Förändrad värld Lupple & Medi

Hon gick in och satte sig på soffan och log.
"Du får hitta något snyggt till mig." Viskade hon och skrattade hon.
"Får gärna se slitet ut."


Han gick fram och log. Pressade ner henne och såg in i hennes ögon.
"Och vad för straff tycker du vi ska ge dig?" Han lekte retsamt med henne.

Rafael såg henne sitta där i soffan och det kändes...så bra. Han log svagt och gick fram till garderoben. Öppnade den och studerade kläderna. "Kanske är bättre om du väljer?" Föreslog han ömt.

Aurora kände sängen under sig och andades upphetsat till. Mötte hans blick och såg på honom med stora ögon. Hon visste att han inte skulle skada henne. Det var hon säker på. "Theo." Viskade hon ansträngt.

Hon reste sig och gick fram och såg på alla kläder och tog fram en tjocktröja och ett par mjuka byxor.
"Mina." Sa hon snabbt och log stort.

"Ja?" Sa han och såg in i hennes ansikte.
"Jag väntar?" han kysste hennes kind.

Han såg på henne, hon verkade så glad. Det gjorde honom glad. "Ta dem." Log han och smekte henne över ryggen.

Hon flämtade till och smekte honom över kinderna. "Jag vet inget sånt." Viskade hon ärligt.

Smekningen fick henne att rysa och hon tryckte kläderna till sig. Drog sedan på sig dem och såg på honom. Hon såg så liten ut och lade huvudet på sned.

"Men det var inte det jag menade." Han lekte med hennes går.
"Okej varför var du så... uppnosig?" Sa han och drog henne i sin famn.

Rafael studerade henne. "De är lite stora." Log han och gav henne en puss på pannan.

Aurora kramade om honom och svalde hårt. "Jag vet inte, jag ville vinna." Erkände hon skamset. "Trodde inte du skulle hänga med på det sättet du gjorde." Fortsatte hon. "Sen var det som om jag inte kunde säga förlåt." Viskade hon, lite förtvilat.

"Och? Är det ett problem?" Hon lade huvudet på sned.
"Mysiga kläder ska vara stora. Annars är det inte mysiga..."


Han log och lade sig ner vid henne och tog henne i sin famn.
"Älskade Aurora. Var inte så. Jag skulle inte undanhålla myset. Det var ett tomt hot." Han smekte henne över kinden.
"Men förstå att jag inte kan retas med personalen på samma sätt. Jag ville bara få dig att skratta."

Han skrattade lågt. Genuint. "Inget problem." Log han ärligt. "Tycker du är väldigt gullig nu." Sa han ärligt.

Aurora lyssnade på honom. Funderade lite. "Sen, var det så konstigt." Viskade hon. "Jag tyckte om det." Försökte hon förklara.

Hon sken upp och reste sig. Gjorde en liten pirruett och visade. Hon var verkligen slukad av kläderna.


Han såg på henne och kramade henne.
"Men jag ska inte retas på samma sätt. Det verkade vara mer jobbigt för dig."

Han log ömt. "Underbart." Sa han och studerade henne. Hon verkade så mycket...lättare. Han förstod inte. Men han uppskattade det.

Aurora såg på honom. "Mest för att jag inte riktigt förstod." Viskade hon. "Vad jag kände." Förklarade hon och suckade tyst.