Förändrad värld Lupple & Medi

Hon skakade på huvudet.
"Jag får bara lyda alla regler. På så vis kommer jag inte bli straffad igen. Jag ska inte ställa onödiga frågor. Inte vara till besvär. Då är det ingen risk att jag straffas."

Han satte sig försiktigt på sängkanten och såg på henne. "Rhiannon, den situationen skedde för att du fick för dig att rymma på kliniken. Om du hade rymt här så hade jag inte straffat dig." Sa han ärligt.

Hon såg på honom och snyftade. Satte händerna för ansiktet.
"Jag var ju så sjuk. Jag trodde jag var döende så jag ville inte att du skulle ha en ful blodslavv."

Han suckade tyst. "Jag vet det Rhiannon. Jag har förlåtit dig för det för länge sen." Sa han ärligt.

Hon torkade sig i ansiktet och nickade bara. Skakade i kroppen.
"Tack.." Hon kände mot höften och började sedan att gråta igen.

Han smekte henne lugnande över ryggen för att försöka trösta henne. "Det är runt andra vampyrer du måste tänka dig för Rhiannon. Då kan det uppstå sådana situationer som kliniken. Som jag inte är kapabel att stoppa. Hemma, får du bete dig hur du vill." Förklarade han.

Hon hörde honom knappt genom gråten och kurade ihop sig.
"Måste vi på något i framtiden?"

"Tyvärr så kommer vi behöva det. Prata med Aurora om det. När hon är frisk. Hon kommer kunna hjälpa dig." Viskade han ömt.

"Jag menar inom en vecka eller så?" Frågade hon och torkade bort några tårar.
"Är hon sjuk?"

Han funderade lite. "Eh nej, vi är inte bjudna till något." Log han ömt. "Ja förkyld." Sa han med en suck.