Cornelia Mc'Lean [SV][PG]

jättebra mer! ♥

awe så bra! verkligen super bra!
meer! ♥

kommer nog mer senare, nu ska jag ner till stan och kolla lite på kulturnatten xD min data krascha så alla kapitel jag ahde skrivit försvann så nu försöker jag komma ihåg vad jag hade skrivit men men, kapitel 11 fanns iallafall xD men nu ska jag iaf ner till stan, några släktingar från stockholm har kommit och min kusin ska lära mig lite parkour!!!!!

okej.

KAPITEL 14
James hade kommit och satt sig bredvid mig på huk.
- Kom, sa han försiktigt och tog tag i min arm.
Jag ryckte mig loss från honom och kollade på Sirius igen. Sen kollade jag på James med röda ögon.
- Är han död? Viskade jag fram.
James skakade osäkert på huvudet. Jag reste mig upp och tog tag i Sirius armar och började dra honom. James kom fram och hjälpte mig. tillsammans släpade vi honom, med förhoppningar om att han levde, mot Madame Pomfrey.
- POMFREY! Skrek jag när vi var inom hörhåll.
Hon kom springandes fram till oss med en sjukhussäng. Vi bar upp Sirius på sängen, som snabbt blev röd. Sen var det bara att vänta, Pomfrey sa att vi hade tur som hittat honom. Annars skulle han nog vara död nu.
Jag satt bredvid Sirius (som fortfarande var medvetslös) på en stol. Allt kändes så overkligt. James hade kommit och satt sig bredvid mig.
- Du vet väl att han älskar dig också? Sa James försiktigt och tog tag i min hand.
Jag nickade lite snabbt och kollade upp på James.
- Vad kommer hända med Remus?
- Jag vet inte…
Vi satt en lång stund bredvid Sirius. Nästa morgon hade de hittat Remus i Den Förbjudna Skogen, Hagrid hittade honom. Han var också blodig, men hade inte lika svåra skador som Sirius.
Det hade gått två dagar sedan ”olyckan” hände, Remus var vaken nu. Men Sirius var fortfarande medvetslös. Jag gick till lektionen (Försvar mot svartkonster) med långsam takt.
- Cornelia! Skrek någon bakom mig.
Jag kollade bak och såg James komma emot mig med snabb fart.
- Han har vaknat! Tramptass har vaknat!
Vi sprang tillsammans upp till Sirius och när jag såg honom sitta upp i sin säng och prata med Remus blev jag jätteglad.
- Sirius! Skrek jag och sprang fram och kramade honom jättehårt.
Sirius kramade mig tillbaks, fast så som killar gör.
- Jag trodde du skulle dö! Sa jag och kramade honom igen.
Han gav mig ett leende som jag snabbt besvarade.
- Jag tror vi lämnar er och ert kramkalas ifred… sa James och drog för draperierna runt Sirius säng. Men jag kunde slå vad om att han tjuvkikade på oss.
- Sirius jag, jag ja…
Jag han inte säga mer innan Sirius hade lutat sig fram och kysst mig. vi kysstes en lång stund, vi brydde oss inte om att James och Remus såg oss.
När vi var klara låg jag bredvid Sirius i hans säng. Jag reste mig upp och fixade mitt hår lite granna.
- Men oj oj oj, vad ni kysstes! Sa James och flinade.
Jag kunde inte låta bli att le, Sirius började också le, och då log jag ännu mer. Han var så snygg när han log, Sirius.
Plötsligt kände jag hur det sved till i min hand. Igen. Jag föll omkull, och det sista jag såg innan allt blev svart var Sirius som skrek ”Cornelia!” när jag föll. Sen blev allt svart. Skulle jag få se Michaela igen?
Jag vaknade och kollade mig omkring. Jag var inte på Hogwarts längre. Jag var i ett stort rum som såg ut som en hall. Golvet var i marmor och väggarna var vita. Rummet var väldigt stort, och det stod några statyer i varje hörn. I taket hängde stora kristallkronor och mitt u rummet fanns en spiraltrappa som ledde uppåt. ”Vart är jag?” Tänkte jag och ”Finns Michaela här?” Jag gick upp för trappan och in i ett rum som såg ut som ett sovrum. Där var stökigt jämfört med resten av huset. Jag vände mig om och såg en flicka komma emot rummet där jag stod. Jag gömde mig bakom en bokhylla och kollade så jag hade min trollstav med mig. det hade jag, som tur var. Flickan gick in i rummet och började städa. Jag blev chockad när jag såg flickan. Det måste vara Michaela! Hon hade orange hår som var uppsatt i en slarvig knut. Hon var mager och hade fräknar på kinderna. Hennes ögon var nästan lite turkos-aktiga.
- Michaela? Sa jag lite försiktigt och kom fram bakom bokhyllan.
Michaela släppte handduken som hon höll i och såg förskräckt på mig. när hon såg min trollstav såg hon rädd ut.
- V-vem är du? frågade Michaela och backade lite.
- Jag är din syster, Cornelia, svarade jag.
Kom hon inte ihåg mig?
- Släpp din trollstav. NU! Sa Michaela snabbt.
Jag gjorde försiktigt som hon sa och kollade upp på henne.
- Cornelia är d-öd, sa Michaela.
- VA! NEJ! Känner du inte igen din egen syster! Skrek jag och kollade Michaela rätt in i ögonen.
- Lovar du att du är min syster?
Jag nickade.
- Men… vart är ditt halsband? Frågade jag och pekade på hennes hals, hon hade inget halsband på sig. Vi tog aldrig av oss de, aldrig.
- Det hade gjort sitt, så jag öppnade det.
Allt blev svart igen. Jag vaknade ännu en gång, liggandes i en av sängarna på Hogwarts.

-----------------------------------------
vad tycker ni?

Spännande mera!

tack, kommer mer imorrn tror jag

spännade men absolut sjukt bra ! jätte bra kapitel!
meer!♥

okej, men skriv idag!

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer