Månsystrar

Såå braaa!!!!!!!!!!

Sååååå, bra!
Blev överlycklig när jag såg att det kommit ett nytt kapitel

Taaack!! Och det kommer mer, snart!



Tack!! ♥



Tacktacktack!!! ♥

SÅ MEGAAZUM!!!!!!! (Jag har inte kommenterat på ett tag men läser fortfarande).

Tack!!



Aw, Taaack! Jag blir så glad ♥



Tacktack!!!

Bra! Men försök beskriva liiiiite mer!

Tack! Och jag ska beskriva lite mer, älskar att beskriva, men kanske har glömt det litegrann i de senaste kapitlen .
_______

EDIT: Om några kommenterar kommer kapitel sju strax!!!!!!

Meeeeeeeeeeeeeer!

Moreeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee

Nu kommer nästa kapitel! Tack för era fantastiska kommentarer! ♥ ♥ ♥


Kapitel 7

Morgonen därpå vaknade Ly med en känsla av att det här skulle bli en väldigt bra dag. Hon skuttade snabbt upp ur sängen och gjorde i ordning sig.
Efter ett tag trippade hon ner för den långa branta trappan ner till vardagsrum, kök och matrum. Hon var iklädd en vacker mörkrosa sammetsklänning med stora sidenpuffärmar på båda sidor, dagen till ära. Hennes hår hade hon flätat i två långa tjocka flätor som nu låg utför hennes slanka rygg och glänste.
Hon sjöng lite halvhögt medan hon slog sig ner vid matbordet och högg in på sina gyllenbruna frasiga våfflor.

När hon hade ätit upp smög hon ut på en promenad, hennes föräldrar märkte ingenting.
Hon gick förbi skogar, bäckar, sjöar, ängar och åkrar, hela tiden log hon, fast svetten droppade från hennes panna och sammetsklänningen klibbade fast på ryggen. Hon kände sig så fri!

Efter ett tag slog hon sig ner på en klippa vid en stor klarvattenssjö. Hon knäppte upp sina svarta lackskor och slängde de åt sidan, drog av sig knästrumporna och plaskade ner sina svettiga illaluktande fötter i vattnet. Det var svalt och skönt.
Hon såg sig omkring, en stor sjö hade hon framför sig, med lövskog på båda sidor. Bakom sig hade hon en stor vild äng.
Ingen annan människa i sikte, bara hon och naturen. Fåglarna sjöng för full hals och trädkronorna prasslade silverklingande.
Hon lutade huvudet bakåt och slöt ögonen. Solen brände på hennes panna. Åh, vad hon ville kasta sig i det svala vattnet! Hon var så varm.
Hon drog plötsligt av sig sin klänning, sitt liv och underbyxorna, sedan slängde hon sig i det svala vattnet. Hon simmade runt och dök ner till botten och kollade på sjögröset och den fina släta sandbottnen. Det silkeslena vattnet smekte hennes varma kropp.

Efter ett tag hävde hon sig upp på klippan igen och satt där och soltorkade.
När hon var helt torr klädde hon på sig endast livet och underbyxorna. Resten bar hon under armen.
Hemfärden var mycket lättare än ditfärden. Brisen fläktade svalkande under hennes liv, de blöta flätorna gjorde kalla blöta fläckar på livet och allting var så underbart!

När hon var några meter ifrån slottet tog hon på sig resten av kläderna och gick in i slottet.
"Var har du varit?" sa Leonie ganska strängt.
"Jag har gått en liten promenad." sa Ly ursäktande.
"Jaså? Jaha."
"Mm, men inte så långt bort." Ly log mot sin mamma. Hon log tillbaks.
"Vad bra då!" sa hon.
Ly sprang upp till sitt rum och tog fram en blå glittrig bok som hon brukade skriva lite olika saker i. Hon använde den bland annat som dagbok då och då. Hon ville verkligen skriva om sin dag.
Hon slog upp en sida och började skriva;

"15 juli
Käraste blåa bok!
Idag har jag badat näck i en vacker klar sjö. Du kan inte ana hur härligt det var!
Jag gick en lång promenad. Jag blev svettigare och svettigare, jag hade en sammetsklänning, förstår du, och den var så varm, så varm. Jag höll på att stupa av värmeslag. Men så hittade jag den där fina sjön och så badade jag.
O, så härligt!

Hej då!"