Don't let this magic die [SV]

Här kommer kapitel 7, hoppas ni gillar det!

Kapitel 7

Hallen var mörk och tyst och ett tjockt lager damm hade lagt sig över golvet och möblerna. Det var helt tyst, inte ett ljud hördes. Vi gick genom den öde hallen och kom in i ett stort rum som troligen var vardagsrummet. Där fanns en stor soffa och ungefär tio bokhyllor som sträckte sig upp till taket. Bokhyllorna var fyllda med hundratals böcker som alla såg ut att vara minst tvåhundra år. Även här var allting täckt av damm.
- Wow, sa Sarah och såg storögt på böckerna, jag tror aldrig att jag har sett så mycket böcker förut!
- Har du aldrig varit i biblioteket på Hogwarts, sa Alice retsamt
- Jo, sa Sarah, men jag har aldrig sett så hör många böcker i ett vanligt hus.
Oscar gick fram till ett soffbord som stod mitt i rummet. På bordet stod ett gammalt stearinljus, Oscar tog upp en tändsticksask ur fickan och tände ljuset. Han gick fram till Sarah som stod och försökte läsa titlarna på böckernas ryggar.
- Här, sa Oscar och höll fram ljuset, det blir lättare att se med ljus.
- Tack, sa Sarah och tog ljuset ur Oscars hand.

Medan de undersökte böckerna närmare gick Jack ut ur rummet och kom tillbaka en stund senare.
- Köket är lika dammigt som resten av huset, sa han och suckade, det betyder att vi måste städa innan vi kan använda det.
- Kom, sa Kate och vinkade till Jack och Alice att de skulle följa med, det finns en städskrubb här borta.
De gick tu ur rummet och kom tillbaka med trasor, mopp hink och sop borstar.
- Det är bara att sätta igång, sa hon och började att fylla hinken med vatten med hjälp av trollstaven.
De tog varsin mopp, trasa eller borste och härjade tillsammans att städa vardagsrummet. Sarah och Oscar dammade bokhyllorna och Kate moppade golvet medan Jack och Alice turades om att sopa och damma resten av rummet. Efter en stunds arbete var de äntligen klara.
- Kan vi ta en paus, frågade Oscar och pustade, jag är trött.
- Nej, vi måste städa resten av huset också, sa Kate, om du, Jack och Alice städat köket så tar Sarah och jag hallen.
Jack tog moppen, en trasa och en sop borste och delade ut dem till Alice och Oscar och de gick ut ur rummet och in i köket. Sarah och Kate tog en sop borste och en fuktig trasa och gick ut i den mörka hallen.

Efter att ha städat hela nedervåningen tog de med sig städsakerna upp till övervåningen. Där fanns det fyra stycken sovrum med hemska tapeter som här och var hade börjat lossna från väggarna. I ett av rummen fanns en dubbelsäng och resten var möblerade med två våningssängar och ett skrivbord vit fönstret. Utanför fanns en tom korridor med ett smalt fönster i varje ände. De städade övervåningen och satte sig sedan ner för att pusta ut.
- Så vilka vill sova vart, frågade Kate när de satt uppkrupna i soffan.
- Jag tänker i alla fall sova i samma rum som Sarah, sa Alice och kramade om sin systers arm.
- Och jag sover gärna med dig, sa Sarah och tittade på Kate.
- Okej, sa Kate, så jag, Sarah och Alice sover tillsammans och Jack och Oscar sover tillsammans, går det bra för alla?
- Ja, sa allihopa i kör.
- Bra, sa Kate.

De hjälptes åt att laga middag och kröp sedan mätta och belåtna ner i sina sängar och somnade.



Så, nu lyckades jag skriva ett kapitel utan att det försvann. Hoppas att ni gillade det!

Jaa hhhaaa duuu det kan man lungt säga

Jättebra! Vi ha mer!

Super.

Såååååå bra!

Här kommer ett nytt kapitel.
Hoppas ni gillar det!

Kapitel 8

Efter några veckor i det gamla huset hade de börjat känna sig riktigt bekväma med att bo där. Kate och Jack hade lagat några av tapeterna och målad vissa väggar med hjälp av magi. Nu var huset ljust, mysigt, glatt och välkomnande till skillnad för hur det hade sett ut när de kom, då hade det snarare varit mörkt, obehagligt, nedstämt och ovälkomnande.

Oscar satt i soffan och läste en bok om troll när det knackade på dörren, det var en svag och väldigt tyst knackning som knappt hördes. Oscar lade ifrån sig boken och gick ut i hallen och lade handen på dörrhandtaget. Han öppnade dörren och på trappan nedanför hans fötter låg en man som såg ut att vara ungefär trettio år. Hans kläder var sönderrivna och hängde i trasor längs hans kropp, håret var rufsigt och smutsigt och mannen såg ut att vara väldigt trött och svag.
- Oj, sa Oscar chockat.
Han vände på huvudet och ropade in i huset,
- Öhm, Kate! Kan du komma hit lite?
- Vad är är det nu?
Hördes Kate's röst inifrån huset, man hörde ljudet av en stol som drogs ut och några sekunder senare visade sig Kate's gestalt längre bort i korridoren. När hon såg Oscar och den mannen flämtade hon till och började springa mot dörren.
- Vad har hänt?! frågade hon försträck.
- Jag vet inte, svarade Oscar, men vi måste få in honom i huset.
- Ja det har du rätt i, sa Kate och ropade in i huset, Sarah, kan du bädda soffan?
- Okej Kate, ropade Sarah till svar.

Oscar och Kate hjälptes åt att halvt bära halvt släpa in mannen i huset. De kom in i vardagsrummet och med Sarah's hjälp lyckades de få upp honom i soffan och bäddade ner honom med kuddar och filtar. Sarah sprang ut i köket för att göra lite te åt den svaga mannen och var snart tillbaka med en rykande kopp i handen. Hon ställde ner koppen på bordet bredvid mannen och sedan satte de sig runt honom för att vänta.

Efter tio minuter hostade mannen till och slog skräckslaget upp sina ögon.Han så sig förvirrat omkring och sade med skrovlig röst,
- Var är jag?
- Du är i min mormors gamla hus, sa Kate och tog lugnande mannens hand i sina egna.
Mannen hostade igen och Sarah räckte honom försiktigt tekoppen och han drack en klunk. Oscar hjälpte honom upp i en mer sittande ställning. Han drack upp resten av teet och Sarah ställde tillbaka den på bordet.
- Var är Alice och Jack, frågade Oscar.
- De är ute någonstans och leker, svarade Sarah och log.

Kate reste sig upp och efter en stund kom hon tillbaka med rena kläder till mannen. Han sträckte ut sin hand efter de kläderna men Kate drog tillbaka sin hand.
- Innan du kan byta om måste du tvätta rent dig, sa hon.
Hon lade kläderna på golvet och gick därifrån. En stund senare kom hon tillbaka med en badbalja i händerna. Hon ställde ner den på golvet och tog fram sin trollstav ur fickan. Hon höll den över baljan och sa,
- Agumenti
Badbaljan fylldes med vatten och Kate och Sarah lämnade rummet. I dörröppningen vände sig Kate mot Oscar och sa,
- Du måste hjälpa honom att tvätta sig rent.

Oscar suckade när de gick ut genom dörren och sedan vände han sig mot mannen som hade sjunkit ner i soffan och tittade på honom.
- Du måste bada, sa han.
Mannen nickade och ställde sig upp på ostadiga ben. Han tog av sig sina trasiga kläder och klev ner i badbaljan. Han sjönk ner i vattnet så att bara hans huvud stack upp ovanför vattenytan.
- Jag ska hämta lite tvål, sa Oscar och gick ut ur rummet.
Han gick in i badrummet och hämtade en två. Han gick tillbaka in i vardagsrummet och gav mannen tvålen. Sedan satte han sig i en fåtölj och började läsa sin bok igen. En kvart senare hade mannen badat färdigt och sa,
- Skulle du kunna hämta en handduk?
Hans röst var stadigare nu men det hördes att han fortfarande var svag.
- Visst, svarade Oscar och gick tillbaka till badrummet.
Han hämtade en handduk som han gav till mannen som hade klivit ur baljan. Han torkade sig och Oscar hjälpte honom så gott det gick med att ta på de rena kläderna. Sedan ropade han på Kate och Sarah som kom tillbaka till rummet och de satte sig ner på soffan.
- Jag heter Winston Hamilton, sade mannen och sträckte fram sin hand.
Oscar tog den och sa,
- Jag heter Oscar och det här är Sarah och Kate.

BRA!!!!!!!!! Jag bevakar många jättemånga ff så jag kommer inte att bevaka denna. Ville bara säga att den är JÄTTEBRA!!!!!!!!!!

Tack
Men synd att du att du inte kommer att bevaka den..

Jag skulle definitivt bevakat den om det inte var så att jag knappt kan hålla reda på vilka som är huvudpersonerna i dem jag bevakar... (Det har faktiskt hänt att jag läst ett helt kapitel utan att veta vad huvudpersonen heter ) Men jag kommer kolla in den här nån mer gång och då kanske jag börjar bevaka den

Ja det förstår jag, så blir det för mig också ibland
Men tack i alla fall och jag hoppas att du vill bevaka den sen