Yohio!

_{Skrivet av Borttagen:}
Sååå: http://instagram.com/p/e0b0VJKg-6/

Det har har varit den bästa dagen i hela mitt liv. Jag menar; Jag fick KRAMA YOHIO ♥♥♥♥♥♥♥♥

_{Skrivet av Ginny Weasley 100:}


ÅHH ♥ Är sååå avundsjuk nu! Om jag inte hade vart på bröllop den dagen så hade jag tvingat mina föräldrar att låta mig gå på den konserten. Haha.
Men de sa faktiskt att vi hade kunnat åka annars =)
Aja, GRATTIS! Eller vad säger man när man har blivit kramad av YOHIO ♥

_{Skrivet av whirlwinds:}

fick äntligen krama om honom igen. berättade en sak för honom under den där kramen, och han strök mig över ryggen och kramade om mig ännu hårdare och ba "håll ut, allt kommer bli bra. stay strong". gråter, älskar denna människa så mycket.


...bröt för övrigt ihop redan när han presenterade break the border, började typ panikgråta och hängde över staketet framför honom och han såg på mig från scenen och ba "oj, börja inte gråta än, jag har inte börjat sjunga. ta det lugnt, det kommer bli bra. sjung med mig istället, okej?" GRÅTER ÄNNU MER. och så såg han mig rakt i ögonen och log när han sjöng show me that your smile can change the world. meningen som betyder så himla himla mycket för mig. åh.

_{Skrivet av whirlwinds:}
så, uh, hej, har skrivit ca världens längsta text om lördagen nu. inte för att någon bryyyyyyr sig, ville bara skriva av mig haha.

jag & mina två vänner kom fram till globen typ runt klockan tre på fredagseftermiddagen. fick först panik när vi redan såg värsta långa kön utanför annexet-entrén, tills vi insåg att det var någon annan konsert den kvällen. satte oss och hängde utanför entré 6, vet inte riktigt vad vi fördrev tiden med. efter ett tag kom ännu en vän och höll oss sällskap, lite senare på kvällen/natten kom ytterligare en som pratat med oss på twitter och frågat om hon fick köa med oss. försökte somna vilket gick totalt åt helvete, satte oss och hängde i ett parkeringshus ett tag men det var bara jätteläskigt så vi gick ut igen.
alla hade gnällt på oss innan och sagt att vi inte skulle få köa hela natten, eftersom "nääää asså globen har ju regler man FÅR inte köa innan 07.00 på morgonen :sssss" men vakter & poliser kom förbi och pratade med oss och allt som hände var typ detta:
"vad gör ni här då?"
"köar till en konsert"
"vilken konsert?"
"yohio"
"när är den då?"
"imorgonkväll"
".........hur orkar ni"

runt ett, två på lördagsnatten efter att jonna och jennifer gått och letat eluttag och toaletter, kom de springande tillbaka och ba OMG VI HITTADE NINETONEBUSSEN!!!!!!!! så vi gick iväg för att titta efter den, stod typ och creepade bakom ett hörn och försökte se vilka som stod utanför (det var bara ett gäng med team YOHIO-tröjor, men inga vi kände igen), sen satte vi oss där runt hörnet utifall att någon skulle komma ut typ haha. det gjorde ingen.
typ klockan fyra på lördagmorgonen kom de första andra människorna, och efter det bara strömmade det in fler & fler. vi fixade ett kösystem och skrev nummer på folks händer för att det skulle bli lättare att se i vilken ordning folk kommit dit och sånt, och så att man skulle kunna lämna kön utan att bli av med sina platser typ. klockan kanske var åtta, halv nio när vi såg crewet börja röra sig omkring ingångarna & bussen. jag och izzah hittade tommy, som vi visste att vi var tvungna att prata med angående meet & greetet som YOHIO gav oss när vi var i norrköping, men ingen av oss vågade så vi typ bara gick efter honom som några jävla creeps och vågade inte prata med honom : ///// så vi blev rädda att det inte skulle bli något av med meet & greetet eftersom vi inte hört någonting om det alls, liksom.

vi gick tillbaka till kön och berättade vårt problem för jack, som direkt tog tag i våra händer och typ släpade iväg oss, och ba TOMMYYYY TOMMY VÄNTAAAAA DE MÅSTE PRATA MED DIIIIIIG.
jag: "joooo alltså, eh, YOHIO gav ju oss två meet & greet när vi var i norrköping, och vi undrar bara typ hur var när det är någonstans?"
tommy: "eh....." *tänker* "......vad hände i norrköping?" (TOMMY HAR KOLL)
jag: ”alltså... vi fick komma in i bussen.”
tommy: ”JAHAAA DET VAR NI.” *förklarar meet & greetet*
vi: ”...och du känner fortfarande inte igen oss”
tommy: ”jooo nu gör jag det! ni är de enda som fått komma in i bussen!”

resten av dagen gick relativt jävla as-segt. jag hängde med izzah och jack utanför pressbyrån i flera timmar för att ladda våra telefoner (några som köat till konserten kvällen innan hade lämnat ett sånt här vaddetnuheter med typ sju eluttag där, älskar dem av hela mitt hjärta) och tommy gick förbi oss typ fem gånger, tittade in genom fönstret på pressbyrån och såg jätteledsen ut och ba HAR DE INTE ÖPPNAT ÄN : (
sådär på eftermiddagen någon gång hittade vi en dörr in till annexet där de stod och repade inför konserten, jag bröt ihop och satt på marken och grät när jag hörde break the border, vi var flera stycken som satt på marken där och vi bara grät & grät för varje ny låt vi hörde, som vi aldrig hört live förut. on the verge (kastade mig ner på marken och skrek och råkade tappa mobilen i marken så skärmen spräcktes), without wings osv. sen hörde vi sakura chiru och började skrikgråta och sprang iväg för att hämta jack när vi insåg att gackt var där inne. VI HÖRDE GACKT LIVE IGENOM EN VÄGG!!!!!!!!!
gick tillbaka till kön runt fyra, eftersom vakterna sagt att de skulle börja släppa in oss, dvs de första 300 som fått nummer, runt den tiden (det gjorde de inte). på väg dit gick vi ju förbi bussen, och jag och izzah tittade upp mot fönstret och ba ÅÅÅÅ DÄR STOD VI DÄR KRAMADE JAG HONOM OMG♥ och en tjej framför oss ba ”omg shit va har ni varit i bussen???” det slutade med att izzah fick stå och berätta hela norrköpings-historian för henne, och helt plötsligt stod det typ trettio pers och lyssnade haha.

ca ingenting hände fram till insläppet, som jag inte ens minns när det var. jack var egentligen nummer tjugotre i kön, men vi kände oss tvungna att ta med honom längst fram så han fick stå med oss som nummer tre istället heh. insläppet gick bra i början, vi 300 första fick bli insläppta och sitta i kö inomhus en stund innan vi fick komma in i själva arenan. väl i konsertlokalen blev det KAOS. alla längre bak kutade framåt trots skrikande vakter som sa åt dem att gå, jag fick totalpanik och började själv gallskrika åt dem och ba FÖR HELVETE ERA STÖRDA HJÄRNDÖDA JÄVLA IDIOTER _GÅ_ FÖR HELVETE ANNARS FÅR NI FAN STRYK. vi gick ju liksom längst fram i kön efter att ha köat tjugosju timmar :----) har sett jättemånga efteråt som skrivit hur folk med typ nummer 200 hamnat längst fram och grejer, men jag & mina vänner som köat så länge fick i alla fall våra platser längst fram i mitten så jag tänkte inte så mycket på det. vakterna sa åt oss att sitta ner eftersom det var så långt kvar tills konserten började, det var så sinnessjukt trångt så jag fick panik och började gråta och skaka så jack som var ca den enda som var lugn fick typ ta hand om oss tills konserten började typ. ♥

ja. allt började. trycket var helt sjukt, det har aldrig varit tryck på någon av de tidigare yohiokonserterna, men detta var typ brutalt. izzah hade mått dåligt redan innan och stod typ och hängde i luften för att hon tryckts bort från sin plats och höll på att svimma flera gånger, jack ramlade typ omkull för att han inte hade någonstans att stå, aaaaahhhhh det var typ kaos. alltså minns knappt något från konserten, var helt borta större delen av tiden. blev framåttryckt så jag råkade ställa mig på våra väskor som låg mot staketet, så blev typ jättelång haha. minns att han spelade typ... my murderous urge. och dawn of dreams (såg eller hörde ingenting av den låten dock, hade fullt upp med att hjälpa izzah som höll på att ramla ihop) och innocence. sen presenterade han bandet, innan han började prata om nästa låt.
”det här är en låt som betyder väldigt mycket för mig. det är titelspåret på min skiva...” och DÄR bröt jag ihop totalt. hängde över staketet och bara skrekgrät, och YOHIO såg på mig och ba ”oj, börja inte gråta än, jag har inte börjat sjunga. ta det lugnt, det kommer bli bra. sjung med mig istället, okej?". grät ihjäl mig. han höll ögonkontakt med mig till & från under hela låten, och när den där meningen som betyder så himla himla mycket för mig kom liksom böjde han sig fram för att se mig rakt i ögonen. tror faktiskt han VET att den meningen är så speciell för mig, det känns litegrann som det i alla fall. det finns en video på det också.
2:19, titta:



har knappt något mer att säga om resten av konserten? hela konserten var så MYSIG typ, YOHIO sa så mycket fina saker till oss och det var jättefint att se GACKT och när de sjöng not alone till oss ville jag gråta men var så himla tom på tårar efter break the border så det gick liksom inte. och när YOHIO lät oss sjunga med till refrängen i rain flera gånger utan musik och sa att den var skriven till hans döda gammelmormor. när han berättade att widigs skulle sluta. när adrian kom ut och DESAIHA spelade. var helt utmattad i slutet och höll på att svimma, så jag stod nästan mest och önskade att det skulle ta slut, det enda jag var engagerad i under den sista halvtimmen typ var skylimit-dansen♥♥♥

sen var allt slut, vi försökte återhämta oss och tog bort alla sminktårar från ansiktet och försökte fixa oss så gott vi kunde, eftersom vi skulle iväg till meet & greetet. vakterna guidade oss bort till resten av meet & greet-klungan, vi var typ trettio personer och fick gå iväg till ett litet rum och vänta på YOHIO. jag, izzah och jack satte oss i ett hörn, och när YOHIO väl kom in blev vi helt chockade över hur snabbt det gick. folk fick bara sånadär ”halva” en-arms-kramar, tog en snabb bild med honom och gick, det var knappt någon som ens pratade med honom. vi blev livrädda, var det där den enda tid vi skulle få med honom liksom? vi satt där i hörnet och tryckte och väntade till allra allra sist, och när alla andra var färdiga gick vi fram. izzah gick först, jag efter henne, och jag tror nog vi var de enda på det där meet & greetet som fick sånadär riktiga, gosiga kramar, med båda armarna liksom. jag gick direkt fram till honom och kramade om honom, kände liksom hur han verkligen höll om mig, stod med typ hela ansiktet begravt i hans tröja (herre. jävlar. vad gott han luktade förresten.) och mumlade fram hur tanken på precis den där kramen och precis det där ögonblicket var det enda som fått mig att orka ta mig igenom de senaste veckorna. för det var det. och han strök med handen över min rygg, höll om mig ännu hårdare och sa ”håll ut, allt kommer bli bra, stay strong”. världens finaste underbaraste YOHIO. finner inga ord för hur himla mycket jag älskar denna människa, hur himla mycket han betyder för mig.
till sist släppte vi taget och jag gick från det där jätte-emotional ögonblicket till att ba ”ah just det kan du signera min biljett också höhö”. så han gjorde det, sen var vi tvungna att gå.



...sen var det ju signering också. hade med mitt iphoneskal som han signerat typ fyra gånger nu eftersom autografen alltid går bort, och direkt när jag kom fram till honom frågade han typ ”ALLTSÅ HUR FAN ORKAR NI ENS KÖA SÅ LÄNGE : ((((”. once again utan att vi ens sagt något till honom om att vi köat liksom haha. YOHIO vet fan allt. :ssss jag svarade typ att det vet jag knappt själv, att det kändes som att jag höll på att svimma snart och han ba ”jag förstår deeeeet, ta det lugnt : (((” typ. sen var ju det över liksom, och innan vi gick ifrån signeringen vinkade han till oss och ba ”vi ses nästa helg :’)”. ska ju åka och se honom på alla tiders hits på lördag. och det visste han tydligen. gulleeeeee.

SÅ OM FYRA DAGAR FÅR JAG SE HONOM IGEN ♥