Find It For Me (SV)

Gaaah varför är du så braaa?! :'D
Skriv meer

GAH AWESOME FRIENDOOOOO ♥

Håller med [vemdetnuvar] om att kapitlena är PERFEKT långa! Och innehållet... För att inte tala om innehållet... Det är också PERFEKT!!! ♥

Keep it up der mahfriendo ♥

AWESOME!! Gillar handlingen och det är väldigt spännande! Du skriver jättebra!

Tack för allt!
Ledsen för att detta kapitel är rörigt, kort och dåligt beskrivet Men det behövs då det har en väldigt viktig händelse som ingrediens...
♥

Kap. 7

-Mr Levan? Säger presidenten frågande.
Mike tittar upp.
-Hur kommer det sig att din släkt är så otroligt respektlös? Är ni bara väldigt diviga och stolta? Frågar presidenten. Han och Mike har, på gränsen till, förklarat krig mot varandra. Nu har nämligen den unge mannen, helt nobbat, presidenten två gånger.
Han har struntat i tiden och dessutom gjort ett försök att slå ner en av vakterna.
-Erm…
Chris har tagit till orda:
-Är det inte självklart att min son inte gjorde det här av respektlöshet? Undrar han.
Mike är glad över att ha honom på sin sida. Det hade blivit väldigt besvärligt om han och hans far blev ovänner nu. Nu när de faktiskt behövde varandra som mest. Det enda Mike är orolig för är Chris temperament. Han måste behärska sig nu! Han måste lyckas tygla sig själv! Det är en sak Mike kan betydligt bättre än sin far…
-Den där holon är trots allt en väldigt ny appa… fortsätter Chris, men blir omedelbart avbryten.
-Jag är inte trögfattad! Skriker presidenten. Den unge mannen är uppenbarligen smartare än någon annan i det här rummet! Holon skulle aldrig förvirra honom!
På den frågan har Chris tydligen inget vidare bra svar. För han tar bara ett par steg bakåt och ställer sig med de andra barnen och männen.
-För tillfället är det här slutdiskuterat! Väser presidenten och gör en gest som visar Mike att han ska ställa sig i ledet.
Mike hasar sig bort till den skrämda församlingen. Han har fortfarande lite ont i huvudet från det där slaget han fick av vakten, men han försöker att inte bry sig. När han ställt sig börjar presidenten prata. Mike lyssnar inte, han ser sig om i rummet i stället.
Oj, vilket rum!
Rena rama drömmen… bord efter bord dinglar av prylar. Sladdar sträcker sig genom luften. Vakter och tjänstemän springer runt och kopplar ihop datorer.
Men mitt i rummet, där finns ingenting. Det är det som förvirrar Mike mest. Han hade trott att det var där den mest storslagna och gigantiska maskinen skulle stå? Kanske till och med en början på en tidsmaskin? Men nej, platsen som skulle vara det perfekta centrumet är tom…
-… Så då får jag lov att presentera mannen som ska leda er, mann… Erm… barnet som ska leda er. Eller rättare sagt barnet jag ska leda er genom…
Alla drar efter andan när ordet barnet nämns. De undrar säkert hur ett litet barn ska klara av en sådan tyngd på sina axlar. Mike vet att det är honom presidenten syftar på. Och plötsligt förstår han att presidenten gjorde honom till ledare av en enda orsak! Presidenten känner sig hotad av Mike! Och det här med ledar-grejen… det är bara officiellt. I själva verket får nu presidenten en ursäkt att ha stenhård koll på Mike.
Mike… Mike som gått rakt i fällan och nu inte kan göra annat en stiga fram…

Alla visar öppet sina protester, de skriker och ropar. Och Chris gör något som Mike grämer sig över i hela sitt liv. Han stiger fram.
Och säger något som beseglar hans öde, det som Mike fruktat händer:
-Jag måste tyvärr framföra mina högljudda protester, säger han iskallt. Eller, mindre formellt:
Aldrig i livet! Det kan du glömma!
Sedan händer det som gör att Mikes krig mot presidenten börjar.
Presidenten tar fram någonting som sitter i hans bälte. Mike har inte sett det förut, men som genom en dimma ser han nu att det är ett vapen…
Presidenten avfyrar.
Och träffar Chris. Rätt i hjärtat.

NEEEEEEEJ!!!! D: >-< Chris!!!

Jättebra!!

Plorran Älskar när folk taggar mig, so thanks for it :d
Det här dock inte riktigt min typ av historia, men lycka till med skrivandet!!! Du är jätteduktig på det :d

Nej nej nej han får inte döööööööö

Nej Chris får inte dö nu! Jättebra, fortsätt nu tack!

Neej, dö inte..
Reparo!
Va? Nehej, inte.

Duperduper kapitel!

Morr.. Du och Jo är awesome och om inte du blir författare