Oblivion [SV]

jättebra kapitel!

bra!

Superbra kapitel!

Mega bra!!!

Bevakar, självklart. Jättebra. När kommer det mer? ♥

True Potterhead
Jag tänkte skriva lite nu, because i'm sick and jag har inga läxor eller prov for once lmao
Men jag vet dock inte när det kommer mer, men antagligen imorgon eller i övermorgon ♥

Krya på dig ♥ Men jättekul att det kommer mer!

Kapitel 8

”Vad har du för lektion nu?” frågade Alicia mig, vi stod intill väggen i en korridor där det kryllade av elever överallt. Jag, Alicia och Maddie hade precis haft örtlära, Olivia och Angelina hade däremot haft trollkonsthistoria.
”Eh…” Jag tog upp mitt vikna schema som jag hade i min ficka. Det tog nästan en minut innan jag hittade schemat för onsdagar.
”Ehm, jag har trolldryckskonst om tjugo minuter, efter det har jag lunch. Ni?” Efter några minuters feluppfattningar av deras scheman visade sig att Alicia också hade trolldryckskonst, men Maddie hade mugglarstudier.
”Vi ses på lunchen!” utbrast hon några sekunder innan hon försvann i massan av elever som rörde sig åt alla håll.
”Antar att vi också borde börja gå, Professor Snape kommer inte att bli glad om vi kommer sent till första lektionen.” Fastän jag inte hade någon aning om vem eller hur Professor Snape var så nickade jag till svar. ”Kom, den här vägen!” Jag började följa efter Alicia genom massan av elever som bara verkade bli tätare och tätare. Jag höll bra koll på Alicia som var någon halvmeter framför mig ända tills någon gick rakt in i mig och gjorde att jag tappade balansen, men personen drog snabbt sina armar runt min midja och lyckades fånga mig innan jag hann landa på det stenhårda och smutsiga golvet.
”Förlåt! Det var verkligen inte med mening, gick det bra?” sa den okända rösten, men jag hörde knappt vad personen hade sagt då alla fotsteg och andra röster resulterade i att ljudvolymen i korridoren var väldigt hög.
”Det är ok.” sa jag med en irriterad ton (inte för att jag var så irriterad, men det var en vana) och vände mig om för att möta personen som hade krockat in i mig. Han var lång, nästan lika lång som tvillingarna, och med sitt lagom långa hår, blåa ögon och riktigt definierade käkben var han lätt en av de snyggaste killarna jag hade sett på Hogwarts den lilla tiden jag hade varit där. Så fort han fick syn på mig så slappnade han – knappt märkbart – av och gav mig ett leende.
”Nu är vi i alla fall kvitt.” Jag tittade förvirrat upp på honom. Vad hade jag någonsin gjort till honom som gjorde att vi blev kvitt?
”Va?” Han gav ut ett litet skratt.
”Igår kväll i trapporna på väg upp till entréhallen gav du mig en riktig smäll när du råkade springa in i mig, jag förstår dock om du inte kommer ihåg, du såg ganska upprymd ut.” Och alldeles sådär kom det tillbaks till mig, jag hade sprungit efter tvillingarna och Lee upp till entréhallen och råkade springa in i en elev, som i efterhand tydligen råkade vara en av de snyggaste killarna jag någonsin hade sett.
”Oh juste, förlåt! Jag ville komma ifatt mina vänner.” skrattade jag nervöst. Han slog lätt med handen som att säga att det inte gjorde någonting.
”Ingen fara, som jag sa; nu är vi kvitt.” han log stort mot mig och jag kunde inte göra någonting annat än att le tillbaka. Han sträckte fram sin hand.
”Cedric Diggory, Hufflepuff.” jag tog hans hand och skakade den försiktigt.
”Willow Ericson, Gryffindor.” han nickade leende och samtidigt som han drog tillbaka armen blickade han ner på sin armbandslocka. Cedric svor tyst för sig själv och tittade sedan upp och log ursäktande mot mig.
”Jag måste gå, men det var trevligt att träffa dig, Willow Ericson.”
”Jag måste förmodligen också gå, och det var trevligt att träffa dig med, Cedric Diggory.” Han log mot mig en sista gång innan han vände på sig och började kämpa sig igenom
elevhopen. ”Försök att inte gå in i för många människor på vägen!” utbrast jag vilket gjorde att flera personer runt om mig gav mig udda blickar. Cedric vände sig mot mig och skrattade. ”Detsamma.” skrek han över ljudet i korridoren, sedan slukades han av massan av elever. Jag vände på mig och log stort för mig själv. Leendet bleknades dock bort snabbt när jag kom på att jag hade en lektion om troligen bara ett par minuter, och jag hade ingen aning var jag skulle.


12 minuter. Jag var 12 minuter sen när jag snubblade in i källarlokalen där jag skulle ha trolldryckskonst.
Efter min konversation med Cedric började jag gå åt det hållet jag hade sett Alicia gå åt och efter säkert fem minuter bestämde jag mig för att fråga en elev i min ålder om vägen. Eleven som gick i Slyterin nickade kort och beskrev hetsat vägen, vilket egentligen inte hjälpte mig så speciellt mycket då jag ändå lyckades gå fel minst tio gånger. Tillslut kom det fram ett spöke som föreställde en munk till mig som sa att han hade sett mig yra omkring i samma korridor i säkert tio minuter och frågade om han kunde hjälpa mig. Andfått frågade jag om var klassrummet för trolldryckskonst låg och han visade mig glatt vägen.
Jag stod still i dörröppningen ett tag och försökte att se så lite generad ut som möjligt då alla elever nu hade sina blickar fästa på mig. Längst bort vid en kateder stod det en man – troligtvis Professor Snape – som fundersamt tittade på mig med höjda ögonbryn. Fastän jag stod tio meter ifrån honom kände jag hur han strålade ut en slags bestämdhet som säkert kunde göra vem som helst osäker på sig själv. Jag hade stått i samma situation många gånger på Durmstrang, jag hade kommit sent till lektioner hela tiden, och även om jag försökte se ut som att jag inte brydde mig så kände jag mig mycket mer nervös än vad jag någonsin hade gjort i min förra skola. Med ens förstod jag vad Alicia hade menat när hon hade sagt att Snape inte skulle bli glad om vi kom för sent till lektionen. Snape tittade ner på sin kateder i en svart mapp som låg öppen, jag skulle gissa på att det var klasslistan, då han en stund senare sa;
”Jaså, Ms. Ericson. Så trevligt att du bestämde dig för att vara med oss här idag.” Hans röst var knappt högre än en viskning, men han verkade ha förmågan att utan ansträngning få alla att sitta tysta, så jag hörde honom klart och tydligt. Jag stod fortfarande helt still vid dörröppningen, och hade ingen aning vad jag skulle göra. Snape tog blixtsnabbt fram sin stav och viftade den med en kvick rörelse mot mig, och stel av skräck stod jag och väntade på smärtan, men istället hördes bara ett pang. Han hade stängt dörren bakom mig. ”Vad väntar du på? Sätt dig ner så jag kan fortsätta lektionen.” Jag nickade kort och tittade mig snabbt omkring i salen. Alicia satt vid ett bort åt vänster, och vinkade försiktigt dit mig. Jag andades tyst ut och tog en plats bredvid henne.
”För en sekund där trodde jag att du skulle dö.” viskade hon och jag skrattade lätt.
”För en sekund där trodde jag exakt samma sak.”
”Var tog du vägen? Jag tittade bak när jag hade kommit fram bara för att se att jag hade pratat med tomma luften hela vägen hit. Alla måste tro jag är helt galen eller något!” jag gjorde mitt bästa för att hålla tillbaka ett skratt då jag såg hur Snape kastade en blick åt vårat håll.
”Vi tar det sen.”

Lektionen gick extremt långsamt. Med Snape som utstrålade lika mycket munterhet som en död kalkon och med Fred och George som satt några rader bakom mig och då och då fick skrattattacker som gjorde att hela lektionen avbröts och som fick Snape att bli rasande och sedan börja om helt från början igen, var det en av de långtråkigaste lektionerna jag hade varit med om på länge (fastän Fred och George då och då fick ur sig ganska så bra kommentarer.)

”Ms. Ericson.” lektionen hade precis slutat och alla elever höll nu på att plocka undan sina saker. Jag var en av de sista kvar då jag hade tappat alla mina pennor på golvet, tack vare en Slytherinelev som hade gått in i mig, och behövde plocka upp allihop. Som tur var hjälpte Alicia mig, men även hon var nära utgången nu då hon var extremt hungrig och så fort hon hade tagit upp den sista pennan hade hon rusat mot dörren.
”Ja?” frågade jag och tittade nervöst upp på Professor Snape som nu stod mittemot mig. Sekunden jag tittade upp på honom spärrades hans ögon knappt märkbart upp och det såg ut om att han hade blivit slagen i ansiktet för två sekunder innan hans ansikte snabbt återgick till den normala, bistra minen.
”Jag skulle bara påminna dig om att inte vara sen till lektionerna. Du hade tur den här gången, och nästa gång jag hör dig och Ms. Spinnet prata när jag pratar kommer ni inte komma undan det lika lätt som idag.” hans röst lät inte längre som den hade gjort på lektionen, den var ostadig, och gällare, och den gjorde mig ännu mer obekväm än den vanliga tonen han hade.
”Det kommer inte att bli en nästa gång, det kan jag försäkra dig om.” sa jag, och blev själv förvånad över hur bestämd och säker jag lät. Snape granskade mig i någon sekund innan han kort nickade och sedan gick bort till sin kateder igen. Utan att tänka tog jag snabbt upp mitt material och började snabbt gå mot den öppna dörren. Jag andades ut när jag hade gått någon meter, glad att lektionen var över och att jag äntligen hade lunch. Jag såg tre gestalter i slutet av korridoren, den kortare hade fått syn på mig och vinkade dit mig.
”Snape ville prata med dig och du lyckades komma ut ur klassrummet oskadd? Vad hände?” Jag himlade med ögonen åt Alicia och tittade upp mot Fred och George. ”Du borde ställa en sån fråga till de där två. Jag har aldrig någonsin sett en lärare bli så irriterad på några elever som Snape blev på er idag.” De flinade båda ner på mig, men det var Alicia som svarade.
”Ganska säker på att Snape gav upp på att få dem att lyda honom sedan deras första år.” George ryckte på axlarna och gav ut ett tyst ”sant”, och började sedan följa efter Alicia som hade börjat gått längre bort i korridoren. En sekund senare utbrast hon; ”Men vem bryr sig om Snape, kom nu, det är lunch!”
__

Jag vet att allt verkar väldigt osammanhängande just nu men jag lovar att jag faktiskt har en plan hahaahaha,
Vad tyckte ni? Vad gillade ni om kapitlet? Vad gillade ni mindre? Vad vill ni ska hända? Vad tror ni kommer hända? KOMMENTERA I WANT TO KNOW UR OPINIONS

FRUKTANSVÄRT BRA ♥

Jag gillar verkligen Willow som karaktär, hon känns väldigt trovärdig och verklig, inte alls så puttinuttigt gullig som påhittade tjejer i ff:s blir ibland.
Att du sedan har lagt till tvillingarna höjer ju bara nivån av awesomehet.

Och nu började jag shippa Willow med Cedric. Sitter och försöker komma på shipnamn till dem - Wildric, Cedlow? Jag hoppas bara att det inte förstör hennes vänskap med tvillingarna för den är såå fin ♥

Och jag har en teori om varför Snape var så konstig! Kan det vara för att


Jättebra kapitel, längtar till nästa ♥