Förändrad värld Lupple & Medi

Hon tog emot dem och drog på sig dem. Tog sig sedan ur sängen och tog hans hand.

"Så tomat." Sa han och nickade allvarligt. Såg en piga komma in och han flinade.

Han kramade hennes hand och kysste hennes handrygg lätt innan han ledde ut henne ur rummet. Låste efter sig och ledde henne till matsalen.


Aurora såg på honom med en frustrerad blick. "Om du fortsätter dumma dig så får du ingen hummer mer." Beslutade hon strängt och såg på pigan. "Yoghurt, med lite bär. Max fem stycken och lite banan." Sa hon hoppfullt.

Hon gick fortfarande i hans tröja och såg på honom.
"Får jag sova där ikväll igen?" Frågade hon mjukt.
"Du har en mjukare säng än den jag sov i."

Han kunde inte låta bli att skratta och kysste hennes kind.
"Åh så du hotar mig? Åh vad är det som får dig att vara så modig?" Frågade han.

Rafael såg på henne och log. Kanske bredare än han planerat. "Gärna, jag tyckte om att ha dig där." Log han ärligt.


Aurora såg på honom med en stolt blick. "Sömn." Avgjorde hon fnissande. Detta var spännande, rent ut sagt roligt. Att hon hade sagt en sådan sak, hon borde straffas.

"Men då vill jag ha den här igen." Hon visade tröjan.
"Jag kände mig trygg och den är skönare än min pyjamas."

"Då är det sagt ingen hummer på tre veckor." Sa han och smekte hennes kind.
"Men åh va jag kommer reta dig."

Rafael log mjukt och drog lite i hennes tröja. "Den är snyggare på dig." Viskade han och kysste hennes kind.


Aurora såg på honom, funderade lite. Han skulle aldrig klara det. Men sedan slog det henne, att han säkerligen inte skulle ha minsta problem. Hon däremot? Hon hade gjort något drastiskt lite för drastiskt. Hon bet sig lite i läppen. Ville helst av allt spola tillbaka tiden men hon kunde inte så hon tvingade fram ett leende. "Visst visst. "sa hon självsäkert fast hon inte kände sig säkert självsäker.

Hon såg på honom och nickade.
"Men efter frukosten ska vi tillbaka. Jag måste ha riktiga kläder. Kan inte gå i pyjamas i dag."

Han log och smekte hennes kind.
"Ska jag öppna presenten sen?" Viskade han i hennes öra och naffsade i den.

Han log mjukt. "Vi ska ordna kläder åt dig." Log han och drog ut stolen åt henne när de var framme i matsalen.


Aurora skakade på huvudet. "Absolut inte." Andades hon och kände hans tänder och slöt ögonen. "Jag ska öppna den." Förklarade hon. "Om tre veckor." La hon buttert till. Flinade sedan, kanske skulle det finnas något där i som skulle få honom att skippa den här treveckors-regeln.

Hon satte sig och såg på Aurora. Varför va hon så sur?
"Godmorgon?" Frågade hon och såg på Rafael.

"Åh nej du gav den till mig så jag får öppna den." Han kysste henne lekfullt.
"Om du säger förlåt så drar vi ett sträck över det hela. Säg bara att jag är bäst."

Rafael studerade det hela och förstod sammanhanget, han satte sig bredvid Rhiannon och lutade sig mot hennes öra. "Låt dem vara för nu." Föreslog han viskande.


Aurora blängde mot honom. Frustrerat. Hon ville inte förlora. "Nej det är inte sant. Jag bad om den till mig för dig." Förklarade hon. "Nej du ska säga förlåt." Utmanande hon med en road glimt i ögonen.