Förändrad värld Lupple & Medi

"Men jag sov väl hela natten?" Frågade hon och lade huvudet på sned.

"Du kan få täcke, filt och en tänd brasa. Jag kan be Felicia hålla vaka över dig." Viskade han och log.
"Du kan även få en vetekudde under räcket."

Han såg på henne. Lite förvirrad, det spelade ju ingen roll eftersom hon sovit i totalt mörker. "Ja men det spelar ju ingen roll Rhiannon." Sa han ärligt.


Aurora nickade. "Ja det låter bra. "Viskade hon och hostade till och nös.

"Jag slapp höra stormen." sa hon och blickade på honom.
"Så jo."


"Men har du blivit värre?" Han kände på hennes panna.
"Stekpannan min." Han bäddade ner henne och lade en filt om henne.
"Jag kommer snart. Okej?"

Rafael svalde hårt och försökte samla sig. Mindes hon inte det hon berättat för honom? "Rhiannon, kommer du ihåg varför du ska sova i ett rum med fönster?" Undrade han lugnt.

Aurora nickade sakta och la sig bekvämt i sängen och kände hur skönt det var med värmen runt hennes kropp.

"Ja det gör jag... Men jag kunde sova nu. Jag sov inte bra men jag slapp höra stormen. Det är det jag menade. Jag gillade inte åskan." Viskade hon.

Han kom tillbaka med en skål med hennes frukost och log.
"De håller på att fixar med vetekudden. Så de kommer upp senare." Han satte sig och smekte hennes panna.

Rafael nickade sakta. Snurrade lite på sitt glas. "Var det därför du tänkte rymma? För stormen?" Undrade han lugnt.

Aurora nickade sakta. "Tack." Log hon och tog emot skålen och åt lite av den.

Hon såg på honom och svalde. Sedan nickade hon.
"Det kändes i luften, i marken. Vinden ven annorlunda." Hon svalde.
"Inga fåglar kunde höras."


"Det var så lite så. Jag hoppas du sov bättre än mig. Jag sov inte." Sa han med ett leende.

Han nickade sakta. Han visste inte hur han skulle säga detta på ett trevligt sätt. "Jag förstår att du blev rädd Rhiannon, men om du hade rymt så hade du dött i stormen." Sa han ärligt. "Du kan inte låta din rädsla styra dig till farliga beslut." Sa han lugnt.

Aurora fnissade lite. "Du kan ju inte sova dummer." Sa hon och nöp honom lätt i näsan.

"Jag ber om ursäkt. Men jag gjorde det bästa. Jag varnade. Kanske för sent men smärtan gjorde det svårt."

"Precis." Sa han och skrattade.
"Varför nyper du mig?"

Rafael nickade sakta. "Om du känner av en storm igen så berätta på en gång istället." Bad han.

Aurora såg förvirrat på sin hand och ryckte lite på axlarna. "Jag vet inte riktigt." Sa hon ärligt och rodnade.