Afflicted by evil [SV]

håller på med en ny del i alla fall. Den borde vara klar snart. Annars om ni vill kan jag göra den längre än vanligt ^^

Lägg upp! :3

ÅTTONDE DELEN

Pansy drog handen igenom det korta håret, önskade att det hade varit finare så att kanske en viss Draco skulle gilla det. Han hade blivit mycket upptagen med systrarna Stryder. Nu hade han placerad de två knubbigaste killarna på Hogwarts vid trappan upptil tjejernas sovsalar. Crabbe och Goyle såg inte nöjda ut ansåg Pansy torrt. Rätt åt dem, tänkte hon och reste sig upp. Draco hade inte så mycket som sett på henne, vilket fick henne att frustrerat vilja stampa hårt i golvet. Hon kastade med huvudet så att det korta håret svängde över axlarna. Fortfarande inte en blick ifrån Draco's håll.
"Jag hatar dig, Draco", viskade hon gråtfärdigt innan hon lämnade rummet. Men Draco hade inte sagt någonting, inte följde han efter henne heller. Hon ville framför allt annat ha hans uppmärksamhet. Men hon fick nöja sig med det hon fick, och det var att sitta ensam; utan vänner eller någon annan än sina egna tankar.
Pansy ville att de andra skulle sticka till Hogsmeade så att hon fick stanna i sin ensamhet. Hon slog sig ner i ett tomt klassrum som var "ur bruk". Det var mest som ett reserv klassrum. Hon satt där och funderade över all skit som hon hade fått ta från Draco, Stryders, McRair, Qudditch-gänget - ja, det vill säga alla var emot henne. Kändes det då som. Pansy skrek frustrerat och Peeves dök plötsligt upp från ingenstans.
"Så, är Parkinson lite deprimerad? Dansade du inte på rosor för några veckor sedan? Hmmm?", Peeves röst lät hotfull, nästan elak. Pansy snörvlade men svarade honom inte. Hon kunde ignorera honom. Men det blev ett stort problem, om och om igen upprepade han samma slags mässande. "Parkinson är depp, hon behöver lite pepp. Men Peeves kan få alla att le, det ska du allt få se." Pansy kastade en bok emot honom.
"Lämna mig ifred då!", skrek hon gällt och reste sig upp. Peeves såg chockad ut men sedan flinade han och försvann. Ilskan som flammat upp avtog med små osäkra steg. Hon ville vara arg, men kunde inte det. Istället visade hon sig svag och grät.

Draco tog ingen notis om Pansy, som rusat ut för ett tag sedan. Varför skulle han bry sig? Hon hade ju inte brytt sig om att prata med honom. Det var ett bevis på att hon hade kommit över honom. Eller nej, det skulle hon nog aldrig göra. Så som hon betedde sig. Han sköt undan tankarna på Pansy och gick emot trappan. Han bannade sig själv för att ha varit så öppen med sin plan. Han skulle ha varit ensam. Men han trodde inte att någon skulle bli allt för nyfiken. Då fick han en idé. Pansy! Utan en förklaring till Crabbe eller Goyle vände han sig om och rusade ut ur rummet. Han skulle leta upp henne och få henne att gå in till Stryders, sno rullen och sedan skulle hans plan vara bevarad. Eller nästan. Han stötte ihop med Peeves som med ett missnöjt flin beskrev vart hon befann sig. Han skyndade sig genast dit och fann Pansy sitta snörvlande och luta sig emot ett skåp. "Pansy! Vad bra att jag hittade dig!", sa han och hon såg upp. Vänligt och oförstående. Hon förstod inte, men det kvittade.
"Jag behöver din hjälp, kan du gå till sovsalen där Stryders håller till och sno en pergament rulle, den är mycket fin och har ett band med ett silverspänne, emblemet har en orm som avbild! Snälla Pansy, du måste få tag på det!", sa han och såg bedjande på henne.
"O-okej", svarade hon kort och Draco drog henne på fötter. "Så, sätt igång!", sa han och log för att ändast vara vänlig. Det funkade för hon försvann bort emot sovsalarna. Draco hånflinade elakt emot hennes ryggtavla innan han lutade sig emot den kalla väggen. Det hade plötsligt blivit utmattande att springa omkring dagarna i ända.

Alice slog sig ner på sängen och gav ugglan som kommit med The Daily Prophet. Hon gav den några frön innan den flög sin väg igen. Alice började bläddra, blicken for över rörliga bilder och olockade tidningsrubriker. Mugglare upptäckte en självgående symaskin, Vildsinta pixiegnomer invarderar ministriet, fånge har flytt ifrån Azkaban, nifflare funnen i ett valv på trollkarlsbanken Gringotts. Alice kastade tidningen på sängen och himlade med ögonen. Det var antagligen Rita Skeeters artiklar allihop. Vem skulle annars skriva om symaskiner, nifflare och pixiegnomer? Ingen annan. Självfallet. Annie - som satt och passade brasan kastade plötsligt in Draco's pergament i elden. Alice flämtade till och vände sig emot sin syster.
"Vad gör du?", frågade hon och kunde inte låta bli att skratta. Annie flinade belåtet.
"Han ska inte få genomföra sitt mordförsök på Potter, eller hade du trott det?", Annie spelade chockad. Hastigt skakade systern på huvudet.
"Självklart inte, men..." började Alice men ångrade sedan att hon sagt någonting. Dörren slogs upp med en smäll, Alice snurrade runt och kvävde ett skrik. Pansy stod med rufsigt hår, rödgråtna ögon och höjd trollstav i dörröppningen. Annie kastade sig emot bordet, greppade sin ljusa trollstav och riktade den emot Pansy.
"Expelliarmus", ropade Annie och Pansys trollstav flög in bakom en av sängarna. Hon svor och skyndade dit. Alice krängde ner henne på marken och hindrade henne från att röra sig genom att rikta sin egen trollstav emot hennes hals.
"Parkinson, jag kräver en förklaring till detta!", sa Alice kallt och Annie stod hånflinade i den andra delen av rummet med sin trollstav av fläder i handen. Pansy skruvade på sig och Annie fräste åt henne.
"Rör dig inte, Parkinson. Då förvärrar du din situation!" Alice kunde inte annat än att tyst rikta staven emot hennes hals, hindra henne för att göra motstånd. Annie nickade emot Alice och hon sänkte handen.
"Våga inte komma tillbaka", sa Annie, ryckte upp Pansy och föste ut henne ur rummet.

Pansy rusade nerför trappan och ut ur sällskapsrummet, rädd att Alice eller Annie skulle följa efter. Hon var inte precis rädd för dem. Men det skulle inte tveka, inte någon av dem. Fötterna dunkade emot golvet och överröstade till och med hennes skenande hjärta. Men snart hörde hon fotsteg som inte var hennes egna. Hon stannade irriterat och var påväg att vända sig om när hon plötsligt stannade upp.
"Draco...?", frågade hon lågt och vände sig emot personen bakom henne. Men det var vare sig Draco eller Stryders. Det var en lång, mörklädd man i kappa. Hon skulle precis skrika när det plötsligt svartnade för ögonen och hon antog att hon svimmade.

omfg, så bra ♥

åååh ! spännande! c:

bra, skriv mer

Så spääännande!!!!

sååå spännande!!! skriv meeeeer

Vilket bra kapitel! ♥ Mer?