Strange Christmas (JULKALENDER)
Forum > Kreativitet > Strange Christmas (JULKALENDER)
| Användare | Inlägg |
|---|---|
|
Annie Lupin
Elev 
|
6 December: Andra liv
Naoh stirrade på Eira som log gåtfullt. «Vi flyger.» «Flyger?» frågade han tveksamt «I min släde,» fyllde hon i och rynkade pannan « jag glömmer alltid hur trångsynta ni människor kan vara.» Ursäkta mig? «Jag är inte trångsynt.» snäste Noah «Varför tyckte du då det var konstigt att vi skulle flyga?» «Jag blev ju bara förvånad för vi människor kan bara flyga på helikoptrar och flygplan och jag trodde inte att ni nissar brukar flyga på sådana. Men jag trodde inte nissar fick åka på tomtens släde», förklarade han sig och hon blängde på honom som om han sa något fel. «Och varför skulle vi nissar inte få det? Vi gör alla leksaker men ingen ens tänker på oss utan vill se tomten. Det enda han gör är att skicka klappar till barn men om vi inte hade gjort klapparna skulle barnen inte få något. Vi hade kunnat klara oss utan honom men de andra nissarna tror inte det. Titta på vad han gör just nu! Han gör slavarbete och torterar barn och gamla!» exploderade Eira och stirrade ilsket på honom med hennes chokladbruna ögon och han backade ifrån henne några steg. «Jo… öh… ehm…» Noah försökte få fram en mening men när man hade en nisses ilskna blick var det svårt att få fram en mening. «Ni är till och med hemska på att prata! Borde nog lägga till det i min hemsklista!» säger Eira och det såg faktiskt ut som om hon la det i minnet. «Vart ligger din släde då?» frågade Noah och hoppades att hon inte skulle explodera igen. Som tur så gjorde hon inte det. «Jag parkera den på ett väldigt bra ställe», svarade hon och log mystiskt och han hoppades verkligen på att det inte var något galet. ~Tidshopp~ Det kändes som flera timmar tills de kommit till där Eira “parkerat” sin släde. Den stod en låda parkerad i ett träd och Noah vände sin blick mot nissen som inte såg ett dugg generad ut. «Är det din låda?» frågade han henne. «Ja, en väldigt stor låda. Rudolf och Comet har väntat väldigt länge på oss så de har antagligen passat på att vila sig inför vår resan.» Han suckade. Varför kunde han inte så en normal nisse? Sedan så kom han ihåg orden som han hört i sin hjärna. ”För att normalt är tråkigt”. Vem var det egentligen som hade sagt det? Eira verkade inte heller oroa sig över det så det måste nog inte ha varit något farligt… eller? Noah avbröt genast sina tankar när han såg två renar komma mot de. «Noah, det här är Rudolf och Comet. Rudolf och Comet, det här är Noah, människan som ska hjälpa mig.» presenterade Eira och han kunde inte låta bli att tycka att det här var lustigt. «Hej!» hälsade han och kände sig väldigt löjlig men renarna gav honom något konstigt ljud tillbaka som om de sa hej. «Det är mörkt ute och vi alla här är nog trötta. Jag antar att ni hittat någon mat så ni är inte hungriga.» sade Eira och de gav till ett konstigt läte som lät som ett nej. «Jaha. Då kan vi nog lika gärna sova.» Renarna la sig ner och sov på direkten medan Eira snabbt hade hittat ett stort lager av mossa på marken som hon la sig ner i. Det tog ett långt tag innan han hittat rätt så mycket mossa så att han kunde lägga sig i. Noah kunde småstenar i mossan vilket gjorde vet väldigt obekvämt att sova men tillslut så lyckades han. Allt var svart tills någon hade öppnat en dörr och lite ljus hade smugit sig in. Noah öppnade dörren och stod helt plötsligt på taket i Empire States Building. «Vad i...» fick han ur sig innan han snubblade och föll ner. Han skrek och blundade men han kraschade aldrig i marken. Försiktigt öppnade han ögonen och såg en kvinna hålla i en pistol mot en man med gråsprängt hår. Han gjorde det dumma och kasta en sten mot golvet bredvid kvinnan för att få hennes uppmärksamhet. «SLUTA MED DET DÄR!» skrek han som om han förväntade sig att hon skulle sluta. «Stick härifrån grabben! Annars är du död du med!» hotade hon och drog fram en pistol från fickan. Noah gjorde nog ett av de dummaste sakerna i hela sitt liv genom att inte lyssna på kvinnan, istället så sprang han mot mannen och försökte stå i mellan de. «Snälla! Du behöver inte...» Mer han hann aldrig säga innan kvinnan sköt honom. Noah vaknade upp med att se en massa människor stod framför honom. Det var säkert flera 100 som hade vänt sin blick mot honom och han kände sig lite nervös. «Ehm… vilka är ni?» frågade han och kände sig lite oartig fast det var ju de som hade stirrat på honom. «Hur ska vi säga det här på rätt sätt...» sade en man som verkade vara 30 år och hade redan gråa hårstrån. «Det finns inget rätt sätt. Det är bara att säga det.» avbröt en gammal kvinna som måste ha varit 50 år. «Vi är du i dina gamla liv och vi vill bara att du ska veta innan du börjar uppdraget att du inte är ensam.» Han stirrade förvirrat på de. Var det här bara en galen dröm eller var det här på riktigt? «Ja, pojk. Det här är på riktigt. Det är bara nisserådet som känner till det här och hållit det hemligt.» En annan kvinna som såg ut att vara något med 70 log trött mot honom. Hade han verkligen sett ut sådär en gång i tiden? Han märkte att han stirrade och vände bort sin blick. «Vi ville se om du var tillräckligt god för det här uppdraget och det verkar du vara.» Det blev ett rätt så kort kapitel men de blir antagligen längre på helgerna. Emma skrev lite i början  6 dec, 2017 07:28 |
Borttagen
|
BRAAA!
6 dec, 2017 07:39 |
|
Annie Lupin
Elev
|
Skrivet av Borttagen: Haha tack!BRAAA! 6 dec, 2017 07:44 |
|
Velleity
Elev 
|
SUPER!
 
6 dec, 2017 08:15 |
|
catradora
Elev 
|
Jättebra x)
6 dec, 2017 08:52 |
|
Borttagen
|
Toppen!
6 dec, 2017 09:42 |
|
LunaLovegood123
Elev 
|
December 7: Nordpolen
Eira vaknade av att höra ett kvittrande. Långsamt öppnade hon ögonen och stängde snabbt de igen när hon fick några solstrålar i ögonen. Det var ju inte så att hon var någon morgonnisse men det var nog en bra idé att starta uppdraget nu. Snabbt som tusan så ställde hon sig blint upp och öppnade ögonen när hon kände att det var skugga. Eira vände sig om och såg att Noah fortfarande sov. Kanske så skulle hon väcka honom. Hon började le och gå mot människan när han plötsligt satt sig käpprakt upp och flämtade. «Hade du en gridröm?» frågade hon. «Gridröm?» frågade han förvirrat. De är till och med hemska på att förstå saker också, tänkte hon irriterat och la till det i sin hemsklista. «Det är när man har en hemsk dröm. Vi kallar det gridröm för att vi tänker på den onda tomten som kallar sig för Grin da Gah men hans smeknamn är Grigah.» «Åh, nej. Jag brukar vakna så», sade han och Eira såg att han direkt ljög. En snäll och normal nisse skulle nog inte bry sig men nu var hon inte någon direkt snäll nisse så hon gav honom en irriterad blick. «Vi är nu i ett uppdrag. Så berätta nu vad du drömde om! Det kan vara viktigt!» Noah rodnade. «Jag drömde om att jag hade haft andra liv och det var människorna som hade hjälpt nissarna att besegra den där Gah snubben», svarade han. «Jag har varit en gammal kvinna!» Eira började gapskratta, « Du? En gammal kvinna?» hon kunde inte föreställa sig det. «Säg inte att du tänker börja kalla mig för tant!» Han la snabbt sin hand mot munnen när han hade insett sitt misstag. Hon flinade « Tack för idéen tant,» han facepalmade. « Du kommer aldrig glömma det här va?» hon skakade på huvudet och gick bort till renarna. « Är ni redo att flyga?» de sparkade i marken, som för att säga. Självklart, vi är redo för allt. « Tant, det är dags att dra,» ropade hon, Noah kom gåendes och himlade med ögonen « Julgranen, jag är ingen tant.» « Och jag är ingen julgran, så nu var det avklarat. Sätt dig i min släde så vi kan komma iväg någon gång.» Han såg tveksamt på lådan som han tänkte hur båda skulle få plats. Han satte i ner och Eira satte sig precis framför så hon kunde styra släden. « Hoppas du inte är åksjuk. IVÄG!» skrek hon och skrattade när vinden piskade henne i ansiktet, hon vände sig om och såg på Noah som såg lite grön ut i ansiktet. « Ska du spy så spy då på sidorna,» hon visste inte om han hörde med tanke på att vinden fångade upp de flesta av orden. Han hade inte hört henne för han spydde på hennes rygg. Om lådan inte hade varit trång så skulle hon vänt sig om och gett honom en örfil och skällt ut honom men nu gick det inte. «JAG SA JU ÅT DIG ATT DU SKULLE SPY PÅ… » hon hade slutat mitt i sin mening för att hon fick en fluga i halsen och försökte hosta upp den men den hamna i magen. «Vid alla hemska saker!» utbrast hon och försökte hålla kontrollen över renarna. De höll på att förlora höjd, det märkte hon. “ Upp!” skrek hon skrämt, marken var farligt nära nu och när som helst skulle de slå rakt i den. Lyckligtvis verkade renarna förstå var som pågick för de flög åter upp igen. När hon kände att de hade någorlunda kontroll vände hon sig om mot Noah. « Va fan tänkte du med? Din idiot, du kunde fått oss dödade!» Hon såg sig omkring, de var nära nu. Hon kunde känna det, kraften från Nordpolen började stråla in i henne igen. Kraften alla nissar kunde känna, den gav dem lite av magin de använde för att bygga alla leksaker. « Min hjärna!» skrek han tillbaka men överröstades av vinden. « Är det möjligt att tänka med något man inte har Mr Tant?!» sa hon och försökte låta förvånad. « Rudolf, Comet, kan ni gå ner någonstans där vi inte syns?» ~Tidshopp~ Eira såg sig omkring på platsen där de hade landat. De var på Nordpolen det kände hon men var visste hon inte. Magin kändes starkare här, mäktigare. Mer svårt hanterlig. « Är de här Nordpolen?» Noah hade äntligen klivit ur släden. « Jag vet faktiskt inte.» Sorry för kort, men varken ally eller jag hade direkt någon inspiration. 7 dec, 2017 07:08
Detta inlägg ändrades senast 2017-12- 7 kl. 08:35
|
|
Annie Lupin
Elev
|
Emma du kopiera två gånger ock gjorde inte någon stor text.
7 dec, 2017 07:24 |
|
Velleity
Elev
|
Bra!
7 dec, 2017 07:54 |
|
catradora
Elev
|
Najs cx
7 dec, 2017 21:23 |
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen