Feminism för feminister

Jinx

Tråkigt om du inte känner dig helt förstådd av oss här.. Men jag måste ändå säga att jag håller med TheHeirOfSlytherin att du ska inte behöva ändra på dig och vad du tycker om för feminismens skull, utan gör det för dig själv iså fall. Om du är osäker på om du gör de val du gör (pojkvän, poledance, smink/hudvård etc) för att du verkligen VILL göra dem så kan du ju testa dig fram och se om det skulle kännas bättre att göra andra val? Det måste ju vara okej att experimentera med olika saker och se vad som passar en bäst. Skulle det inte vara lika mkt skönhetshets överallt så skulle jag antagligen gå utan smink oftare.. det kan jag helt ärligt erkänna.. och det känns ju lite sådär. =/ Men samtidigt så tycker jag om att fixa till mig också då och då.

Håller dock med om att den där grejen med Emma Watson känns lite.. ja. Hon kanske vill visa upp sin kropp på det sättet, men nog måste normer/samhällets strukturer ändå ha påverkat henne till det även om hon aldrig skulle erkänna det ens för sig själv? En man skulle inte gjort på samma sätt.

Angående en eventuell framtida dotter så är det ju svårare för jag håller med om att barn gör som föräldrarna gör, inte som de säger.. Klart skulle en sån sak oroa mig också om jag någon gång får en dotter. Men håller ändå med om att man inte kan skydda sitt barn ifrån allt. Ge henne möjligheter att välja vad hon vill göra, men valet måste ju vara hennes egna.

Jag vet dock inte om jag håller med att män inte skulle göra på samma sätt. Ett exempel är ju Justin Bieber som har poserat i endast kalsonger på ett flertal tidningsomslag. Jag håller med om att det är fullt möjligt att Emma Watson blivit påverkad av samhället, men det är även fullt möjligt att hon, som hon sa i intervjun, bara tyckte att det var en befriande upplevelse.

Visserligen finns det säkert män som gör så också, men det är väl liksom mer "väntat" att se en kvinna visa upp sin kropp på det sättet. (?) Anledningen till att jag blir lite tveksam till kvinnliga kändisar (eller kvinnor över huvud taget) som poserar lättklädda i media är ju för att kvinnokroppen fortfarande sexualiseras mkt mer än vad mäns kroppar gör.
Lättklätt säljer ju, och visst kan Emma Watson se det som ett feministiskt statement - något befriande och något hon gör för att hon är stolt över sin kropp. Men å andra sidan så är det ju ändå bilder som påverkar unga tjejer.. De ser henne posera med lite kläder och tänker att aha, det är sådär jag borde se ut? Kanske hon inte vill anses som pryd och tråkig? Men samtidigt så ska hon ju få visa upp sin kropp om hon vill det. Det är ju hennes val liksom.

Jag säger inte att du har fel, jag menar bara att det är klurigt det där. =)

Jag håller absolut med dig, det är ett stort problem att feminina kroppar fortfarande sexualiseras, och det finns ju säkert tyvärr en risk att folk som inte visste kontexten till Emmas bild tänkte att hon gjorde det för att tidningen skulle sälja, eller något liknande. Samtidigt så tycker jag inte att en ska behöva begränsa sig själv (t.ex. behöva ta på sig mer kläder i det här fallet) bara för att vissa ser på feminina kroppar som objekt eller något enbart sexuellt.

Jag tror detta är ett problem som tyvärr kommer ta tid att lösa, men jag känner (och hoppas) att ju mer vi går ifrån att använda feminina kroppar för att sälja, eller för att de ska vara sexiga för den manliga blicken, och ju mer vi går mot en värld där folk med feminina kroppar kan visa upp sin kropp för att de vill det, desto mindre kommer feminina kroppar att sexualiseras.

Citerar originalet snarare än alla svar, för känner att det stack iväg lite.

Känner igen problematiken. Det är ju inte heller en rent feministisk problematik - "är du vegetarian? Varför inte vegan?" o dyl. är exakt lika vanligt - och det är alltid svårt. Jag förstår dina tankar, för jag tänker likadant. Håller man med om grundpremisserna är det trots allt där man hamnar. Men någonstans måste man också fråga sig själv "vilket är mitt ansvar?"

Alltså, för att förtydliga. Om någon håller en pistol mot mitt huvud och tvingar mig att göra något dumt så skulle nog ett mycket litet antal hävda att det var mitt fel. Konsekvenserna att vägra "godkänner" mitt handlande, så att säga.

Jag köpte nyligen en bostadsrätt. Jag hade ångest i flera veckor. Jag är sjukt emot bostadsrätter, och anser att det bara är ett sätt att fuska sig fram i kön. Men med en bostadsförmedling som snittar 13 år för ett förstahands... Vad ska man göra liksom? Bo på gatan i protest? Betala 16000 i månaden för en andrahandslägenhet med hyra på 4000 (om man överhuvudtaget får tag på någon)?
Någonstans måste man kompromissa.

Om man är galet revolutionär och lyckas ignorera alla krav samhället (och en själv, påverkad av samhället) ställer - grattis! Du är asgrym, och jag tycker du är ascool. Men det innebär inte att det ska läggas någon skam på de som inte klarar det. Kan man ens säga att det finns ett patriarkat om man kan 'välja' att inte bli styrd av det?

Om man bara skulle kunna kliva över normerna så hade de liksom inte riktigt varit ett problem till att börja med.

Radikaler pushar gränser, men det är hos den apolitiska mamman som väljer att köpa blå kläder till sin dotter som förändringar verkligen sker. Jag kan inte vara längst fram. Det är inte jag. Jag skäms över det hela tiden, men jag kan inte bygga mitt liv på vem jag vill vara snarare än den jag är.

Aydane, tack för det svaret! (Och tack till alla andra också förstås, men det har jag redan skrivit). Det kändes lite bättre efter att jag läst det. Tror att alla de här tankarna eskalerade av två bekanta till mig, som jag verkligen ser upp till som personer, men som också uttrycker sig rätt radikalt (om än inte direkt riktat till mig). Jag nämnde allt det här som jag tänkte på inför en annan person som känner de här människorna lite, och sedan dess så känns det som att hon liksom försökt ge mig deras bekräftelse, genom att nämna positiva saker de sagt om mig och så vidare. Det handlar väl också om att jag behöver förlikas med tanken på att vissa inte kommer tycka att jag alltid gör de bästa valen, men att de fortfarande kan se mig som en genuint bra person. Och någonstans tänker jag väl fortsätta försöka pusha gränser, men jag skulle aldrig döma någon annan så hårt för de här specifika livsstilsvalen, så varför skulle jag lägga en så enorm press på mig själv?

En väldigt intressant video! Kommer definitivt använde en hel del av de här argumenten i framtida debatter

Ååh, Kat Blaque är verkligen awesome!

Tycker att hela situationen med Paolo Roberto säger något. Det finns en hel del myter kring det här med sexköp - att det skulle vara en viss "typ" av män som gör det, män som inte får ligga, har det svårt socialt (har ibland även läst en del grovt funkofobiska grejer som att det är enda sättet för män med funktionshinder att kunna få ha sex) etc. Det här gör det så uppenbart att det inte handlar om det. Paolo har fru och utöver det skulle han säkert kunna få till det även utanför äktenskapet utan att betala för det. Jag tänker att det visar att det handlar om så mycket mer än sex. Det handlar om att få äga en annan människa.

Handlar nog nästan endast om kvinnosyn skulle jag tro. Vill bara kräkas