Förändrad värld Lupple & Medi

"Okej" viskade hon och log sedan mot personalen som kom med deras frukost.
"Tack så mycket."sa hon och såg sedan på Rafael.
"Har du en polotröja?" Frågade hon och blickade på honom.
"För jag skulle vilja låna den. Jag tror den skulle vara perfekt att mysa i om det är kallt."

Han log och såg på hennes skål. Han var inte arg och han kunde gå utan tre veckor. Hon själv skulle bli galen. Ångra sig och innan klockan blivit ett skulle hon komma krypande tillbaka till honom.
"Nej, varför skulle jag säga förlåt? Jag retades lite. Det är lite vad jag vill göra med dig. Sen måste jag jobba så du får roa dig." Han smekte hennes kind ömt.

Rafael såg på henne, lite konfunderad. Han hade absolut ingen aning om vad han hade i sin garderob. Personalen köpte hans kläder åt honom, de hade ändå bättre koll på modet än vad han hade. "Vi får kolla." Log han enkelt.

Aurora såg på honom, kände hur hjärtat slog dubbelslag och försökte kontrollera sin andning. Tog emot frukosten och började att äta den för att slippa svara honom. För självklart förstod hon att det med största sannolikhet var han som skulle vinna. Men hon tänkte då inte ge upp. Inte ännu.

Hon nickade och började sedan att äta och såg på honom.
"Men du vet att du har tröjor.."


Han såg på sin bror.
"Hur var er natt?" Sa han och log mot dem.

Rafael flinade lite. "Ja det vet jag. Vet bara inte exakt vilka sorters." Log han ärligt. Såg sedan mot sin bror och log. "Mycket bra, er?" Undrade han och tog emot glaset blod som personalen serverade.

"Jo Aurora har sovit så länge att hon tror att hon bestämmer nu." Sa han och gav henne en road blick.
"Men du gör väl inte så Rhiannon?" Frågade han och Rhiannon såg på Rafael.
"Det tror jag inte.."

Rafael såg roat på sin bror. "Nej det kan du inte mena." Flinade han, såg ju att hans bror var road av det och inget annat. Rafael smekte Rhiannon lätt över axeln. "Nej du är en duktig flicka." Viskade han till henne och kysste henne på kinden.

Aurora kände att hon rodnade. Hon kände sig inte direkt hotad av Theodore men hon förstod inte riktigt vad som hände. Hon kände bara hur hennes fjärilar i magen fick spel. Hon förstod inte alls och bet sig osäkert i läppen. "Gör jag inte." Mumlade hon skamset.

Hon andades lättat ut och lutade sig mot honom när han kysste henne.
"Tack. Det är bra att höra." Sa hon och såg på Aurora.

Theodore såg på henne och lade huvudet snett på sned.
"Men hur kommer det då att du sa att vår lekstund var indragen? Jag tycker det låter som du har bestämt det?"

Rafael log mjukt och lekte lite med hennes hår. "Var frukosten god?" Undrade han viskande i hennes öra.

Aurora kände den där dragningen, välbehaget och svalde hårt. Hon tittade försiktigt upp på honom och något sa henne att han visste precis vad han gjorde. Hon mumlade något ohörbart till svar och vek ned blicken igen. Hon ville nästan fnittra. Men försökte verkligen att inte göra det.

Hon nickade och svalde det sista.
"Den var väldigt god. Tack så mycket." Sa hon och pressade fram ett leende.

"Vad var det du sa?" Sa han och tog hennes haka och vred hennes huvud så han såg henne.
"Vad sägs som inget roligt fram till jul om du ska fortsätta?"

Rafael såg på Rhiannon, forskande. Hon verkade besvärad. Han antog att hon inte riktigt förstod dynamiken mellan Aurora och Theodore. "Vill du ha mer?" Undrade han lugnt och släppte taget om hennes hår.

Aurora såg på honom hon hade ju inte direkt något val, samma stund som han rörde vid henne så hade hon redan förlorat. Hennes ögon sa allting, hon tittade bedjande på honom, försökte be om ursäkt utan ord.