Förändrad värld Lupple & Medi

"För det känns." Hon såg på honom och lade huvudet på sned. Hon var nu pigg och skakade på huvudet.
"Eftersom jag sov så är jag inte trött. Varför får jag inte gå någonstans?" Frågade hon och satte sig upp och såg på sina kläder.
"Finns det inget tunnare?"

Han flinade roat. "Var vaken en stund då." Log han och nickade. "Din garderob." Sa han och pekade på en stor mitt emot sängen. "Vi kommer byta ut till det du vill ha så småningom men detta är en start." Log han för att sedan studera henne. "Nu är vi hemma och jag bryr mig faktiskt inte om vart du går. Det finns inget hemligt här. Men det finns vatten i närheten så det måste du vara försiktigt runt. " Sa han allvarligt. "Men när vi är bland andra, som hos mor och far behöver du vara där jag är. Så du inte ses som en gratis måltid." Sa han ärligt.

Hon tog sig ur sängen igen medan hon lyssnade på honom. Vad menade han med vatten? Snabbt plockade hon fram ett nattlinne och bytte om.
"Vatten? Frågade hon och vände huvudet mot honom och gick mot sängen.
"Så vi bor vid en strand?"

"Du kommer få se imorgon. Det är häftigare att se det än att höra om det." Log han.

Hon tände lampan vid sängen och såg en bok på bordet intill.
"Så ska du stå där eller ska du sätta dig?" Hon tog boken och kände på den.
"Jag vet inte vad jag ska säga.."

Han satte sig ned på sängkanten och log mjukt. "Du som hade så många frågor förut." Log han. "Vi behöver inte prata just nu. Du kan bara läsa din bok." Sa han leendes.

"Ja det hade jag. men vi får inte fråga frågor egentligen." Hon öppnade boken och såg ner på texten innan hon såg upp.
"Hur mycket är klockan. Det är svart ute så.." Hon hörde vinden yla utomhus och hon ryste till.

Han log mjukt. " Jag vet att du har lärt dig en del saker. Som sånt, att inte ställa frågor. Men Rhiannon. Jag önskar att du ställde dina frågor." Log han mjukt. "Två på natten." Sa han lugnt.

En rodnad började tydas mot hennes kinder innan hon såg chockad ut.
"Två?!" Hon lade genast ifrån sig boken och lade sig ner.
"Men jag måste sova då. Får inte vara vaken. hur blir man trött?" Hon såg nu nervös ut och kastade en blick mot dörren.
"Du borde veta."

Han såg på henne, lite förvirrade över hennes plötsliga reaktion. "Rhiannon. Andas." Viskade han och smekte henne över huvudet. " Hos mig, får man vara vaken då." Viskade han.