Daughter of a death eater (SV)

Tänkte på hennes tvillingsyster! Blandade nog ihop namnen bara ( och att de var tvillingar, inte att ena var yngre), förlåt ♥ Längtar redan till fortsättningen ♥

Jätte bra
Längtar tills nästa!

Hej!! Tack för alla fina kommenterar! Sorry för att det var så långt mellan dessa två kapitel men jag har haft det super stressigt i skolan men nationella prov o.s.v.
Anyways, här är kapitlet

Kapitel 13

Med röda täcken omsvepta runt omkring mig och mina nya rumskamrater runt mig i sina sängar borde det egentligen inte vara något som skulle kunna få mig att stanna vaken. Men ändå låg jag klockan halv ett på natten och hade inte kunnat slappna av tillräckligt för att få mig att sjunka ned i den djupa dvala som mina rumskompisar redan gjort.

Det var som om det var bränt in i kroppen på mig. Den blicken Malfoy gav mig efter middagen. När jag hamnat i Gryffindor. Varför skulle han bry sig? Vi hade pratat max två gånger, och ingen av gångerna hade vi varit särskilt trevliga mot varandra. Jag måste verkligen sluta älta det här nu.

En bra sak som hänt idag var att Seamus och Dean var snälla mot mig. Även om jag inte hade pratat med dem så länge så hade vi hunnit bytta många skratt under middagen. Jag vet inte riktigt varför men något sa till mig att dessa två inte var som killarna på min förra skola. Att dem här två kunde man lita på och faktiskt vara vän med.

Det var högljudda skratt som fyllde mina hörselgångar och fick mig att vakna. Jag hade bara sovit i typ tre timmar och just när jag höll på att somna om var det en ljus röst som väckte mig på nytt.

”Hallå? Ska du med eller?” tjöt en av tjejerna som presenterat sig som Lavender igår. Jag tittade mig yrvaket omkring för att finna hon och Parvati stå framför min säng fullt påklädda i sina skoluniformer.

”Uhm..öö..va?” svarade jag nyvaket och började resa mig för att kunna byta om.

”Ska du med till frukosten?” Svarade Parvati mig och krokade arm med Lavender.

”Seamus och Dean väntar i uppehållsrummet” la Lavender till och ryckte till med nacken så att hon skakade av sig det blonda lockiga håret från axlarna. Jag nickade och medans dem gick ned till uppehållsrummet för att vänta tillsammans med Dean och Seamus så slängde jag på mig mina kläder och kammade håret.

Lavenders skratt ekade över salen och hon vek sig över bordet av skrattatacken. Jag flinade lite. Så roligt hade faktiskt inte skämtet som Seamus precis dragit varit. Parvati som satt på min vänstra sida skrattade också men jag misstänkte att det mest var för att Lavender eller ”Lavi” som Parvati envisas med att kalla henne inte skulle verka konstig om hon skrattade själv.

Enligt mitt armbandsur var klockan bara kvart över sju när dörrarna öppnades och tre mycket väl igenkända ansikten steg in i salen. Men ens tystnade Seamus och kollade mot porten, när den mörkhåriga pojken och hans två vänner styrde sina steg emot Gryffindorbordet.

”Min mamma säger att han och Dumbledore tänker störta ministeriet” viskade Seamus och lutade sig närmare oss. ”Hon säger att han hittade på det där med ni-vet-vem för att folk börjat tröttna på honom, att han ville ha mer uppmärksamhet”.

Jag kollade mot Harrys håll när han precis satt sig bredvid Neville en bit längre bort på bordet med Ron och Hermione mittemot honom. Det verkade inte, utifrån platsen jag satt på, som om denna pojke med mörkt hår och gröna ögon, som bar ett par runda glasögon och hade ett blixtformat ärr i pannan skulle ha tankar på att störta trolldomsministeriet.

”Men vart har hon hört det?” frågade jag. Tydligen var det inte rätt tidpunkt att vara skeptisk till Seamus ord för Lavender gav mig en mörk blick i det ögonblicket jag avslutat min mening.

”The Daily Prophet såklart” fräste Lavender och flyttade sig lite, nästan omärkbar närmare Seamus.

”Hur kan hon veta att the Daily Prophet har rätt då?” frågade jag men ångrade mig så fort jag yttrat orden.

Igen runt mig valde att svar på frågan utan fortsatte att knapra i sig sin frukost i tystnad.

Den tystnaden bröts dock snabbt av att Professor McGonnegall kom gående längst med bordet och delade ut scheman till höger och vänster.

”Miss Barkley?” sa hon med en frågande ton.

”Öhm…Ja?” Sa jag medan jag tog en klunk pumpajuice. ”Professorn” Tillade jag hastigt.

“Du fick ett brev under sommaren ellerhur? Angående ditt val av ämnen inför den kommande terminen?”

”Ja…Ja det fick jag”

”Stämmer det att du valde Skötsel och vård av magiska djur, forntida runskrift och talmagi?”

”Ja, det var dem jag fyllde i” svarade jag så artigt jag kunde.

”Bra, då har du ditt schema här” hon räckte fram en bit av pergament och delade ut varsitt till Lavender, Dean, Seamus och Parvati.

”Jag fattar inte att du inte valde spådomskonst?!” utbrast Parvati så fort McGonegall var utom hörhåll. ”Vår lärare där, professor Trelawney, hon är fantastisk!” Vid dem här orden bröt Seamus ut i en tyst skrattattack. Som han kvävde med handen för munnen.

”Hrm!”

Seamus stelnade till och vände sig om mot McGonegall som återvänt till vår del av bordet.

”Jag glömde, någon måste visa Miss Barkley runt tills hon kan hitta själv” hon tog en paus och fortsatte: ”efter som Mr Finnigan tycks ha så roligt har han säkert inget emot att assister Miss Barkley” Seamus ryckte på axlarna.

”Men professorn!” avbröt Lavender. ”Seamus har spådomskonst med oss första lektionen, och Eden talmagi, vore det inte bättre om någon annan visade henne dit så att han hinner?” Hon la huvudet lite på sned, som en treåring.

”Miss Brown, jag ska meddela Professor Trelawney om att Mr Finnigan kan komma sen till hennes lektion, du behöver inte oro dig” svarade McGonegall.

”Men…men” började Lavender men McGonegall var redan borta. Hon suckade. Och kollade ned i maten.

Efter att vi gått upp till sovsalarna för at borsta tänderna och vinkat hejdå till dem andra följde jag efter Seamus mot det håll som jag förmodade att talmagisalarna låg.

”Hur verkar Hogwarts hittills?” frågade han och saktade sin fart lite för att jag skulle hinna med.

”Det är väll bra, antar jag”

”Du…” han stannade och tittade på mig. ”Ignorera Lavender, hon är alltid sådär…”

”Lättretad?” föreslog jag och log lite mot honom.

”Ja” han skrattade till. ”Men ignorera henne bara”

”Jag trodde ni var… du vet” sa jag och hade inte märkt hur vi sakta hade börjat gå igen.

”Nej… Nej absolut inte” sa han och stannade till igen. I den här takten kommer vi fram till talmagisalen lagom till jul.

Klockan som ringde in till lektion dånade över skolan fick han bråttom.

”Kom!” ropade han och drog med mig innan han började springa.

”Vad händer?” ropade jag efter honom.

”Klockan ringer in för lektion och min lektion är i andra änden av Hogwarts så vi måste skynda oss!” ropade han tillbaka och ökade takten.

När jag fem minuter senare flåsande slog mig ned på en av dem slitna trästolarna och plockade fram mina talmagiböcker hade jag tid att tänka på det Seamus sagt. Från min synvinkel hade det verkat som om han och Lavender hade… något.

AWESOME KAPITEL!
Haha, Lavendel försöker få Seamus uppmärksamhet *wink wink*

Super!

Följer, jättebra!

Superbra!

KAPITEL!!!! Åh vad jag längtat ♥

Läst nu och det var skitbra precis som jag förväntade mig!!!! Jag ääääälskar hur du låter karaktärer som inte är med så mycket, få ta större plats. Jag gör ju likadant själv och ÄLSKAR DET. Du gör det ju dessutom skitbra, det gör ju inte saken värre precis hihi. Åh lilla Lavender är svartsjuk...aldrig gillat henne eller Parvati. Du Hbeskriver dem exakt så som jag själv skulle göra. GRYMT KAPITEL!!!

Det gör inget att det dröjer lite emellan dem. Då hinner man ju längta!!

Hej hej, förlåt för att jag inte har uppdaterat på typ hundra år men jag har haft det superstressigt med sista veckan i skolan imorgon ska jag åka ned till Göteborg och fira jul vilket är ca 5 timmar från där jag bor så då kommer jag ha massa tid att skriva. Så ett kapitel kommer komma någon gång under helgen.

PS Jag kommer behöva kommentarer för att kunna lägga upp ett kapitel.DS

Haha, det gör inget. Som jag sa tidigare att det blir mer spännande om man lägger ut kapitlen en gång åt gången
Kul att du ska fira i Göteborg!
God jul!