Rebecka

Okej. Jag är och jag svär på att jag är gamla 9 3/4. Jag kommer fortsätta!
Jag håller på med ett kapitel!

Jag tror på att du är gamla 9 3/4!! Jaaa, ett nytt kapitel!

SJUNDE KAPITLET
Jag kravlar upp på fötter och hjälper Tara upp.
”Vi måste vidare”, andas hon.
Jag nickar.
Will reser sig upp och står bredvid oss.
När vi börjar gå känner jag att vågen slitit bort min kraft.
Jag känner mig alldeles mör.
Vi kämpar oss ner för gatorna, hoppar över stupet och fortsätter inåt.
”Sch!” Viskar Tara.
Jag stannar mitt i steget och lyssnar.
”Vingar”, viskar jag.
Jag blir så chokad att jag inte kan röra mig.
Jag ser något som liknar jätte myggor komma susande mot oss.
Jag kan inte röra mig bara stirra på insekterna.
Jag grabbar hårt tag i Wills hand.
”Vad… vad är det?” Frågar han.
”Jag vet inte och jag tror inte jag vill veta det häller”, säger jag panikslaget och börjar springa.
Tara springer bredvid mig och Will.
Vi passerar en konstig gränd och störtar in på den.
Insekterna flyger förbi.
Jag trycker mig motväggen och väntar.
Efter ett tag går jag försiktigt ut.
”Vad var det?” Frågar Tara.
”Nånting, antagligen dödligt”, säger Will.
Jag ryser.
”Ska vi fortsätta då?” Frågar Tara.
Jag nickar.
Mina ben skakar när vi börjar gå inåt igen.
”Tänk, om det kommer något mer”, säger Tara.
”Då får vi vara beredd”, säger Will.
”Ja, de vill definitivt inte att vi ska gå dit i alla fall”, säger jag.
”Nej, om de hade velat det hade det antagligen inte haft några fällor eller hämtat oss med taxi”, säger Will.
”Ja, eller med limousine och kamera”, säger Tara och ler.
”Eller med flyg med 3D film i”, säger jag.
”Eller med en sådan”, säger Will och pekar på något.
Jag kisar med ögon mot ett plötsligt ljus som kommer närmare.
En kraftig vind blåser mot oss och får min jacka att nästan blåsa av.
”Vad är det för något?” Ropar Tara för att överrösta någon slags motor.
Varken jag eller Will hinner svara för ljuset, vinden och motor ljudet försvinner.
En stor svävare har landat.
De kanske verkligen vill att vi ska komma”, säger Will.
Det värkar som det.
”S-ska vi gå in i den?” Frågar Tara.
”Ja… jag antar det”, säger jag.
Som på beställning öppnas svävaren och en liten ramp glider sakta ner.
”Jag går först”, säger jag.
Jag drar fram pistolen och kontrollerar att den är laddad och höjer den medans jag sakta går inåt i den.
Will kommer upp på min högra sida och Tara på den vänstra. Båda har pistolerna höjda.
När vi kommer upp tittar jag mig omkring, ett trä bord med fem stolar står framför mig.
”Borde det inte vara någon här?” Frågar Tara.
”Ja, det borde det”, säger en röst som snabbt får mig att vända.
”Jo, du har rätt”
”Anne”, viskar jag.
Ja, Anne.
Jag höjer pistolen och siktar mot hjärtat.
”Ha, jag gillar ditt sätt Rebecka. Men vapen är inte tillåtna”, säger hon och ler.
Jag bryr mig inte och håller kvar pistolen.
”Jag sa lägg ner vapnet!” Skriker hon.
Jag håller kvar den.
”NER!!!”
Jag bryr mig inte. Hon kan inte bestämma det.
”Vakter!”
Två svartklädda män kommer fram och griper tag i mina armar och drar bort pistolen.

Superbra!
Vad ska hända nu?

Jag kommer inte att skriva mer på den här ffn.
Men jag kommer att fortsätta på Du kan rädda mig (THG) och kommer kanske att göra en ny.

Synd, den var väldigt bra men din "nya" är ju också jättebra! ♥

Va?

Du skrev att du skulle sluta skriva på den här och det är synd. Den "nya" = Du kan rädda mig är väldigt bra.

Åh, tack men jag kommer kanske att skriva en annan som inte är Du kan rädda mig (THG). m
Men ja kommer i sådana fall att fortsätta på Du kan rädda mig (THG)

Bra, och tagga mig gärna i så fall