vem?

Det blev bara värre och värre ju längre dagen gick och då Annies skadeglädje blev uppenbar var det klart att det var henne Erica skulle få ner från sin tron. Det skulle vara lätt att ta hennes plats. Erica beslutade sig för att börja i matsalen. Hon gick till uggletornet sent på kvällen dagen efter balen och valde ut en extra klumpig och irriterad tornuggla. Hon fäste ett kuvert adresserat till Annie vid dess ben och gav djuret tipset att ett bra landningsställe var på Annies hjässa. Sedan skyndade hon sig skrattande därifrån. Det här skulle bli kul att se.

På morgonen dagen efter satte sig Erica något på avstånd från Annie men ändå med gruppen. Hon såg med glädje att Annie valde yoghurt som hon hällde upp i sin tallrik. Då postugglorna kom försökte Erica dölja sin hoppfullhet. Tillsist kom den, tornugglan hon hade väntat på. Den susade mot Annie, och innan någon han varna henne hade den satt sig på hennes huvud. I panik ställde sig flickan upp och råkade välta sin skål med yoghurt över sig. Alla i gänget skrattade och Annie såg generat från den ena till den andra. Annie gick snabbt ut därifrån.

Efter lunchen gick Erica med glatt humör upp till sovsalen, där hon fann Annie med rena kläder och brevet i sin hand.
"Vad stod det?" Frågade Erica och försökte låtsas som om hon inte visste. Annie räckte brevet till Erica. Det bestod av bara ett ord: Förlåt
Erica fick dåligt samvete och var rädd för vad hon hade gjort, men Annie hade inte blivit ledsen och till nästa lektion verkade alla ha glömt det. Trots att Erica visste att hon hade varit dum förstod hon också att något mer måste göras. Men vad, och hur?

Då Erica gick och lade sig funderade hon på olika metoder som kunde fungera. Det viktiga var iallafall att Annie gjorde bort sig framför Terence. Då kanske han skulle skjuta bort Annie på samma sätt som han hade gjort med Erica. Då fanns det en möjlighet, även om den var liten, att han skulle börja gilla Erica igen trots att hon, som han kallade det, var klantig. Det skulle hon säkert kunna träna bort. Då Erica gick för att i lugn och ro plugga i uppehållsrummet hade hon inte väntat sig det, men det kom fram en kille och satte sig i fotöljen bredvid Erica. Erica hade pratat med pojken, som hette Randal Davies, förut. Han var ganska sliskig och inställsam, Erica hade aldrig tyckt särskilt bra om honom trots att han hade tagit vartenda tillfälle han hade fått att tala med henne. Randal betraktade henne medan hon studerade.

"Det gick inte så bra med Terence, va?"
Erica såg irriterat på Randal. Vad ville han egentligen?
"Vadå?"
"Jag är inte dum..." Sade Randal.
"Har du inte märkt att han bara har börjat vara med dig sedan du bytte stil?"
Erica betraktade Randal. Vad hade han med det att göra?
"Ja, och?"
Randal sänkte rösten.
"Och till skillnad från honom har jag alltid tyckt om dig. Redan från första klass."
Erica suckade. Detta var en typisk Randal-kommentar.
"Jag ska gå till flicktoaletten", sade Erica som en ursäkt at få gå därifrån. När hon kom in på den övergivna flicktoaletten på andra våningen och såg sig i spegeln visste hon inte vad hon såg. Hon var elak mot Annie, den enda som hon kunde kalla sin vän. Samtidigt höll hon sig undan från den kille som kanske gillade henne, Randal alltså. Terence hade sagt att hon var klantig, och visst var det så att Randal hade rätt? Visst hade Terence bara talat med henne sedan hon hade blivit en del i gänget? Erica grät tyst och hoppades att ingen skulle komma in. Kanske var hon som toaletten, övergiven? En trumpen röst hördes bakom henne.
"Vad gråter du för? Du är ju inte död."
Erica vände sig om och såg Missnöjda Myrtles spöke susa upp ur en av toaletterna. Erica, som de flesta andra eleverna, höll sig borta från det ensamma och ständigt deprimerade spöket. Dock kände Erica ett litet sting av hopp. Toaletten var inte övergiven, den var inte övergiven trots att den enda som var där inne var död. Erica insåg att hon aldrig skulle bli övergiven, inte ens när hon var död...

Ja, hon börjar äntligen fatta att man ska var sig själv!!!
Superbra!!!

Jättejättebra!!!!!

Bra.

Skitbra, jag älskar dina långa kapitel!

Jättebra!

Aw du skriver så fint och bra :')