Rollspel - Fast på en Ö

Antonia lyssnar på hennes livshistoria.
"För det första har alla en mening, även om den är ytterst liten. Till exempel har du visat dig otroligt jäkla stark genom att leva igenom det där." Konstaterar Antonia som inte har en enda tanke i huvudet om att någon får veta något om hennes bakgrund, inget viktigt iallafall. "Jag var aldrig mobbad, jag var mobbaren." Säger Antonia som om det inte betydde något, för det gör det inte, för henne.

((BFF snack här! xD))

"Var du?" Sa Cecilia. "Eh...Varför?.. Ers... Förlåt för jag fråga... DU behöver inte svara" SA Cecilia.

"Man vill inte bli nedtryckt, speciellt inte jag." Flinar Antonia. "Men bara så du vet, även hur många gånger jag än försökte mobba de starkaste, skada dem eller liknande kom de bara tillbaka dubbelt så starka." Antonia säger knappast för mycket. Hennes skolgång var inte så värst hemsk, egentligen. "Dessutom, vad mobbaren än säger till dig, kallar dig eller gör med dig kommer det aldrig vara sant, det enda mobbaren vill är att inte vara ensam med att känna sitt lidande och de är svaga och tar ut det på andra. Men det är aldrig sant." Säger Antonia uppmuntrande, hon låter verkligen som en psykolog. Läskigt.

Cecilia ler och pillar lite på sin lilla 'Krycka'

((COME BACK!))

((Nu är jag inne, vad har hänt?))

"Antonia ska vi gå tillbaka jag tycker vi ska börja äta som dom vill... Eh.. Juste.. Jag gillar ditt namn.. Antonia är riktigt fint namn" Sa Cecilia och log. Hon tyckte verkligen om namnet.

((Jag vet inte riktigt, typ Antonia och Ceilia pratar))

((Stasia blev surpuppa och mördade Cecilia, Cecilia blev ledsen och nu har AlexZz och hon BFF snack xD))