Tårar från himlen

Som vanligt läste jag för dottern, som godnattsaga, och hon tyckte att det var jättebra.

Skönt att Quirinus åter mår bra, efter den idylliska utflykten med jordgubbspajen, och ett bad innan läggdags. Om igen ser jag en viss likhet med vår familj: min dotter är också född sent i september. Vad bra beskriven födelsen är! Det måste vara speciellt att vara blivande pappa, finnas bredvid och upmuntra. Kan tänka mig att det pirrar i magen, som du skriver. Så gulligt med babyns mörka fjun och safirblå ögon.♥

Jag gillar att vissa detaljer återkommer, som Mias morgonrock. Tror dessutom att den beskrivits som röd tidigare också. Förstår precis deras känsla när de betraktar den sovande Quirinus och att Nathan tänkte tillbaka på födelsen. Ens barn är det käraste och dyrbaraste man har. När livets kriser kommer vill man så gärna göra allt rätt för att det ska bli så bra som möjligt för barnet.

Det är bara roligt att hjälpa till med korrekturläsning. Tack för förtroendet

Det är inte lätt för någon i den familjen ♥
Tack för att du gör Quirinus så levande, det har han aldrig varit för mig tidigare. Jag tycker det här kapitlet var väldigt bra. Älskar att få se lite ut Nathans perspektiv. Och så sorgligt men ändå fint att se hur Mia ångrar sig. Äkta moderskärlek ♥

Bra jobbat Minty!

Jätte, jätte, bra kapitel!



Jag gillar att du lade in så mycket känslor och detaljer i det stycket där Quirinus föddes.

Här kommer ännu ett kapitel! Så roligt att ni gillar berättelsen! ♥ Nu ska vi se hur det går för familjen!


Pixelow ♥




Avis Fortunae ♥




Elzyii ♥



ginnymollyw ♥






catradora och Trezzan ♥


___________________________________________________________________________________


Kapitel 11



Fåglarna kvittrade när Quirinus vaknade. Han log när han tänkte på att han och föräldrarna skulle åka till Diagongränden så fort de hade ätit frukost. Han klev upp ur sängen och gick ner till köket, där hans mamma gjorde frukost.
”Så bra att du kommer”, sa Mia vänligt. ”Jag skulle just duka, men nu kan du kanske hjälpa mig med det? Nathan är nere i tvättstugan för att ta hand om tvätten, så slipper vi tänka på det när vi kommer hem.”
Quirinus lydde och ställde fram tallrikar, glas, muggar och bestick.
”Ja, det ska bli kul att se hur de nya böckerna du ska köpa, ser ut”, sa Mia när hon slog sig ner vid bordet.
”Det tycker jag också”, sa Quirinus och bredde smör på en macka. Han längtade även tillbaka till skolan, så han kunde lära sig nya trollformler. Nathan kom in i köket.
”Då har jag vikt undan tvätten, så när vi är klara, är det bara att åka iväg”, sa han och hällde upp lite kaffe åt sig. ”Vi får se till att köpa lite ingredienser som behövs till trolldryckskonsten.”
”Och så ska vi hitta något till din födelsedag”, sa Mia. Hon log ett sorgset leende. ”Det är andra gången du är på skolan och vi inte kan vara med för att fira dig”, tillade hon.
”Men det gick ju bra sist”, sa Quirinus. ”Du och pappa skickade ju paketen med en uggla.”
”Jo, det är sant”, mumlade modern och stirrade ner i sin kopp med te. ”Men nu ska vi umgås och ha roligt!” tillade hon med ett skratt. ”Böckerna handlar inte sig själva!”
Quirinus log och fortsatte äta sin frukost. När han hade tvättat sig och fått på sig kläderna, skyndade han sig till bilen.



Det var en trevlig stund i Diagongränden. Quirinus och föräldrarna lyckades hitta lite ingredienser till trolldryckskonsten och nya pergamentrullar. Vid tolvtiden stannade de på puben Den läckande kitteln för att äta lunch. ”Vi har bara böckerna kvar”, sa Nathan och läste igenom listan.
”Jag hoppas de nya böckerna är lika intressanta som de förra vi hade”, sa Quirinus entusiastiskt.
”Det är de nog.” Mia log varmt mot honom. ”Du läser ju så fort du kan, så det blir inga problem.”
”Och en del kan jag läsa på tåget”, sa Quirinus muntert och åt det sista av sin mat. Nathan kastade en blick på sitt armbandsur.
”Om ni två är klara, kan vi gå till Flourish & Blotts redan nu”, sa han och lade fram några galleoner och siklar. Med raska steg gick de vidare.


Väl inne i bokaffären kände Quirinus igen den välbekanta doften av läder, bläck och pergamentpapper som hade med böcker att göra, så han andades djupt för att njuta av ögonblicket. Även Mia log strålande, när hon betraktade alla böcker.
”Det är precis som första gången vi besökte butiken”, sa hon med hänförd röst, innan de började leta efter alla skolböcker.
”Det var den sista”, sa Nathan när han lyfte ner ett exemplar av Hur man försvarar sig mot förtrollande varelser av Dora Burnwing. ”Då är det bara att betala, och sen kan vi åka hem.” ”Kan jag inte få kika på de andra böckerna en liten stund till?” vädjade Quirinus. ”Jag tänkte om jag hittar något jag kan läsa när jag inte har läxor.”
”Det låter inte som en dum idé”, sa Mia. ”Du kan visa den för oss, så kan vi fundera på det. Du fyller ju år nästa månad, så det är bra om vi får förslag på presenter”, tillade hon.
”Hur kunde jag glömma det?!” utbrast Nathan och tog sig för pannan. ”Det var ju tänkt att vi skulle leta efter presenter idag! Nå, se dig omkring en stund, medan vi går till kassan.” Han rufsade om Quirinus i håret innan han och Mia gick iväg. Quirinus tog några förväntansfulla steg djupare in i butiken och drog med fingret utmed några böcker.
Plötsligt stannade han till och fick en klump i magen, för han hade fått se den två år äldre pojken som tillhörde Slytherin. Hans svarta flottiga hår hängde som gardiner kring det gulbleka ansiktet och han var tyvärr inte ensam. En muskulös pojke med askblont rufsigt hår och olivfärgad hy var också där, pojkens bäste vän.
Quirinus kände hur nackhåren reste sig när han såg sina värsta fiender, och tanken på att de skulle se honom, fick honom att må illa. Han skyndade sig till disken, där hans föräldrar stod.
”Mamma!” viskade han panikslaget och drog i Mias arm. ”Kan vi gå iväg så fort pappa har betalat böckerna?”
”Jag trodde att du ville kika en stund till.” Modern såg förbryllad ut. ”Varför vill du ge dig av redan?”
”Han är här!” Quirinus såg sig om för att försäkra sig att pojken inte hade upptäckt honom. ”Den där hemska pojken och hans kompis står vid några hyllor, och jag vill helst inte möta dem. Snälla mamma! Kan du inte säga till pappa?!”
”Visst”, sa Mia med medlidsam blick. ”Vi får berätta allt för honom när vi sitter i bilen.” Hon tog Nathan om axlarna. ”Vi får leta presenter till Quirinus vid ett senare tillfälle”, sa hon till honom. ”Jag tror det är bäst vi skyndar oss iväg.”
”Är något på tok?” Nathan lät häpen, men sedan såg han nästan rädd ut.
”Vi får ta det sen”, sa Mia. ”Det är något vi inte har berättat.”
”Jag vill gärna hem nu!” Quirinus märkte att han lät panikslagen, men det kunde inte hjälpas. ”Jag ska tala om allt i bilen, jag lovar.”
Hans pappa betraktade honom med förvirrad blick, men sedan sa han:
”Vi gör väl så. Det är bara en person före mig, så det tar inte lång stund.”
Med viss lättnad tog det bara några sekunder innan alla böcker var köpta och Quirinus skyndade sig ut ur butiken. Vad han inte visste, var att den två år äldre pojken betraktade honom och log elakt.
______________________________________________________________________________________________

Åh, nej! Quirinus har fått se sin plågoande i butiken! Och det värsta är att pojken har sett honom!



Nu få vi se hur Nathan reagerar, när han får veta att pojken bor nära hans mamma. Återigen tackar jag Avis Fortunae för hennes fina tips! ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥


Jo, en sak till: Vet ni vem pojken är, får ni gärna skriva i spoilern!

Jag läste som godnattsaga för dottern och hon gillade det som alltid. Vi pratade om att det finns en del likheter med vår familj. Hon och Quirinus har bara några dagar mellan sina födelsedatum, och hon har också bokaffären som en av sina favoriter. Dock inte på grund av böckerna, utan de speciella pennor, penslar och skrivböcker man kan köpa där.

Efter en liten ledtråd/påminnelse (flottigt hår) mindes hon sin teori om vem den elake pojken är:

Jätte bra kapitel! Jag tror jag har hitatt en likhet mellan mig och Quirinus. Bokafären!

Jag tror att Mia är lite extra sorgsen över det faktum att de inte kan vara med Quirinus på hans födelsedag. Om allt hade varit som vanligt hade hon kanske tagit lika lätt på det som Quirinus. Skönt att han inte verkar så bekymrad över det. Han kanske inte heller vill göra sin mamma ledsen genom att själv visa sorgsna känslor?

Det märks genom hela kapitlet hur mycket Quirinus och även Mia älskar böcker. Till och med själva doften av dem! Känner igen mig i det!

Ska bli läskigt spännande att få veta mer om den elake pojken och hans kompanjon. Här vill Quirinus verkligen undvika dem, men något säger mig att han kommer att våga stå upp mot dem om det verkligen gäller. Så bra kapitel som vanligt och jag längtar till nästa.

Oj oj oj, den där killen verkar inte vara trevlig alls, om han får Quirinus att fly i panik. Jag undrar verkligen vem den där andra ’elaka pojken’ var? Det finns nog bara ett sätt att få reda på det och det är att läsa vidare!!

Jag gillar verkligen stämningen du bygger upp, att Quirinus inte hade annat i tankarna än att få lära sig när han kom tillbaka till Hogwarts är så oskuldsfullt!

Och böckerna, jag älskar böcker, bilaffärer är något av det bästa som finns. Har jag ingen tid och passa kan jag ströva omkring i en bokaffär i evigheter!

Jättebra kapitel!!♥

Gullungar! Er respons betyder allt för mig! ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Avis Fortunae ♥ (Båda inläggen.)




ginnymollyw ♥



Pixelow





catradora och boknörd_

__________________________________________________________________________



Kapitel 12



Quirinus fortsatte att kika bakåt, så att pojken inte följde efter dem. När de kom till bilen, drog han en djup suck av lättnad. ”Han såg oss inte”, sa han och slöt ögonen.
”Kan jag få en förklaring nu?” Hans pappa lät både förvånad och orolig.
Innan Quirinus hann svara, sa Mia:
”Det var en pojke från Hogwarts som var i affären, och han är väldigt elak mot Quirinus!”
”Han tillhör Slytherin”, sa Quirinus. Han tvekade innan han tillade: ”Dessutom bor han i Spinnargränden, som ligger bara ett kvarter från farmors hus.”
Nathan tvärbromsade.
”Varför i hela friden har du inte sagt något tidigare?!” utbrast han och stirrade på honom.
”Jag kunde inte göra det”, muttrade Quirinus och tittade på sina knän. ”Jag vill ju kunna hälsa på farmor, utan att vara rädd. Och när jag var hos henne sist, gick det bra.”
”Men du borde ändå ha sagt något”, sa fadern strängt. ”Farmor måste ju också få veta vem pojken är, så hon kan hjälpa dig. Du skulle ha berättat för henne vad som händer!”
”Men älskling”, sa Mia vädjande. ”Var inte så hård nu. Nicole kan inte vara i närheten hela tiden, eller hur? Det gick ju bra i somras, och även nu i butiken.” Hon vände sig mot Quirinus och fortsatte: ”Du minns väl att du ska behandla honom som luft, eller vara snäll mot honom?”
”Ja.” Quirinus suckade. ”Men jag tänkte inte på det just då.” Nathan mjuknade.
”Det gick ju bra den här gången”, sa han och började köra. ”Jag hade tänkt att vi skulle åka till farmor nu på fredag, men vi kan be henne komma till oss istället”, tillade han. ”Skulle du vilja det, Quirinus?”
”Ja, det vore jättekul!” sa Quirinus och kände sig genast gladare. Medan de åkte, undrade han om den två år äldre pojken hade sett honom.
Det är klart att han inte gjorde, tänkte han. Då skulle han ha ropat tråkmåns eller något annat elakt efter mig.



När de kom hem, gick Quirinus upp på rummet med alla böcker, medan föräldrarna var nere i köket. Han tyckte att det hade varit en bra dag, trots att den elake pojken och hans vän var i bokhandeln samtidigt som han.
”Jag får försöka vara snäll mot honom, som mamma sa”, mumlade Quirinus för sig själv. ”Då blir det kanske lugnare.” Med den glada tanken valde han ut en av de nya skolböckerna och började läsa.


Mia dukade fram några koppar medan hennes man svängde på trollstaven så att tevattnet kokade. Hon kände sig lite illa till mods när hon såg hans bistra min.
”Jag var orolig för att du hade fått problem med hjärtat”, sa Nathan.
”Nejdå, jag har inte känt av det under hela dagen”, sa Mia och log. ”Det gick ju bra idag.”
”Jag förstår dock inte varför du och Quirinus inte sa något om den där pojken”, muttrade Nathan surt.
”Du var ju tvungen åka till Sankt Mungos”, påminde Mia honom. ”Jag märkte att något var tok samma dag som han skulle åka till Nicole. Efter lunchen gick han ut utan ett ord. När din mamma gjorde te, gick jag till bakgården och pratade med honom, så jag fick reda på varför han var bekymrad efter frukosten. Jag tror Quirinus ville låta bli att oroa oss och Nicole. Ingen av oss visste att den där pojken skulle vara i Diagongränden samtidigt som vi.” Hon slog sig ner vid bordet. Hennes man satte sig bredvid henne.
”Du har rätt”, sa han.
”Huvudsaken är att du inte drabbades av hjärtflimmer. Då hade det blivit jobbigt för oss alla tre.”
Mia kramade hans hand.
”Det kommer inte att ske igen”, sa hon bestämt. ”Jag har gjort så många besök hos läkaren nu, och jag börjar bli trött på sjukhuset. Jag har ju medicin, så jag klarar mig.” Hon pussade honom på munnen. ”Låt oss nu ha trevligt med Quirinus de här dagarna innan skolan börjar”, bad hon.
”Ja, det ska vi.” Maken log tillbaka. ”Medan vattnet kokar, ska jag transferera mig till mamma och fråga om hon kan komma nu på fredag, så slipper Quirinus vara rädd för att möta den där pojken.”
Han reste sig upp och med ett pang var han borta. Mia gick till övervåningen och såg att dörren till Quirinus sovrum var öppen. Hennes son låg på sin säng och läste en av de nya böckerna de hade köpt, och hon fick en klump i halsen. Den första september åker han, tänkte hon. Då kommer vi inte att få se varandra förrän i december. Men jag hoppas att hjärtat inte krånglar innan dess.
Hon svalde innan hon gick ner för att ta hand om tekannan.
_________________________________________________________

Återigen riktar jag mitt varma tack till Avis Fortunae, för hennes tips!!

Innan ni kommenterar, bör ni läsa detta: Nästa kapitel kan dröja, för jag ska vara hos föräldrarna en vecka. Min dator är inte bärbar, så det blir inget kapitel på fredagen den 17/7. Det kan komma antingen på söndagen den 19/7 eller på måndagen. Det är mer troligt att ni får hålla ögonen öppna på söndagen, då ett kapitel per vecka är målet!

Sedan har jag under senare år blivit en sådan person som gärna vill ha några kapitel i reserv, och dessvärre har jag kört fast på ett avsnitt. (Och även om jag inte hade gjort det, är det svårt att knåpa ihop några kapitel när jag är hos föräldrarna! )

Om jag måste ta en paus på obestämd tid, talar jag så klart om det!

Så håll ögonen öppna antingen på söndag, eller måndag! ♥

vilket bara kapitel!