Jag vet att du aldrig lämnar mig. [SV]
Forum > Fanfiction > Jag vet att du aldrig lämnar mig. [SV]
Användare | Inlägg |
---|---|
Anapneo
Elev |
Jag skrev ett kapitel igår, men med bara ca två rader kvar att skriva raderades ALLT. AAAALLLT.... och det var ett ganska långt kapitel också.... då tyckte jag synd om mig själv och gick och la mig, hihi..
9 sep, 2011 18:06 |
Borttagen
|
Skrivet av Anapneo: Jag skrev ett kapitel igår, men med bara ca två rader kvar att skriva raderades ALLT. AAAALLLT.... och det var ett ganska långt kapitel också.... då tyckte jag synd om mig själv och gick och la mig, hihi.. naaw, de e sjukt jobbigt när det händer? 9 sep, 2011 18:06 |
Anapneo
Elev |
9 sep, 2011 18:07 |
mican00
Elev |
9 sep, 2011 21:16 |
Anapneo
Elev |
9 sep, 2011 21:21 |
mican00
Elev |
9 sep, 2011 21:33 |
Bombarda
Elev |
Ny läsare!
Asså du skriver helt underbart sitter och gråter till nästan varje kapitel!♥ Kärlek till alla! 9 sep, 2011 21:56 |
Borttagen
|
Skas läsa Allt imorgon :]♥
9 sep, 2011 22:14 |
Anapneo
Elev |
Tack allihopa! Ni har ingen aning om hur glad jag blir när ni gillar vad jag skriver!!
vart inte så jätte långt, men mindes inte typ vad jag skrev igår... hihi. --------------------------------------------------------------------------------------------------- Kapitel 9 - Jag kollar ut genom fönstret igen för att försäkra mig om att trädet fortfarande är borta. Det är det. Allt verkar försvinna. Men varför? Det är det jag måste ta reda på. Jag kan ju inte bara låta det här ha sin lilla gång, för då, tillslut, kommer jag vandra runt i ett tomt universum, utan färg, utan ljud och utan liv. Det som förbryllar mig mest är att det bara är jag som är kvar. Jag lägger mig ner och försöker tänka ut vad jag borde göra, men det går inte. Hjärnan känns bara som en klump. Men plötsligt kommer jag på det. Jag måste åka till Hogwarts! Där kanske det finns någon, eller iallafall något som kan hjälpa mig att lista ut vad som händer! Jag går ner för trapporna och ut genom ytterdörren, väl ute kollar jag mig omkring. Livlöst, och mycket har försvunnit. Jag känner knappt igen mig. Jag kollar in mot det som en gång varit en tät skog, men som nu bara är några träd, glest placerade. Jag försöker svälja klumpen i halsen men det går inte. Nu måste jag försöka fixa det här. Jag transfererar mig till Hogwarts. Väl utanför Hogwarts kollar jag mig omkring, allt var lika dött här. Jag kollar upp mot den vackra skolan och jag känner minnen överskölja mig. Jag har inte varit här sedan kriget. Jag har inte varit här sedan Fred dog. Jag måste ta mig samman, nu måste jag gå in. Jag går in genom dom gigantiska portarna och kollar mig omkring. "Hallå?", ropar jag. Inget svar. Jag tar fram min trollstav och säger "Homenum Revilio", och ingenting händer. Jag var själv. Jag börjar kolla på tavlorna på väggarna för att de om någon spöke var kvar, men det var dom inte. Just nu skulle jag till och med vara tacksam om Peeves var här. Jag går mot biblioteket för att leta efter något användbart, och när jag kommer in i biblioteket möts jag av tomma hyllor. Inga böcker, inga människor, inga tecken på liv. Vad är det som händer? Jag börjar bli ännu mer orolig nu, om det ens är möjligt. Jag springer mot Gryffindors sällskapsrum, som nu inte fanns. Ingången var borta. Allt var borta, till och med på Hogwarts. Jag sätter mig ner och lutar mig mot väggen. Vad ska jag ta mig till? Jag har ingen aning. Absolut ingen aning. Jag vill inte bli lämnad ensam här, men det verkar som att dom redan lämnat mig ensam. Eller, dom har nog inte lämnat mig, någonting måste ha hänt, men vad?.. Jag önskar att Angelina var här, hon skulle kunna hjälpa mig. Klumpen i halsen växer sig större och större för varje minut som går, och tillslut kan jag inte hålla emot gråten längre. Tårarna rinner ner för mina kinder, jag hulkar och gråter. Jag vill inte vara ensam. Vänta.. vad var det? Jag vänder mig om. Tomt. Ny hör jag i syne också. Nej.. vänta lite. Jo! Det är någon jag hör! Men vem? "George.. George. George!", säger mamma i ett tappert försök att få mig upp ur sängen. Då vaknar jag. Då ser jag min mors snälla ögon lysa mot mig. Då ser jag liv. "Det var bara en dröm, Georgie." Tänker jag. Det var bara en dröm. 9 sep, 2011 23:01 |
Borttagen
|
ÅHHHH ääälskar det! ♥
har längtat hela dagen! du skriver underbart! ♥ 9 sep, 2011 23:05 |
Forum > Fanfiction > Jag vet att du aldrig lämnar mig. [SV]
Du får inte svara på den här tråden.