Somewhere only we know - Scorbus/Drarry (SV)

vad bra

Okej längtar då

Så, nu är jag tillbaka igen! ^^
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Kapitel 21.

Albus perspektiv

Klockan var två på natten och Albus var fortfarande vaken. Han låg på sin säng med en halvsovande Scorpius lutad mot sin bröstkorg. Han tittade på honom och log. Lite senare kom Joseph insmygande i förhoppning om att inte väcka någon.
"Ni två ser ut att ha haft kul här", sa han. "Tack för lånet." Han ställde bandspelaren bredvid sängen.
"Det var så lite så", sa Albus. Joseph satte sig på golvet.
"Ni missade slutet av festen, speciellt du Albus."
"Vad har jag missat?"
"Tja din syrra hade lite kul", började Joseph. "Hon och Isac började hångla. Och nu är dom ihop." Albus satte sig genast upp. Scorpius hade inget annat val än att sätta sig upp han också.
"Du skämtar? Han kommer såra henne! Enligt vad Bea har sagt iallafall."
"På tal om Bea", sa Joseph och tittade på Scorpius. "Hon var lite upprörd över att du försvann så tidigt."
"Varför det?" sa Scorpius förvirrat.
"Det trodde jag du hade listat ut", sa Joseph. "Hon är jättekär i dig." Jag visste det, tänkte Albus. Innan Scorpius hann svara så kramade Albus om honom.
"Min!" sa han med en mördande blick mot Joseph.
"Jag vet, chilla", sa Joseph. "Jag talar bara om så ni vet." Albus visste inte vad som var värst. Att Lily var ihop med Isac eller att en av hans nya vänner ville ha hans pojkvän.

Harrys perspektiv

Harry hade tagit ledigt från ministeriet för morgondagen och ikväll skulle han hem till Draco. Han hade inte räknat med att stanna länge, utan bara prata. Han transförerade sig hemifrån och stod utanför Dracos hus. Han knackade på dörren och Draco öppnade.
"Hej. Välkommen", sa han och släppte in honom. Dom gick in i köket. "Får det lov att vara lite eldwhisky?"
"Ett glas bara. Jag tänkte inte stanna så länge", sa Harry.
"Det är som det brukar låta", sa Draco samtidigt som han hällde upp eldwhiskyn. "'Ett glas och sen går jag', och nästa sekund har man däckat."
"Jag menar det", sa Harry. "Ginny vet inte ens om att jag är här."
"Är allt som det ska mellan er?"
"Inte riktigt." Dom gick in och satte sig i vardagsrummet. "Jag tror hon har börjat misstänka saker."
"Om vadå?" sa Draco som såg ut att veta exakt vad han menade. Harry visste inte hur han skulle få fram orden.
"Att jag... Hade du någonsin känslor för Astoria? Förlåt. Jag menade inget illa."
"Det är okej. Ja. Det är klart. Annars hade jag ju aldrig gift mig med henne." Draco hällde upp mer eldwhisky i sitt glas. "Ska du ha mer?"
"Okej då", sa Harry. "Bara ett till." Dom återgick till samtalsämnet.
"Du älskade aldrig Ginny, eller hur?" sa Draco. Harry skakade på huvudet. Han kände att han blev mer och mer ärlig för varje klunk han tog.
"Jag ville bara gå vidare, men det var ju dig jag ville ha." Draco log.
"Är det därför du har kommit hit? För att tala om att du vill ha mig tillbaka."
"Det jag menar är att ibland önskar jag att vi försökte igen. Efter kriget."
"Då gör vi det nu", sa Draco och kysste honom. Harry kunde inte koppla vad som precis hände. Det kändes både bra och fel på samma gång.
"Våra söner då?" sa Harry.
"Vad spelar det för roll?" sa Draco och kysste honom igen. "Bara för ikväll."

Nästa morgon vaknade Harry upp med en extrem huvudvärk och illamående. Han satte sig upp och sträckte efter sina glasögon. När han satte på sig dom insåg han att han var i Dracos sovrum och att Draco låg bredvid honom och sov. Det här händer bara inte, tänkte han och tog sig upp ur sängen. Han klädde på sig, tog sina saker och transförerade sig hem. Han hamnade i sitt kök och där stod Ginny. Hon såg inte så glad ut.
"Förlåt. Jag glömde bort tiden", sa Harry.
"Du kunde ha meddelat mig innan du drog", sa Ginny upprört.
"Jag var hos Draco. Han mådde dåligt och behövde prata. Sen drack vi och jag somnade." Harry insåg att det var en dålig bortförklaring. Ginny sa ingenting utan satte sig vid bordet och tog ett djupt andetag.
"Hur länge har det hållit på?" sa hon så lugnt hon kunde.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Måste säga att nu har jag kommit så långt att jag har börjat planera in en till Scorbus berättelse som jag ska skriva när den här är klar. Ni för hojta till om ni är intresserade! ♥

BÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄST!@!!!!!!!!

Jag är intresserad!! Bäst föresten

Kapitel 22.

Albus perspektiv

Veckorna gick och December hade redan glidit in. Om bara några veckor var det jullov och då skulle Albus åka hem.

Han och Scorpius satt och åt middag i stora salen och pratade om hur dom skulle klara sig utan varandra under lovet.
"Jag skriver till dig. Så många brev Willy orkar bära", sa Albus.
"Det skulle räcka till en bok", sa Scorpius.
"Du och dina böcker", skrattade Albus.
"Albus", hörde han bakom sig. Han vände sig om och där stod James och Lily. För engångsskull såg James seriös ut. "Har du tid en stund?"
"För vadå?"
"Vi har en sak att berätta", sa Lily. "Men vi vill inte att du får reda på det här."
"Kan vi mötas i biblioteket sen?" sa James.
"Okej. Vill ni att jag kommer ensam?"
"Det är nog bäst så", sa James. "Vi ses sen." Dom gick iväg. Albus blev orolig över vad det kunde vara. Hade det hänt något?

Scorpius gick till uppehållsrummet medan Albus gick upp till biblioteket. På vägen dit kände han sig nervös. Det måste ha med mamma eller pappa att göra, tänkte han. Varför skulle det annars vara Lily och James som meddelar det? Vad som helst kunde ha hänt. Vissa saker fick han rysningar av att tänka på. När han kom fram till biblioteket såg han sina syskon som väntade. Det tog en stund tills någon av dom sa nånting.
"Det är från pappa", sa James och höll fram ett brev. Med en halvt darrande hand slet Albus åt sig brevet och läste det. Det var inte alls något av det han hade förväntat sig. Han kände inget annat än ren besvikelse när han hade läst klart det. Han tittade på Lily och James utan att någon sa nåt. Han skrynklade ihop brevet och slängde det i golvet och kutade iväg.
"Albus!" ropade James. "Vi kan väl prata om det här?" Albus ignorerade honom.

Det första han gjorde när han kom till uppehållsrummet var att riva fram en bit pergament och sätta sig vid skrivbordet för att svara på brevet.
"Hur gick det?" sa Scorpius nyfiket.
"Åt helvete", sa Albus utan att titta på honom. Scorpius tog en stol och satte sig bredvid honom. Han försökte få ögonkontakt.
"Hur är det? Har det hänt något?" Albus tittade på honom. Han tyckte det var lika bra att bara säga det rakt ut.
"Mamma och pappa ska skiljas."
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Nu kan man säga att vi är halvvägs in i storyn. Så hur tror ni det kommer gå? Tror ni dom kommer få reda på sanningen?

Spännande

Spännande!!!!

Jag tror det för James Albus och Lily är väldigt nyfikna så nu börjar det bli superspännande xD

Längtar redan efter nästa!!

I något kapitel så frågade du om vi typ var här för Drarry eller Scorbus. Jag är mest här för Drarry, mer Drarry åt folket haha.

Så Amazing!! Du äger så mycket! Fast jag undrar vad J.K skulle tycka...