Rollspel - Fast på en Ö

((skulle köpa godis ))

Cecilia andades långsamt. Hon började tänka på sin mamma och sin pappa.. Föreldrarna hon aldrig träffat.. Om hon träffat dom vet hon inte. Men dom försvann när hon var liten. Då fick hennes moster ta hand om henne. Och.. Skolan... Hon var mobbad för att hon hade fel kläder... Alla kunde inte passa in.. Cecilia tittade på sin 'Krycka'...

((Okej, förlåt, men kan någon sammanfatta vad som har hänt? x3 Sneeeelaaaaaaa?))

((Jag är inte helt säker, men typ alla sitter i mötet))

Charlie orkar inte bry sig om han får mat inna mötet eller efter. fast han är rätt trött och hungrig. Plus att han har ont i huvudet från att inte ha räkt på ett tag.

Marie lyssnade spänt på samtalet som pågick, utan att säga något själv. Hon hoppades att de skulle få äta snart, hon var riktigt hungrig.

((För ni har inte ätit än va? xP))

"Ey, Cecilia!" Säger Antonia högt och småspringer ifatt. "Hur är det?" Frågar hon och låter ärligt som om hon bryr sig. Vilket hon gör, på sätt och vis. Hon känner ju inte av samma hunger som de andra borde känna.

Cecilia hoppar till.
"Hej.. Antonia... Det... e... bra.." Får Cecilia fram..

"Säkert? Du verkar rätt nere." Svarar Antonia med huvudet på sned. Hon kan märka sådant, ibland. Som mest när hon inte har nikotin i kroppen men det händer... aldrig längre.

"Eh... Ja..Eh... Jag veet... Inte vart jag ska...börja..." Sa Cecilia..

"Att börja från början brukar vara bäst." Kontrar Antonia genast, det är sant. Hon låter exakt som hennes förra psykolog när hon säger det, tycker hon.

"Eh.. Okej.. Jag är inte så bra på att berätta men okej.. Jag har vuxit upp hoss min moster och min lillasyster för min mamma och pappa dog i en bilkrash.. Och.. Jag började i skolan men jag blev utfryst och mobbad.. Jag satt inne på toaletterna och grät under rasterna... Förut när jag var yngre tänkte jag ta självmord men mitt i den tanken så tänkte jag på min syster Marie. Hon skulle inte ha något kvar av sin familj förutom moster. Så jag kämpade och kämpade. Och jag böt skola. Jag hade en pojkvän... Fast han var tydligen otrogen mot mig...." Cecilia berättade kortfattat. Hon suckade.
"Jag trodde att det fanns en mening med att jag skulle finnas! Men jag hade fel! Jag var nära på att dö.... Som vi alla andra.." Sa Cecilia sen..