Förändrad värld Lupple & Medi

Theodore flinade och tog sig ut till skogen.
"Men du minndes itne hans namn men ändå har han jobbat för oss i snart 20 år. Skäms." Sa han retsamt.

Morgonen började komma och de hade återvänt. Theodore hade duschat och kom in för att byta om.Det började lukta gott av maten från köket och han såg mot Auroras dörr.

" Han är en god tjänare. " Sa han allvarligt. Att han glömt hans namn var faktiskt pinsamt men han hade så mycket annat i tankarna.

Morgonen var här och Rafael hade duschat och vakade av och an utanför Rhiannons rum. Han kunde inte bara storma in, även om han ville till henne. Det var dåligt hyfs så han väntade tålmodigt.

Aurora vaknade till av att solen smekte hennes kind och hon slog upp ögonen. Såg sig omkring, helt förvirrad. Vart var hon? Det tog några sekunder innan hennes minnen kom ikapp. Theodore. Hon smekte sig över halsen och log svagt. Hon tog sig upp ur sängen och tog ett varv runt i rummet innan hon gick till dörren och öppnade den. Utanför befann sig Theodor. "Är det här du bor?" Log hon roat och såg sig nyfiket bakom honom.

Han tittade upp och gav henne ett mjukt leende.
"Ja det är här vi bor. Det här är ditt rum och jag hoppas att du gillar det. Vi har renoverat rumen för er så de ska vara en aning varmare och klarar lite kyla utifrån.

Rhiannon hade vaknat och hon hörde någon gå fram och tillbaka. Försiktigt klev hon upp och tassade bort till dörren. Snabbt ryckte hon upp den och såg Rafael.
"Vad gör du?" Sa hon och tittade på honom med sina stora ögon.

"Det är mycket fint." Log hon ömt. "Jag har inte frusit alls." Sa hon ärligt. "Kan du visa mig runt?" Frågade hon hoppfullt med stora ögon.

Rafael kastade blicken mot dörren när den rycktes upp. Såg Rhiannon stå där och han log. "Väntar på dig." Log han. "Sovit gott?" Frågade han ömt.

"Det är klart jag kan visa dig runt. Vi ska till matsalen först där frukosten ska serveras.." Sa han med ett leende på läpparna.

"Så du vankar av och an då?" Hon lade huvudet på sned.
"Inte direkt bra." Hon kliade sin hals.
"Sov oroligt."

Hon nickade sakta. "Åh okej. Låt mig ta på mig nått mer passande." Sa hon hoppfullt och såg ned på sitt nattlinne.

"Ja jag hade lite tråkigt." Erkände han och såg sedan oroad ut." Vad var du orolig över? " Frågade han ömt.

"Gör så. Jag väntar här..." Theodore såg på henne innan han såg ner i boken. Han hade ett leende på läpparna.

"Så du vankar?" Frågade hon igen och såg ner.
"Jag vet inte vad jag är orolig för. Men det är en molande kännsla. Att något ÄR fel men jag vet inte varför eller vad.."

Aurora skyndade sig tillbaka in i rummet. Stängde dörren lite på glänt innan hon sökte upp garderoben. Hon öppnade den och stirrade en stund- wow. Hon plockade fram nya underkläder och ett par byxor och en enkel tröja och kastade på sig det.

"Om det besvärar dig så kan jag sluta." Sa han lugnt och nickade sakta. "Mm, sånt är jobbigt." Instämde han mjukt. " Är det något om huset? Om mig? Om din sjukdom?" Frågade han försiktigt. Behövde ju veta vad han behövde försäkra henne om.

Theodore hörde hennes tassande fötter och skrattade till.
"Hittar du något fin kan jag väl se det först? Jag vill gärna beundra dig."


Hon såg på honom och skakade på huvudet.
"Nej du har all rätt att vanka om du vill." Hon såg på honom och skakde på huvudet.
"Nej jag sa ju att jag inte vet."

Aurora kom tillbaka till dörren och fick på sig tröjan precis. "Är detta okej?" Frågade hon och såg ned på sig själv. "Det var så mycket kläder." Viskade hon förvirrat.

"Okej. Är du hungrig?" Frågade han för att byta samtalsämne. Hon ville uppenbarligen inte prata om sin oro.