Förändrad värld Lupple & Medi

Hon hade tagit av sig ytterkläderna och gick sedan upp till trappavsatsen och sen en våning till och stack in huvudet till tornet. Bet sig i underläppen innan hon sa med en darrande röst.
"Rafael?" Hon skulle säga det, att hon hade en tanke på att rymma. Att det skulle vara så lätt men att hon inte gjorde det. Men skulle det finnas konsekvenser? Vem visste? Hon förde ena handen mot näsan och luktade på det mjuka tyget. Det hade något varmt i sig och hon slöt ögonen.

Han stannade upp med det han gjorde när han hörde henne komma in. Långsamt hoppade han ned från en balk uppe i taket och landade vid henne. "Ja Rhiannon?" Sa han med lugn röst. Hon verkade nervös, tänkte hon berätta? Hur skulle han reagera på det?

Hon hoppade till och slog i huvudet med en hård smäll.
!"Aj" Pep hon men såg snabbt upp.
"Jag var ute nyss men det är inte det...." Hon tvekade innan hon såg upp på honom.
"Jag gick till grindarna som leder bort från huset. Jag stack ut armen, nära på att pressa mig ut. För att rymma men jag ville inte göra det. Jag ber om ursäkt."

"Gick det bra med huvudet?" Undrade han oroligt. "Menade inte att skrämma dig." La han sedan till och lyssnade på hennes ord. Hon erkände. Det var ju inte direkt så att hon gjort något allvarligt. "Varför pressade du dig ut då? Om du inte vill rymma?" Sa han lugnt.

"Jag ville rymma först. Men sen tänkte jag på hur jag skulle klara mig. Skulle jag dö av köld eller matbrist? Om du skulle hitta mig... skulle jag sova i fängelsehålan eller skulle jag straffas. Jag blev rädd."

Han såg på henne, det gjorde rätt ont att höra hennes ord. Hon ville bort från honom. "Vi har ingen fängelsehåla Rhiannon." Sa han trött. "Så du tänkte rymma?" Sa han lugnt.

"Jag fick en bild i huvudet bara. Men jag ångrade mig ganska snabbt." Sa hon och såg ner.
"Jag vill inte det längre. Kommer du straffa mig?"

Rafael svalde hårt, studerade henne. "Nej Rhiannon, jag har inget intresse i att straffa dig." Sa han trött.

Hon hade handen för sitt bakhuvud och masserade det.
"Jag ber om ursäkt igen. Jag borde sätta mig ner...."

"Du är förlåten." Sa han enkelt och klättrade upp igen till balken och fortsatte arbeta.