Förändrad värld Lupple & Medi

Hon svalde och började berätta. Det var luddigt och hon slutade många gånger men hon hade fått utstå tortyrliknande sessioner.


"Som jag misstänkte." Han tog den och gav henne två tabletter och flaskan,
"Och jag är inte arg eller kommer straffa dig. Du ska vila och återhämta dig."

Han lyssnade noga på det hon sa, det var inget som förvånade honom med tanke på det som framkommit om Allan. Eller hennes medicinska historia. "Det låter hemskt." Sa han sorgset.

Aurora tog emot tabletterna och svalde dem.

Hon kröp ihop och svalde.
"Han hade en sådan på mig." Viskade hon och svalde.


"Så duktig." Han bäddade ner henne och kysste henne.
"Sov en stund."

"En sån?" Undrade han och höll upp spreader baren. "Om det ger dig jobbiga minnen så behöver vi inte använda den." Sa han ärligt.

Aurora såg på honom, kysste honom mjukt och kramade hans hand försiktigt. "Får jag verkligen sova här?" Undrade hon oroligt.

Hon nickade och såg på honom med tårfyllda ögon.
"Men om du gör det till bra saker kan jag kanske gilla den?" Sa hon och torkade bort tårarna.

"Har jag burit dig till ditt rum?" Han stoppade om henne.
"Jag vill ha ett öga på dig så du stannar här medans jag jobbar.." Han log.

Han log mjukt. Torkade varsamt undan hennes tårar. "Det finns mycket man kan tycka om." Log han mjukt.

Hon log mot honom. "Tack." Viskade hon och la sig mer bekvämt och somnade.

Hon nickade och lutade sig mot honom.
"Som god mat och varma kläder?" Frågade hon mjukt.


Han kysste hennes panna och satte sig senare vid sin dator och började att arbeta.

Han flinade lite. "Ja det är en sak." Log han.

Hon nickade och pekade på de andra paketen.
"Ska vi öppna dem med?" Frågade hon.

Han log roat. "Absolut, vill du öppna ett?" Log han och plockade fram ett mellanstort paket.